I motionen redovisas Folkpartiets energipolitik. Denna kan i punktform sammanfattas enligt följande:
En fri produktion av energi utan statligt ingripande så länge säkerhets- och miljökrav kan upprätthållas.
Folkpartiet säger nej till en förtida avveckling av kärnkraften och vi kan tänka oss ny kärnkraft i framtiden om krav på miljö och säkerhet kan säkerställas.
Folkpartiet vill förbättra konkurrensen på elmarknaden genom att nätbolag som fördröjer ett byte av elleverantör ska straffas för detta samt genom att införa ett system med fjärravläsning av elmätare.
Sammanfattning 22
Innehållsförteckning 23
Förslag till riksdagsbeslut 24
Energimarknaden lika fri som andra marknader 25
Sverige för en felaktig energipolitik 25
Fortsätt att använda kärnkraften 26
Kärnkraften i framtiden 26
Nej till gröna certifikat 27
Redovisa de faktiska utsläppen 28
Vissa elmarknadsfrågor 28
Skapa konkurrens på hela elmarknaden 28
Inför fjärravläsning av elmätare 28
Strålningsrisker från kraftledningar 29
Anslagsfrågor 30
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en fri produktion av energi.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ingen utbyggnad av de orörda älvarna får ske.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den förtida avstängningen av kärnkraften.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kärnkraftens framtid.
Riksdagen beslutar att 6 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet skall upphöra att gälla.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om s.k. gröna certifikat.
Riksdagen begär att regeringen tar upp en diskussion med Vattenfall om brunkolsbrytningen i byn Horno.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om beräkningsmetoder vid utsläpp.2
Riksdagen beslutar att införa ett sanktionssystem för de nätbolag som fördröjer byte av elleverantör.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett system med fjärravläsning av elmätare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om strålningsriskerna från kraftledningar.
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt uppställning:
|
Anslag |
Regeringens förslag |
Anslagsförändringar |
|
35:1 Statens energimyndighet |
140 162 |
-50 000 |
|
35:2 Insatser för effektivare energianvändning |
136 000 |
-136 000 |
|
35:3 Teknikupphandling och marknadsintroduktion |
65 000 |
-65 000 |
|
35:4 Stöd för marknadsintroduktion av vindkraft |
50 000 |
-50 000 |
|
35:5 Energiforskning |
438 471 |
-100 000 |
|
35:6 Energiteknikstöd |
131 196 |
-131 000 |
|
35:7 Introduktion av ny energiteknik |
230 147 |
-230 000 |
|
35:10 Ersättning för vissa kostnader vid avveckling av en reaktor vid Barsebäcksverket |
346 900 |
-346 000 |
|
Nytt anslag Kärnsäkerhet i Östeuropa |
50 000 |
|
|
Summa för utgiftsområdet |
1 687 366 |
-1 058 000 |
1 Yrkande 2 hänvisat till BoU.
2 Yrkande 8 hänvisat till MJU.
För oss liberaler är det självklart att en rationell energipolitik bäst främjas genom fri energiproduktion precis som i ekonomin i övrigt. Staten skall uppställa krav beträffande hälsa, säkerhet och miljö och kontrollera att kraven uppfylls samt främja forskning och utveckling. Staten skall inte förbjuda någon specifik teknik för energiproduktion, om den uppfyller miljö- och säkerhetskraven.
Den politiska styrningen av energiproduktionen måste förändras. Valet av energiproduktion skall inte träffas genom politiska beslut. Konsumentstyrning och marknadsekonomi skall råda inom de ramar staten fastställer. Det innebär att alla typer av produktionsanläggningar för energi skall tillåtas, förutsatt att de uppfyller generella krav på hälsa, miljö och säkerhet. Vi säger absolut nej till utbyggnad av de orörda älvarna samt de utbyggda älvarnas orörda delar och storskalig introduktion av fossilgas. Där gas redan finns idag, främst i Syd- och Västsverige skall den dock användas då den är renare än t ex kolkondenskraftverk. Vad gäller småskalig vattenkraft så har den i de flesta fall en oacceptabel miljöpåverkan. Men önskemål om sådana projekt måste kunna prövas från fall till fall.
God tillgång på energi är en förutsättning för välstånd. Elektriciteten är mycket viktig bl.a. för industrin, handeln, jordbruket, servicenäringarna och hushållen, dvs för hela vårt samhälle.
Det svenska energisystemet bör successivt ställas om till att bli ekologiskt hållbart.
Omställningen av energisystemet måste dock ske med hänsyn till Sveriges behov av tillväxt och ökad sysselsättning.
