Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att frågan om återbäring av en del av vattenkraftsvinsterna till de län där vattenkraften produceras utreds.
En paradoxal situation råder för de s k skogslänen i Sverige. Det finns vattenkraft, skog, malm och järn, vilka tillsammans utgör resurser som är grunden för och starkt bidrar till Sveriges välfärd, men där föreligger även en i förhållande till övriga landet hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå, sämre kommunikationer och stor avfolkning. De unga välutbildade som finns väljer ofta att flytta, liksom företag och myndigheter som antingen flyttar eller avvecklar på grund av dålig lönsamhet.
Stora delar av vinsterna från skogslänen överförs till övriga delar av landet. Samtidigt sker en relativt blygsam överföring av ekonomiska resurser i form av bidrag till de vattenkraftsproducerande länen från övriga Sverige. Detta sker genom skatteutjämning till kommunerna och genom regionalpolitiska åtgärder.
En radikal förändring behövs i politiken om glesbygdslänen ska överleva. Det bästa vore om politiken kunde ändras så att vinsterna som genereras i Dalarna och de stora vattendragens landskap i övrigt i större utsträckning kunde få stanna kvar och användas för att utveckla landsändan och därmed vända den avveckling vi idag erfar.
En återbäring av en del av vattenkraftsvinsterna skulle skapa en större möjlighet till ett långsiktigt utvecklingsarbete och en känsla av att det med egna medel går att bygga en framtid.
Kristdemokraterna i vattenkraftslänen har länge stött tanken på att en del av vinsterna från vattenkraften skulle kunna återföras och återinvesteras i det län där vattenkraften producerats.
Jag vill därför att en statlig parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att hitta en modell för återbäring av en del av vattenkraftsvinsterna till de län där vattenkraften produceras.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Ulrik Lindgren (kd) |