Motion till riksdagen
2002/03:N299
av Helena Zakariasén (s)

En trygg energiförsörjning


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mångfald i energiförsörjningen.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbyggnad av naturgasens befintliga ledningsnät.

Motivering

Den svenska näringslivsstrukturen är stadd i förändring. Det går inte längre att satsa allt på ett kort vad gäller framtidens industri. Istället finns det ett behov för näringslivet av att skapa fler starka ben att stå på. Detsamma gäller den svenska energiförsörjningen. Omställningen av energisystemet i Sverige kräver en mångfald av bränslen och energislag. Naturgasen fyller en viktig roll i ett sådant utbud med sina många användningsområden. Att inte ta till vara den möjlighet som naturgasen är vore oklokt då det skulle riskera Sveriges tillväxtmöjligheter. En tryggad energiförsörjning betyder inte bara stabilitet och tillväxtmöjlighet utan också en konkurrenssituation där svenska företag kan tävla på samma villkor som övriga EU. Det ger företagen möjlighet att locka fram investeringar och trygga sysselsättningen. Örebro län har liksom övriga Mellansverige inte tillgång till naturgas. Stora delar av Mellansverige har under flera decennier sett industriverksamheter flytta eller stänga, men fortfarande finns en rad mellanstora industrier kvar. Sverige kan inte stillatigande se den industriella basen tunnas ut. Vi måste ge befintliga och nya företag goda villkor genom exempelvis trygg energiförsörjning. Prisutvecklingen på energi i Sverige gör inte situationen ljusare. Vi måste visa att man tar ansvar för hela Sveriges utveckling genom att trygga den framtida energiförsörjningen med naturgasen som stödben. Bevisen för naturgasens fördelar finns redan att beskåda i Väst- och Sydsverige. Där har industrin till stor del gått över från bland annat kol och olja till naturgas. Det har resulterat i miljö- och effektivitetsvinster. Men naturgasnätet finns fortfarande bara i södra Sverige och tycks ta evinnerlig tid på sig att nå de regioner i Mellansverige som verkligen behöver naturgas för industri- och kraftvärmeproduktion. De konkurrens- och miljömässiga fördelar som naturgas kan ge måste även komma Mellansverige till godo. Om inte riskerar vi att få en tudelning där en del av Sverige står med ena benet på kontinentens spelplan och övriga landet hamnar på efterkälken. Det är inte försvarbart ur vare sig ekonomiskt eller miljömässigt perspektiv. Tillgången på bio- och returbränslen i Sverige i dag håller snabbt på att ätas upp av en glupande efterfrågan. Samtidigt måste vi uppfylla ambitionen att fasa ut miljöskadliga bränslen som olja och kol i Sverige. Denna ambition hindras dock av begränsat utbud och stigande priser på biobränslen. Ett komplement kommer att behövas, och det är just det naturgasen är. Ett komplement och stöd till biobränslen, inte ett substitut. Forskningsprojektet Nordleden vid Chalmers tekniska högskola visar att biobränsleanvändningen kommer att gynnas av en ökad naturgasanvändning därför att bränslena kompletterar varandra och har olika egenskaper. Naturgas har i exempelvis kraftvärmeproduktion och viss industri­produktion egenskaper som är unika och ger stora miljö- och effektivitetsvinster. I dessa sammanhang ersätter naturgas inte biobränsle utan kol och olja. Användningen av biobränslen bör öka där biobränslen har sin största konkurrenskraft, nämligen i värmeproduktion och i skogsindustri. Naturgas har en roll att fylla i Sveriges framtida energiförsörjning. Riksdagen måste på allvar överväga att understödja en utveckling av naturgasanvändning och säkerställa en långsiktigt hållbar energiförsörjning för hela Sverige genom en utbyggnad av det befintliga naturgasnätet. Naturgas är det fördelaktigaste fossila bränslet. Därför bör det ges villkor som leder till en snabb övergång från kol och olja till naturgas. Utvecklingen av energiskattesystemet bör ta hänsyn till detta. Därigenom kan naturgasen komma till effektivast användning och stödja och komplettera biobränsleanvändningen i Sverige.

Stockholm den 15 oktober 2002

Helena Zakariasén (s)