Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en utredning om en reform av elmarknaden.
Ett av flera stora problem med den nuvarande elmarknaden är att konsumenternas incitament till en effektiv elanvändning blockeras. Dagens elmarknad är onaturlig därför att tillgång och efterfrågan inte matchas med hjälp av priset.
De flesta konsumenter köper el på långa kontrakt med ett och samma pris oavsett när elen förbrukas. Stora konsumenter får dessutom ofta mängdrabatt. Priset är som regel högre för små konsumenter, t.ex. lägenhetskunder, än för villaägare, trots att villaägarna har en ogynnsam förbrukningsprofil. Detta är skälet till att det är lönsamt för en villaägare att ha och installera direktverkande elvärme. Installationskostnaden är lägre än för andra alternativ och den direktverkande elvärmen subventioneras av övriga konsumenter.
Elvärmekunden använder mest el när priset är som högst på marknaden. Den för samhället och övriga konsumenter mycket dyra förbrukningsprofilen kommer dock inte att märkas på elvärmekundens räkning. Kostnaderna smetas effektivt ut över kundkollektivet.
Det är också framför allt elvärmen som bidrar till att det måste finnas extra marginaler i form av produktionskapacitet på marknaden. Ett argument som brukar framföras för att inte lägga ned kärnkraften är det skulle orsaka kapacitetsbrist. Denna brist orsakas bl.a. av för mycket installerad elvärme.
Samtidigt som dagens elmarknad subventionerar direktverkande el betalar staten ut stora summor i bidrag till de villaägare som konverterar från el till annan uppvärmning. Det blir lätt absurt eftersom tillströmningen av konsumenter med direktverkande el ökar så länge den nuvarande marknadslösningen gör el till ett mer gynnat uppvärmningsalternativ.
Den nuvarande situationen på marknaden är ett arv från monopoltiden. I syfte att minska oljeberoendet byggdes kärnkraften ut så mycket att den förutom att förse industrin med billig kraft även kunde användas för att värma villor.
Nu har vi inte längre någon överkapacitet. Marginalerna minskar i elsystemet och det är allt viktigare att tillgång och efterfrågan kan balanseras.
Elmarknaden måste därför reformeras. I realiteten sker den verkliga konkurrenshandeln med fysisk el på elmarknadens spotmarknad. Även konsumenterna måste få tillgång till denna handel.
På spotmarknaden bildas ett jämviktspris som skapar balans mellan produktion och konsumtion av fysisk el. För att bilda priset måste förutom säljbud från producenterna konsumenternas sammanlagda vilja att konsumera el vid olika prisnivåer läggas in. Detta skulle Svenska Kraftnät kunna göra eftersom företaget har eller kan skaffa all nödvändig information om konsumtionen. Konsumenterna skulle alltså inte behöva lägga ner något eget arbete för att lägga in köpbud på spotmarknaden.
Elen transporteras automatiskt från spotmarknaden till konsumenterna, i och med att de är anslutna till nätet.
Dagens elsäljare behövs inte och i och med detta försvinner även behovet av att rapportera mätvärden och leverantörsbyten mellan nätbolagen och säljarna. Mätningen och avräkningen av konsumenternas leverans behöver endast hanteras av de lokala nätbolagen. Resultatet blir en oerhörd förenkling och effektivisering.
Reformen kompletteras med utökad timvis mätning och system som sprider information om spotpriset till konsumenterna så att de i ökad omfattning kan styra sin konsumtion utifrån priset.
Konsumenter som vill låsa priset på el kan göra detta med separata prisförsäkringar. Skillnaden jämfört med de avtal som låser priset på dagens marknad är att de separata prisförsäkringarna inte avräknas i efterhand utan istället bestäms på förhand i ett försäkringsavtal. Det innebär att prisförsäkringarna kommer att kosta olika mycket beroende på kundens konsumtionsprofil och vilka tidsperioder och mängder el som omfattas. Varje konsument får därmed fullt ut svara för sina egna kostnader. Den billigaste prisförsäkringen är att minska konsumtionen när spotpriset är högt.
Det är viktigt att prisförsäkringarna bestäms på förhand. Man kan inte bestämma ett pris på en produkt om man inte samtidigt bestämmer en mängd. Denna elementära affärslogik fungerar inte på dagens elmarknad och säger en del om dess märkliga konstruktion.
Prisförsäkringarna på den nuvarande elmarknaden har endast ett syfte, nämligen att skapa en bild av att el är en vanlig vara med ett pris som inte varierar över tiden. Efter den föreslagna reformen får prisförsäkringarna en helt annan och mycket avgörande funktion för en långsiktigt välfungerande marknad. Prisförsäkringarna kan nämligen användas för att sprida investeringsrisker på marknaden. På dagens marknad saknas denna möjlighet.
En investering kan exempelvis omfatta en viss produktionskapacitet som kan utnyttjas när spotpriset överstiger en viss nivå. Producenten som investerat kan sälja prisförsäkringar som motsvarar den installerade kapaciteten till ett stort antal konsumenter.
Konsumenterna har då möjlighet att välja exakt vilka investeringar som de vill stödja på marknaden, exempelvis investeringar i grön el.
Möjligheten att sprida investeringsrisker begränsar sig dock inte till investeringar i produktion. Samma möjligheter öppnar sig även för investeringar i exempelvis effektbesparande åtgärder.
Väldefinierade prisförsäkringar öppnar för helt nya typer av affärsmöjligheter och för en väsentligt ökad konkurrens på prisförsäkringsmarknaden. Försäljning av prisförsäkringar blir inte längre något som är förbehållet fiktiva leverantörer av el.
Den nuvarande elmarknaden kan med en vänlig tolkning syfta till att skapa enkelhet i den meningen att elen och elmarknaden ska likna andra varor och marknader, trots den fundamentala skillnaden att el inte kan lagras.
I så fall motverkar den nuvarande marknadslösningen helt och hållet sitt eget syfte. Den är tillkrånglad i flera led och upplevs därför som krånglig av konsumenterna.
En lite mer elak men tyvärr mer trolig tolkning är dock att avsikten är en annan – nämligen att avskärma konsumenterna från den egentliga konkurrensen på elmarknaden. Det kan tyckas extra betänkligt i och med att staten, som utformat regelverket, också äger det största produktionsbolaget. Borde inte staten verka för medborgarnas och konsumenternas bästa? Som det nu är lämnar regeringen medborgarna i sticket och satsar på en oligopolmarknad för att göra Vattenfall till en europeisk spelare.
Det är alldeles uppenbart att elmarknaden lider av ett stort systemfel. Därför måste en ny reform utredas och om möjligt genomföras utan dröjsmål. Den svenska elmarknaden var en av de första att avregleras. Därefter har andra följt efter. Som det land som vunnit mest erfarenheter måste vi nu vända skutan i rätt riktning.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
|
|
Claes Roxbergh (mp) |
Mikael Johansson (mp) |
|
Leif Björnlod (mp) |
Lars Ångström (mp) |