Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kraftfullt påskynda arbetet för att undanröja hinder för integration, företagande och utveckling i Öresundsregionen.
Det finns en enormt stor potential för tillväxt och utveckling i Öresundsregionen. I hela Skåne och hela Själland finns en tro på och förhoppning om vad regionen gemensamt kan åstadkomma. Det finns redan exempel på mycket lyckade integrationsåtgärder, såsom Medicon Valley och Kulturbron.
Tyvärr kan inte förhoppningarna om utveckling, integration, företagande och tillväxt infrias förrän ett antal barriärer och hinder för Öresundsintegrationen eliminerats. Många problem kan till en början tyckas bagatellartade, men ett stort antal små problem blir snart ett oöverstigligt hinder. Enligt beräkningar av Sydsvenska Industri- och Handelskammaren är integrationen, handeln och utbytet mellan Skåne och Själland så litet att det motsvarar integrationen inom ett område på över 30 mil inom Sverige. Då ska man betänka att det endast är några få kilometer mellan våra länder på det smalaste stället av Öresund.
Intervjuer har visat att företag finner det mycket komplicerat och besvärligt att anställa medarbetare från andra sidan sundet. Den administrativa belastning som det innebär att anställa en ”Öresundsmedarbetare” avhåller många från att överhuvudtaget våga språnget. Detta område berör både skattesystemet och arbetsmarknadssystemet likaväl som socialförsäkringssystemet. Många av dagens skatterelaterade barriärer kan hänföras till en sammanblandning av respektive lagstiftningkomplex. Vissa svåra barriärer kräver förändring av lagstiftningen, men många kan förändras genom en ändrad tillämpning av reglerna.
Vi vill i denna motion visa på 30 hinder för Öresundsintegrationen på områdena skatter, sociala frågor, utbildning och forskning, arbetsmarknad, näringsliv och kollektivtrafik som snarast måste åtgärdas. Utöver dessa hinder som vi tar upp finns det ytterligare hinder på exempelvis områdena vård, forskning och kultur.
Skatteavdrag för broavgifter. Inga avdrag medges för personer som är bosatta i Sverige som pendlar till Danmark och medges bara vid några tillfällen för personer bosatta i Danmark som pendlar till Sverige.
Gränsgångarregeln. Skatt betalas i arbetslandet och inte i bosättningslandet. Detta drabbar främst skånska kommuner med ansvar för social service.
Deltidsarbete. Deltidsarbetare måste deklarera i båda länderna och nettoinkomsten blir osäker. Man måste ligga ute med pengar till årsskiftet. Förmodligen kan en del administrativa problem tas bort genom förändrad tillämpning av reglerna.
Avdrag för pensionsförsäkring. Person bosatt i Sverige som arbetar i Danmark, eller omvänt, får ej göra avdrag för inbetalning till svensk pensionsförsäkring.
Kompletterande pensionsordningar. Om person som byter anställningsland väljer att komplettera sin pension genom att flytta den intjänade pensionen från t.ex. Danmark till Sverige beskattas den fullt ut som om den lyfts vid fel tid.
Socialförsäkringstillhörighet (med bäring på arbetsgivaravgifter). Om en boende i Sverige med arbete i Danmark utför en del av arbetet i Sverige, resulterar detta i krav på svensk arbetsgivaravgift om 33 % på dansk bruttolön.
Pensionspoäng. Poäng går förlorade vid kortare arbetsperioder än ett år i grannlandet.
Sjukförsäkringsbevis. Kommuner i Danmark kräver folkbokföring för sjukförsäkringsbevis, vilket strider mot internationella regler om sjukförsäkring.
Föräldrapenning och barnomsorg. Längre barnledighet i Sverige än i Danmark och att förskolor i Sverige ej garanterar plats för barn under ett år skapar problem för föräldrar som arbetar i Danmark men bor i Sverige.
Begränsade möjligheter att överföra studiemeriter mellan länderna.
Stora skillnader när det gäller rabattsystemen på Öresundstågen för svenska och danska studenter. Danska staten subventionerar de danska studenternas resor men det gör inte den svenska staten. Skånetrafiken subventionerar resor för svenska studenter men ej i samma utsträckning som Danmark.
Svensk högskolemoms. Icke-statliga bidrag till svenska universitet beläggs med 8 % moms, vilket kan leda till att gemensamma projekt går till danska universitet/högskolor.
Svenska läkarstudenter söker till utbildningar i Danmark inom speciell kvotgrupp, vilket ökar deras chanser. Danska studenter blir lidande eftersom 25 % av platserna upptas av svenska studenter.
Svenska studiebidrag är skattepliktiga i vissa danska kommuner p.g.a. feltolkning av dubbelbeskattningsavtalet. Detta är ett problem för svenskar som studerar i Danmark eftersom de blir dubbelbeskattade.
Meritöverföring av arbetsmarknadsutbildning är krånglig.
Betald ledighet för utbildning och barnpassning i Danmark. Bosättningskrav i Danmark för att få rätt till betald ledighet.
Deltagande i arbetsmarknadsutbildning. Sverige tillåter utbildning i närområdet för arbetslösa personer. I Danmark ges generellt sett inte bidrag till utbildning i Sverige om inte myndigheterna bedömer att det är lämpligast att förlägga utbildningen i utlandet.
Invandrare utan svenskt eller danskt medborgarskap kan ej arbeta i det andra landet, om de inte har flyktingstatus.
A-kassa. Arbetstagaren tillhör alltid a-kassa och fackförening i arbetslandet. Vid tillfälliga jobb i andra landet måste de pendla mellan ländernas a-kassor. Det tar lång tid för länderna att utbyta handlingarna och för ersättningen att nå individen.
Mycket byråkrati kring sjukförsäkringar, med t.ex. anmälningar, vilket gör processen svåröverskådlig och långsam.
Telefonkostnader. Det är 9 gånger dyrare att ringa till Danmark från Skåne än tvärtom med Telia.
Överföring av pengar mellan länderna. Dyrt och tidsödande i synnerhet vad gäller mindre belopp.
Dankort kan bara fås om hela lönen går in på ett konto i Danmark (med vissa undantag).
Momsproblematik. Krångliga system och regler försvårar och försenar.
Portokostnader. Det är dyrare att skicka brev till Köpenhamn från Malmö än det är från Malmö till Norrland.
Biljettautomater på den danska sidan tar inte svenska pengar och internationella kreditkort.
Avsaknad av tur- och returbiljett som sträcker sig över flera dagar.
Omöjligt att boka plats på tågen.
Svårt att få klarhet i vad som gäller ersättning vid t.ex. missat flygplan p.g.a. Öresundstågen.
Taxi. Svenska taxichaufförer blir hänvisade bestämda platser i Köpenhamn och får därmed problem att få betalda körningar tillbaka till Sverige.
Ska Öresundsregionen bli den framgångsrika region för utveckling, företagande och tillväxt som den har potential att bli, så krävs det att den svenska regeringen, tillsammans med den danska regeringen, verkligen tar tag i de problem som vi här belyst. Regeringen bör stärka initiativen och arbetet för att undanröja hindren. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Johan Linander (c) |
Sofia Larsen (c) |