Motion till riksdagen
2002/03:N265
av Runar Patriksson och Anita Brodén (fp)

Livsbetingelser och företagande i Värmland och Dalsland


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om människors rätt att bo där de vill.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vägnätet, järnvägen, IT, Vänersjöfarten och flyget.1

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av en glesbygdsombudsman.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning av småföretagares rätt till uppskjuten beskattning av vinsten i fem år.2

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utökad avdragsrätt för resor.2

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förenklingar i regelsystemet för gränsövergångar beträffande arbete, tjänster, arbetsmarknadsförsäkringar, sjukförsäkringsförmåner och varor mellan Sverige och övriga nordiska länder.

1Yrkande 2 hänvisat till TU.

2Yrkandena 4 och 5 hänvisade till SkU.

Motivering

Folkpartiet liberalerna föreslår i programmet Bo där du vill utökade möjligheter för lands- och glesbygd. I denna motion lyfter vi fram möjligheterna för Värmland/Dalsland. Med motionens innehåll tror vi på möjligheterna för ett attraktivt Värmland/Dalsland med goda kommunikationer, god infrastruktur, bra företagsklimat, trygghet och säkerhet med fler poliser, väl fungerande sjukvård, minskat drogmissbruk, minskad brottslighet, ett ekologiskt hållbart område, goda utbildningsmöjligheter, välutbildade värmlänningar/dalslän­ningar, ett direktvalt regionfullmäktige för bättre samordning av länens resurser och ett bättre samarbete över läns- och landsgränserna.

Det är en liberal utgångspunkt att människor skall kunna bo där de själva vill och ha möjlighet till ett bra liv där. Vi vill att hela landet skall brukas. Då måste vi skapa ett klimat som gynnar investeringar i hela landet.

En viktig del i att skapa ett sådant klimat i Värmland och Dalsland är goda kommunikationer på land, till sjöss och i luften. En upprustning av vägarna är inte bara betydelsefull för utvecklingen av Värmlands/Dalslands näringsliv utan också viktigt och nödvändigt för de människor som bor i glesbygden och inte har något alternativ till bilen för sina resor. Därför erkänner vi bilen som en nödvändighet för ett bra liv i glesbygdslänen. Därför anser vi också att transporter till barnomsorg skall kunna dras av i deklarationen på samma sätt som arbetsresor.

Den tågtrafik som finns i dag måste förstärkas för att skapa bättre pendlingsmöjligheter mellan större orter av både varor och persontrafik. Vänersjöfartens framtid måste säkerställas, bl.a. genom nya slussar i Trollhättan, och kanalen måste ha lika konkurrensmöjligheter som övriga transportföretag. Karlstads flygplats m.fl. bör förstärkas för att skapa bättre möjligheter till person- och fraktflyg. Tillgången till goda telekommunikationer (IT) är avgörande för att moderna företag skall kunna etablera sig och växa i glesbygden.

Vi är övertygade om att generella satsningar på infrastruktur, utbildning och enklare skattesystem gör mer för glesbygdens utveckling än den nuvarande selektiva politiken, som huvudsakligen flyttar arbetsplatser från en ort till en annan med statliga bidrag.

Regionalpolitik handlar inte bara om pengar och infrastruktur, den handlar också om var besluten fattas. Skall vi få en lokal mobilisering måste fler beslut fattas lokalt, den kommunala självstyrelsen måste stärkas. Våra beslutsfattare skall väljas direkt i allmänna val, därför säger Folkpartiet nej till att lämna över makt till indirekt valda organ. Indirekta organ får endast verka i ett inledningsskede. Däremot säger vi ja till nya direktvalda regionfullmäktige, som kan ersätta landstinget och dessutom överta stora delar av länsstyrelsens uppgifter, t.ex. att fördela medel från EU:s strukturfonder. Beslut om byggnadsplaner och strandskydd anser vi skall ligga hos kommunerna.

Det är alltså vår övertygelse att innevånarna i vårt område är de som är bäst lämpade att besluta om regionens framtid. Därför avvisar vi tanken på att Värmland skulle slås samman med grannlänen till en större region. Genom att Värmland är en egen region har vi möjligheter att söka samarbete med andra, både över regions-/länsgränserna och över riksgränsen mot Norge, ett samarbete över landsgränsen som måste följas upp av förenklingar i gränspasseringen av både tjänster, arbetsmarknadsförsäkringar, sjukförsäkringsförmåner och varor mellan de nordiska länderna.

I Värmland och Dalsland har det stor betydelse att det inte läggs hinder för arbete och annan ekonomisk verksamhet på andra sidan riksgränsen. Detta måste gälla i båda riktningarna. Men trots årtionden av nordiskt samarbete i olika frågor finns fortfarande en rad svårigheter för personer som bor i ett nordiskt land och arbetar i ett annat eller som flyttar mellan de nordiska länderna. En rad av dessa problem är kartlagda i den utredning som för inte länge sedan, inom det nordiska samarbetets ram, utfördes av ambassadören och tidigare finländske riksdagsmannen och ministern Olle Norrback.

Det som länge saknats har inte varit underlag för beslut, utan en vilja i de nordiska huvudstäderna att på allvar röja upp bland de onödiga hinder och svårigheter som ibland möter de människor som bor i gränsbygder och t ex arbetar i ett annat länd än det där de bor. Det är önskvärt att arbetet med att få bort sådana hinder, när det gäller arbete, företagande, handel och socialförsäkringsregler m.m. prioriteras högre än tidigare. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Västra Götaland där Dalsland ingår är stort nog och har inbyggt samma möjligheter som Värmland vid läns- och landsgränser. För att stärka Glesbygdsverket, som vi anser vara ett nyttigt verk, föreslår vi inrättandet av en glesbygdsombudsman. Glesbygdsombudsmannen skall ge udd åt glesbygdens innevånare, företagare och anställda, för att skydda den servicegaranti som varje ort i Sverige har rätt att kräva. Detta kan gälla infrastruktur, vägar, IT, postservice, skola, vård och omsorg m.m.

Småföretagare bör också kunna skjuta upp beskattningen av vinsten i fem år för att själv kunna stärka sitt kapital utan behov av lån. Riskkapital är en bristvara för småföretagare i Värmland/Dalsland och andra glesbygdslän i Sverige. Småföretagaren är gles-/landsbygdens räddare. Här ingår ju både jord- och skogsbrukare samt alla andra som kan bli självgående via eget företagande och kanske med en eller flera anställda rädda många orter i Värmland och Dalsland. Detta förslag måste utredas.

Stockholm den 17 oktober 2002

Runar Patriksson (fp)

Anita Brodén (fp)