Folkpartiet anser att de energipolitiska riktlinjer som antogs i riksdagen 1997 och som nu fullföljdes av de partier som stod bakom genom den energipolitiska proposition som behandlades i riksdagen våren 2002, allvarligt skadar Sverige som industri- och miljönation. Dessutom är politiken på sikt förödande för välståndet. Den förda politiken bekräftar dessutom den mentala låsning som präglat energipolitiken sedan folkomröstningen om kärnkraft 1980 och går på tvärs med Folkpartiets tankar om en fri energiproduktion. Särskilt allvarlig är den förtida avvecklingen av kärnkraften. Det innebär en gigantisk kapitalförstöring som saknar motstycke och som kommer att medföra välfärdsförluster på sikt. Miljön skadas och det blir svårare att få företag att utvecklas och skapa fler jobb.
Resultatet av den förda politiken har blivit att elpriserna stigit och att hela samhällets energiförsörjning hotas vid stark kyla eller vid avbrott i någon del av elnätet. Svenska kraftnät får i ren desperation upphandla effekt och teckna avtal med företag om att hålla nere konsumtionen vid kallt väder samtidigt som svenska folket får damma av sina vedspisar och kaminer för att hålla varmt. Detta är en ordning som är orimlig i Sverige år 2002. Elförbrukningen i Sverige har dessutom ökat år från år. Beräkningar från Energimyndigheten tyder också på att förbrukningen kommer att fortsätta att öka framöver. Detta gäller såväl i Sverige som i övriga Norden. Just elen är av betydligt större betydelse i Sverige än i andra länder i Europa eftersom den svenska energikonsumtionen i så hög grad av tradition har byggts upp på god tillgång på el. Att då brådstörtat ställa om energisystemet är felaktigt.
Folkpartiet anser att kärnkraften bör utnyttjas under hela sin tekniska och ekonomiska livslängd. Vi har därför sagt nej till en förtida avstängning av Barsebäck, både vad gäller den första och den andra reaktorn. I det senare fallet är regeringens ambition att man ska återkomma under våren 2003 med en bedömning om när en avstängning kan ske. Flera instanser har dock varnat för vad som kan hända vid en avstängning. En sådan är Energimyndigheten som menar att det finns en risk för elbrist under torrår, speciellt då i Syd- och Mellansverige. Utsläppen beräknas också att öka med 4–6 miljoner ton koldioxid, huvudsakligen från el producerad i Tyskland och Danmark, om Barsebäck 2 stängs av.
Folkpartiet delar inte regeringens bedömning om när reaktorer ska stängas. De ska stängas om en kompetent myndighet konstaterar att de inte längre uppfyller gällande säkerhets- eller miljökrav. Det är aldrig politikerna som är de som bäst kan avgöra när en avstängning kan äga rum. Folkpartiet anser dessutom att Barsebäck 1 bör tas i bruk igen så snart det är möjligt.
Riksdagen beslutade våren 2002 om en ny modell för hur en avstängning av de övriga kärnkraftsreaktorerna skulle gå till. Modellen är att en avstängning ska ske efter förhandlingar mellan regeringen och kraftindustrin enligt den modell som skett i Tyskland. Folkpartiet anser att denna modell visserligen är bättre än en tvångsmässig avstängning, men den är inte användbar i Sverige då det saknas realistiska alternativ till kärnkraften. Modellen reser också en del frågetecken då det är oklart vem som har ansvar för att nödvändiga investeringar kan göras från nuläget till tidpunkten för avstängningen. Därför motsätter vi oss också denna modell.
Idag är det inte lönsamt att bygga ut kärnkraften, och utbyggnadsfrågan är därför inte aktuell. Men i ljuset av det växande hotet från utsläpp av växthusgaser vill Folkpartiet dock inte utesluta en framtida utbyggnad av kärnkraften, naturligtvis under förutsättning att riksdagens stränga krav på hälsa, säkerhet och miljö är uppfyllda. Diskussioner om utbyggd kärnkraft förs i många länder runt om i världen. I Finland har riksdagen genom ett beslut öppnat för byggande av nya reaktorer. Faktum är att det är fler länder runt om i världen som bygger nya kärnkraftsanläggningar än vad det är som stänger av.
Det är önskvärt att kraftbolagen genom försäkringar svarar för en större del av de risker som är förknippade med verksamheten, på samma sätt som bör gälla till exempel vattenkraftsproducenternas ansvar för översvämningar nedströms. Exakt hur avgränsningen bör göras mellan energiproducenternas och statens ansvar vid stora olyckor är dock en komplicerad avvägningsfråga som bland annat utreds inom EU. När detta utredningsarbete avslutats kan en mer preciserad ställning tas till frågan om kraftbolagens försäkringsansvar.
För att få fram ny teknik på kärnkraftsområdet anser Folkpartiet att den s.k. tankeförbudslagen, 6 § lagen om kärnteknisk verksamhet (1984:3) ska upphävas. Det är enligt vår mening principiellt olämpligt att ha lagbestämmelser med denna karaktär av tankeförbud.
