Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en lagstiftad skyldighet för företag att först bjuda ut nedläggningshotade enheter till försäljning i tur och ordning till enhetens arbetare, ortens befolkning och den allmänna marknaden i enlighet med motionens intentioner.
Under de senaste åren har vi flera gånger tvingats se hur små orter stått på turbokapitalismens farstu när storföretagen valt att lägga ner enheter, eller fabriker, just där. Det är sant som sägs att det för det mesta flyttar in fler företag i landet än vad som försvinner härifrån, men det är också en sanning att de orter som drabbas av fabriksnedläggningar lider av stora sviter på grund av detta. Det krävs många förändringar, även i lagboken. I den här motionen har jag valt att fokusera på en som i korthet går ut på att inget företag ska ha rätt att lägga ner en enhet (fabrik) utan att först bjuda ut den till försäljning till, i tur och ordning, enhetens arbetare, ortens befolkning och den allmänna marknaden. Försäljningssumman, vilket i lag ska regleras, ska vara skälig och ingen utrustning som krävs för att driva enheten vidare ska undantas försäljning.
Som bärande argument har jag valt att studera ett nedläggningsfall närmare. Det kan tyckas märkligt, men situationen blir oftast liknande i alla orter som drabbas av nedläggningar av den här typen. Det fall jag valt att titta på skiljer sig möjligen något från andra fall i det att det här finns en djupt rotad företagaranda på ett tydligare sätt än någon annanstans i Sverige. Det handlar om Continentals däckfabrik i Gislaved.
En hundraårig tradition av däcktillverkning har försvunnit från Gislaved. Inte för att fabriken i Gislaved har gått med förlust, utan för att ledningen, styrelsen för Continental, har ett mål att hälften av produktionen ska ligga i låglöneländer. Många människor blir nu arbetslösa, inte för att deras företag har tvingats skära ner, utan för att deras ledning velat pressa ut några euro mer i vinst och i stöd genom att lägga produktionen i låglöneländer. När sedan Sverige inte har några lagar som förhindrar att företagen flyttar utomlands så är det klart att det går enklare för ägarna att fylla sina plånböcker. Det är sadism-kapitalism för hela slanten, och det hade kunnat undvikas. Gislavedsfabriken lades ner i onödan.
Nere på plats vid ledningens möte i Tyskland fick en delegation från de svenska arbetarna träffa de ansvariga. I en radiointervju sa en av de arbetare som hade åkt ner för att protestera att det ”kändes underbart” att få manifestera sitt missnöje och att en delegation fick träffa ledningen. De som fackligt har organiserat resan ner till Tyskland, de som förhandlat med ledningen och de som försökt stoppa nedläggningen har säkert gjort ett sjujäkla jobb. Det betvivlar jag inte. Men ledningen för Continental bevisade med all önskvärd tydlighet att det räcker inte. Man skiter i vad arbetarna tycker. Då krävs det en ännu mer offensiv facklig kamp. Då krävs det radikala, ordentliga krav som kan stoppa nedläggningarna nu. Annars blir allt bara någon låtsas-facklig kamp där det känns ”underbart” bara att få träffa ledningen för det företag man slitit för i åratal.
Därför behövs det också en avsevärt mycket mer offensiv politik från den svenska regeringens sida. Inget mjäkande, ingen pardon, svenska regler ska inte göra det enkelt för företag att sticka härifrån. Det är ett politiskt svek som vi sent ska glömma att det hotades med att företagen skulle flytta om vi inte gick med i EU, samtidigt som vi nu ser att de flyttar för att vi är medlemmar. Regeringen borde gå så långt att de utmanar EU:s regler för att se till att försvåra för företag att lägga ner fungerande och vinstdrivande fabriker och slänga in kommuner i respirator. Ett grönt krav är att det ska förbjudas att lägga ner fabriker utan att först bjuda ut dem till försäljning. I den försäljningen ska arbetarna i första hand erbjudas köpa företaget själva, i andra hand ska ortsbefolkningen komma på tal och först i tredje hand ska fabriken eller enheten bjudas ut till allmän försäljning. Gislavedsfabriken hade säkert klarat sig ännu bättre arbetar- eller ortsbefolkningsstyrt utan Continentaloket bakom sig. Och vilken bank hade inte lånat ut pengar till en vinstdrivande fabrik som vill utvecklas óch konkurrera med demokrati, känsla för företaget från arbetarnas och/eller ortsbefolkningens sida och, förhoppningsvis, miljön som argument? Det är dags för regeringen att sätta hårt mot hårt. Stoppa företagsflytten.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 20 oktober 2002 |
|
|
Gustav Fridolin (mp) |