Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statens ansvar för glesbygdens dagligvarubutiker.
Nedläggningen av dagligvarubutiker fortsätter. Under 2001 minskade antalet butiker med 200, varav 70 i gles- och landsbygd. Det framgår av en rapport från Glesbygdsverket till regeringen. Rapporten visar också att inte mindre än 300 orter under de senaste fem åren har förlorat sin sista butik.
Det finns inga enkla lösningar för att vända denna utveckling. Många nedläggningar är en oundviklig konsekvens av utflyttning. Olika insatser görs runt om i landet för att kunna rädda de mindre butikerna. Inte minst handlar det om viktig samordning av olika typer av service för att förbättra lönsamheten. Men av Glesbygdsverkets rapport framgår att länsstyrelserna ser problem med att få till en effektiv samordning. Bland annat nämns Postens höga avgifter för hantering av dagskassor. Svenska Spel har också regler som många handlare kan ha svårt att leva upp till.
Därför måste staten se över sina ägardirektiv till de statliga bolagen också utifrån möjligheten att få till samordnad service i glesbygdens dagligvarubutiker. Det är uppenbart att dagens ensidiga krav på lönsamhet motverkar regeringens ambitioner att utveckla hela landet. Två icke förenliga mål ställs mot varandra och i detta fall är det samhällsnyttan som förlorar.
De flesta av de kvarvarande butikerna på landsbygden har lönsamhetsproblem. Av rapporten från Glesbygdsverket framgår att konkurrens från stormarknader, lågprisetableringar och köpcentra i tätorter är en starkt bidragande orsak till den fortsatta minskningen av antalet gles- och landsbygdsbutiker. Ett bredare serviceutbud underlättar glesbygdsbutikernas överlevnadsmöjlighet. Det borde ligga i hela samhällets intresse att det målet kan uppnås.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Håkan Juholt (s) |