Regeringen lade i våras fram ett förslag om s.k. gröna certifikat. Lagrådet hade dock så starka invändningar mot tanken att frågan skjutits på framtiden. Systemet bygger på att producenter av förnybar el tilldelas certifikat av staten och får rätt att ge ut sådana certifikat och sälja dem. Producenterna får därmed en extra intäkt från certifikaten, utöver den intäkt som fås via elförsäljningen. Elhandlare åläggs en skyldighet att årligen upphandla en viss mängd gröna certifikat. På så sätt skapas en marknad för förnybar och miljövänlig elproduktion. Systemet är administrativt krångligt och kostnaderna höga. Gröna certifikat är endast inriktade mot att bekämpa CO2-utsläpp och inga andra miljöförstöringar. Certifikaten bygger på tvång för att tvinga konsumenter att använda grön el. Folkpartiet är därför motståndare till ett system med gröna certifikat.
Inom energipolitiken finns också ett s.k. omställningsprogram som slukat åtskilliga miljarder sedan energiuppgörelsen 1997. Till största delen har dessa pengar använts till avstängning av en reaktor i Barsebäck. Samtidigt köper det statliga Vattenfall in el producerad i andra länder av kärnkraftverk och smutsig kolkraft för tiotals miljarder.
Det är en stor kapitalförstöring att stänga av väl fungerande kärnkraftverk så länge de är säkra och ekonomiskt försvarbara. Konsekvensen blir att Sverige tvingas att importera fossilproducerad el från Danmark och Tyskland. I Tyskland har konsekvenserna till och med blivit att gamla kulturvärden i byn Horno hotas av Vattenfalls intressen i brunkolsbrytning. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att ta upp en diskussion med Vattenfall om hur detta projekt kan avbrytas.
Vid en granskning av den officiella statistiken av utsläpp kan man konstatera att de koldioxidutsläpp som genereras vid elproduktion i utländska kolkraftverk inte kommer med i statistiken – om elen exporteras till Sverige. Den bokförs inte heller i den svenska statistiken eftersom vi inte räknar koldioxidutsläpp på importerad el. Utsläpp från utländskt producerad kolkraft som exporteras till Sverige försvinner alltså in i statistikens svarta hål. Som ett exempel kan man ta att utsläppen av koldioxid ifrån Danmark och Tyskland skulle öka med 4–6 miljoner ton om Barsebäck 2 stängs av (källa: Energimyndigheten). Utsläpp som alltså inte kommer att synas i statistiken. Regeringen bör ändra sina beräkningsmetoder så att även dessa utsläpp blir synliga i statistiken.
Den avreglering av elmarknaden som skett under senare år har varit bra. Det finns nu alternativ för den enskilda konsumenten när det gäller val av elleverantör. Dessvärre fungerar inte konkurrensen när det gäller nätsidan, där det gång på gång talas om nätbolag som försenar leverantörsbyte. Riksdagen har vid två tillfällen uttalat att ett sanktionssystem för de nätägare som försvårar leverantörsbyte för den enskilde kunden skall införas. Dessvärre kommer regeringen inte med något förslag. Detta är verkligen att beklaga då denna senfärdighet kommer att innebära att många elkunder kan få vänta mycket länge på leverantörsbyte, ibland år, också framöver. Det enda regeringen har förmått är att en ny utredare skall titta på fråga igen. Riksdagen bör nu fatta ett faktiskt beslut i frågan och inte lita på att regeringen skall komma med något förslag.
Folkpartiet anser att det rådande systemet med preliminärdebiteringar och manuella avläsningar av elmätarna en gång per år är otidsenligt och ekonomiskt slösaktigt. Konsumenterna, konkurrensen och miljön skulle gynnas av ett införande av fjärravlästa elmätare, som regelbundet rapporterar elförbrukningen. Bland annat har en sammanslutning av elva organisationer, representerande fem miljoner elkunder, uppvaktat riksdagen med krav på att staten ska driva på för att påskynda denna utveckling.
Med moderna fjärravlästa elmätare kan elanvändarna följa sin förbrukning och se hur den fördelar sig över årets månader. Elräkningarna behöver inte längre bygga på gissningar, utan kan baseras på verklig förbrukning. Detta ger kunderna incitament att spara energi. Fjärravlästa elmätare skulle dessutom bidra till förenklade rutiner vid elleverantörsbyten.
