Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av industriell utveckling underifrån.
Svensk industristruktur beskrivs emellanåt som ett timglas med förhållandevis många storföretag, en omfattande småföretagssektor med många mindre underleverantörsföretag men med en tämligen svagt utvecklad grupp medelstora företag. Problemet att mindre företag av olika skäl sällan väljer eller förmår att satsa på tillväxt beror på flera faktorer. Ibland handlar det om att företagens ägare frivilligt avstår från att bli större därför att man då förlorar kontrollen över verksamheten eller ökar risktagandet.
Från samhällelig synpunkt är detta emellertid ett problem. I takt med att de större företagen blir alltmer internationella förläggs också en större del av deras tillväxt utomlands. Deras betydelse för svensk sysselsättning krymper medan nyrekryteringen av företag som kan fylla deras plats är begränsad.
Ett naturligt fokus för näringspolitiken är att stödja de mindre företag som vill och har möjligheter att växa. En nyckel till tillväxt i sådana företag är utveckling av nya och bättre produkter. Samhället har anledning att främja metodutveckling för att dessa processer kommer till stånd i företag som själva har alltför begränsade resurser och kompetenser för egen produktutveckling. Allra helst bör detta stöd riktas till verksamheter som utgår från företagens egna behov och förutsättningar.
Sedan 1997 bedrivs på ett antal platser i landet verksamhet i form av industriella utvecklingscentrum, IUC. Dessa har tillkommit genom bildande av regionala aktiebolag med majoritetsägande av det lokala näringslivet. IUC har på Näringsdepartementets uppdrag bedrivit uppsökande verksamhet vid mindre företag, genomfört ett stort antal produktutvecklingsuppdrag samt medverkat till att en rad sysselsättningsskapande avknoppningar av industriell verksamhet kommit till stånd. Statens bidrag har varit i form av det s.k. UPA-uppdraget ( Uppsökande verksamhet-Produktutveckling-Avknoppning), och en rad utvärderingar har visat att IUC-konceptet varit framgångsrikt.
Förutsättningarna för en vidareutveckling av IUC-verksamheten och spridning till fler regioner är goda men kräver ett mer långsiktigt grepp om finansieringen av dessa uppdrag. Näringsdepartementet bör tillsammans med Finansdepartementet få i uppdrag att skapa förutsättningar för ett minst 7-årigt program för att säkra denna verksamhets fortsättning. Erfarenheterna från det nuvarande UPA-uppdraget bör ligga till grund för den närmare utformningen av ett sådant program.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Rolf Lindén (s) |