Energimyndigheten presenterade i våras den omfattande rapporten ”Månadsvis avläsning av elmätare”. Slutsatserna ligger väl i linje med Folkpartiets krav. Energimyndighetens entydiga slutsats är att elmätarna bör avläsas minst en gång i månaden. Hos landets cirka 1,5 miljoner elförbrukare av mer än 8 000 kWh/år ska detta vara helt infört senast vid halvårsskiftet år 2006, föreslår myndigheten. För övriga cirka 3,5 miljoner elkunder ska motsvarande elavläsning ske senast vid halvårsskiftet år 2009.
Energimyndighetens rapport visar att de största vinnarna på den föreslagna reformen är elanvändarna, som kommer att få begripliga och informativa elfakturor och som därmed beräknas minska sin elförbrukning med 1–3 procent. Energimyndigheten räknar med att genomförd fullt ut kommer reformen att generera ett samhällsekonomiskt årligt överskott på minst 600 miljoner kronor. I beräkningen ingår, förutom elbesparing och övrig nytta med avskaffad preliminärdebitering, säkrare elleverantörsbyten och förenklingar av den s.k. schablonavräkningen.
Energimyndigheten förutsätter i rapporten att ett riksdagsbeslut fattas senast våren 2003. Detta för att tidplanen ska kunna hållas och samtliga elkonsumenter kunna slippa preliminärdebitering senast år 2009. Energimyndighetens slutrapport ”Månadsvis avläsning av elmätare” måste innebära slutpunkten för utredandet och startpunkten för praktisk handling. Regeringen bör därför ges i uppdrag att skyndsamt återkomma till riksdagen med ett lagförslag i enlighet med Energimyndighetens utredningsförslag. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Många kommuner vill av estetiska skäl eller med hänsyn till strålningsrisken gräva ned kraftledningar som i dag finns ovan jord. Forskningsresultaten avseende magnetfält och strålningsrisker är inte entydiga, men samhället borde ändå prioritera nedgrävning av kraftledningar i tätbebyggt område där barn vistas.
I september 2000 presenterade en internationell forskargrupp vid Institutet för miljömedicin den hittills mest omfattande analysen av studier som gjorts av ett eventuellt samband mellan kraftledningars magnetfält och barnleukemi.
Resultaten av analysen visar att det inte finns någon ökad risk för barnleukemi för det stora flertalet barn som bor i närheten av kraftledningar och att den ytterst lilla cancerrisk som finns endast gäller dem som utsätts för mycket höga strålningsstyrkor. Det kritiska avståndet till kraftledningen kan beräknas till mellan 30 och 50 meter beroende på ledningens styrka. Undersökningen visar vidare att mindre än ett fall, av de 60 till 70 barn som årligen insjuknar i barnleukemi i Sverige, kan tillskrivas strålning från kraftledningar. Problemet med att definitivt belägga ett samband består i att forskarna inte kan förklara hur den lågfrekventa strålningen kan orsaka uppkomsten av leukemi eller andra cancerformer. Trots mångåriga djurförsök och laboratorieexperiment finns ännu ingen godtagbar biologisk förklaring till cellpåverkande effekter av låg elektromagnetisk strålning. För en tid sedan bekräftades sambandet mellan luftledningsmagnetfält och barnleukemi av en annan internationell studie.
Eftersom ett samband mellan kraftledningars magnetfält och bl.a. leukemi inte kan uteslutas har Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och Statens strålskyddsinstitut i samråd utarbetat en s.k. försiktighetsprincip.
Försiktighetsprincipen innebär att om åtgärder som generellt minskar exponeringen kan vidtas till rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt bör det eftersträvas att reducera fält som avviker starkt från vad som kan anses normalt i den aktuella miljön. När det gäller nya elanläggningar och byggnader bör målet redan vid planeringen vara att utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas. Det övergripande syftet med försiktighetsprincipen är att på sikt reducera exponeringen för magnetfält för att minska risken att människor skadas. Den ovan relaterade undersökningen har inte föranlett de samrådande myndigheterna att omvärdera försiktighetsprincipen.
Mot bakgrund av att det i dag finns bostadsområden, skolor och daghem som ligger nära kraftledningar och där barn dagligen vistas under längre tid, bör farhågorna om strålningsrisker tas på stort allvar.
Elsäkerhetsverket fick våren 2001 i uppdrag av regeringen att utreda frågan om strålningsrisker. Det är viktigt att denna utredning nu ger resultat i praktiken.
Vi går emot de olika energiprogrammen. Eftersom Folkpartiet vill återstarta Barsebäck 1 beräknas inte fortsatta kostnader för avställningen. Vi avdelar medel för åtgärder som höjer kärnsäkerheten i Östeuropa.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 19 oktober 2002 |
|
|
Eva Flyborg (fp) |
|
|
Yvonne Ångström (fp) |
Nyamko Sabuni (fp) |
|
Jan Ertsborn (fp) |
Hans Backman (fp) |
|
Nina Lundström (fp) |