Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att, som en uppföljning av ett nationellt träprogram, medverka till regionala program för att utveckla skogsnäringen och vidareförädling av skogsråvaran.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att skapa regionala träcentrum/utvecklingscentrum.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett ökat byggande i trä.1
1Yrkande 3 hänvisat till BoU.
Sverige är ett land med omfattande skogstillgångar av hög kvalitet. Skogen och skogsnäringen har under lång tid haft en avgörande betydelse för Sveriges utveckling och välstånd. Gävleborgs och Dalarnas län är goda exempel på starka skogslän med en omfattande skogsindustri och många aktiva skogsbrukare. Från pappers- och massaindustrin, det enskilda skogsbruket, sågverken, trä- och skivindustrin och vidareförädlingen har en betydande del av befolkningen haft sin utkomst. Intäkterna från exporten räknas idag i mångmiljardbelopp och kan jämföras med Norges oljetillgångar. De senaste åren har nettoexporten för svensk skogsindustri uppgått till mellan 70 och 80 miljarder kronor årligen.
Och våra skogstillgångar i Sverige ökar. Med den avverkningstakt som just nu råder beräknas virkesförrådet i Sverige öka med mer än 30 miljoner kubikmeter årligen. Men det är av största betydelse att skogen vårdas och värnas om den uthålligt skall fortsätta att bidra till välstånd och arbete i landet.
Trots de ökade skogstillgångarna har användningen av trä i Sverige minskat sedan mitten på 90-talet. I våra grannländer Finland och Norge har man förstått träets alla fördelar, inte minst ur miljösynpunkt, och ökar användningen. I Finland har 10 000 nya jobb skapats i träindustrin sedan 1998.
I Lahti bygger man den nya tjusiga Sibeliushallen i trä medan vi i Sverige bygger det nya operahuset i Umeå i betong. Gardemoens flygplatsbyggnad i Oslo är ett annat bra exempel på en storskalig träbyggnad med avancerade limträkonstruktioner som bärande material. Men när Arlanda byggs ut, då är det dessvärre främst stål och betong som gäller.
Så här kan det naturligtvis inte få fortsätta. Skogs- och tränäringen i Sverige håller en hög kompetens och intar en tätposition när det gäller att minimera miljöpåverkan vid avverkning, industrier och användning. Och i branschen finns enligt vår mening stora förutsättningar för att öka vidareförädlingsgraden. Det skulle stärka näringen ytterligare, det skulle vidareutveckla landets viktigaste exportnäring och det skulle ge ett tillskott av många värdefulla arbetstillfällen.
Den stora utmaningen bör nu vara att utveckla skogsnäringen ytterligare genom att vidareförädla mera av råvaran på hemmaplan. Den svenska produktionen av barrträvaror uppgår till ca 15 miljoner kubikmeter till ett värde av ca 25 miljarder kronor och sysselsätter ca 14 000 personer. Detta kan jämföras med möbelbranschen som förbrukar ca 250 000 kubikmeter råvara, sysselsätter ca 12 000 personer och genererar ett produktionsvärde på 12 miljarder kronor. Snickerinäringen förbrukar ca 400 000 kubikmeter, sysselsätter ca 8 000 personer och skapar ett produktionsvärde på ca 7 miljarder kronor.
Samtidigt kan vi konstatera att hemmamarknaden för vår träproduktion är begränsad. Genom den kraftiga nedgången i bostadsbyggandet i Sverige i början av 90-talet minskade volymen inom den byggrelaterade träindustrin med 65–80 %. Återhämtningen inom denna sektor har varit ytterst begränsad vilket innebär att industrin måste söka sig till andra marknader utanför Sverige.
Potentialen för en ökad användning av trä inom europeisk byggindustri är stor. I Europa byggs årligen ca 1,8 miljoner bostäder. Av dessa är ca 10 % byggda i trä, vilket skall jämföras med situationen i USA där 90 % av alla bostäder byggs i trä. En ökning till 20 % i Europa motsvarar 180 000 lägenheter, dvs tio gånger fler än den svenska marknaden och motsvarande 20 % av den totala volymen sågade trävaror i Sverige. En målmedveten och konsekvent satsning från statsmakterna och från regionala och lokala aktörer på denna potentiella marknad är ett exempel på vilken potential den svenska träråvaran har.
För att klara sysselsättning och välfärd in i nästa årtusende torde frågan om hur Sverige hanterar sin träråvara vara av avgörande betydelse. Vi måste mycket bättre än tidigare ta vara på de möjligheter som skogsbruket i vidaste mening erbjuder. Det innebär, utöver att frakta och bearbeta virkesråvaran på ett klokt och miljöanpassat sätt, också att målmedvetet och konsekvent satsa på marknadsanpassning och vidareförädling av träråvaran i skogslänen. I detta ingår också en fortsatt satsning på att utveckla biobränslesektorn som ger och kommer att ge fler arbetstillfällen om rätt förutsättningar för utveckling kan erbjudas.
För att också i framtiden kunna bidra till arbete och utkomst är det angeläget att skogssektorn nu kan ta ett utvecklingssteg där vidareförädling av träråvaran är en nyckelfråga. Det blir en alltmera allmän uppfattning att det går att göra mycket mera av vår träråvara än vad som görs idag. Med utgångspunkt från den omfattande kunskap och den infrastruktur som finns i skogslänen inom detta område finns en mycket stor potential för produktutveckling och nya marknader.
Enligt vår mening är det nu viktigt med kraftsamling på några avgörande punkter:
Stimulera ett allmänt klimat som stöttar marknadsanpassning, vidareförädling och produktutveckling.
Öka samarbetet mellan svenska företag som har en gemensam kund, så att de tillsammans mobiliserar den slagkraft som gör att de framstår som en värdefull affärspartner.
Tillvarataga gammalt och nytt hantverkskunnande.
Uppfinningar och innovationer måste stimuleras.
Stimulans till kompetenshöjning.
Utbildning, forskning och utveckling avseende materialteknik men också produkt- och marknadsutveckling.
Praktisk produktutveckling för att öka förädlingsvärdet.
Nätverksbyggande och klusterbildning för att bredda och stärka befintliga och nya företag.
Förbättrad riskkapitalförsörjning till exempel genom utveckling av regionala riskkapitalmarknader.
Stöd till exportsatsningar.
Statliga organ som Nutek initierar tillsammans med branschorganisationer, universitet och högskolor samt fackliga organisationer och andra aktörer på det skogliga området en gemensam satsning på vidareförädling.
Bygg fler bostäder och offentliga lokaler i trä.
Byggandet av offentliga lokaler och flervåningshus är två viktiga områden som uppvisar en förskräckande låg träandel i vårt land. I stället är det stål och betong som dominerar. Detta är anmärkningsvärt mot bakgrund av det faktum att Sverige har så mycket träråvara och sedan mer än ett sekel är ett av världens starkaste exportländer av trävaror. Denna export avser emellertid i hög grad relativt lågförädlade produkter från sågverksindustrin.
En förklaring till dagens situation förefaller vara att tränäringen i Sverige tidigare inte haft möjligheter att konkurrera inom framför allt delar av byggsektorn. Mer avancerade träkonstruktioner har under lång tid varit uteslutna från viktiga områden inom bygg- och infrastruktursektorn såsom flervåningshus, större offentliga byggnader samt väg- och järnvägsbroar. Detta på grund av den otidsenliga byggnorm som gällde fram till 1994.
Inom miljöområdet pågår en utveckling där alltfler inser att valet av material för byggande och boende på ett helt nytt sätt måste bli en naturlig del av framtidens klimatpolitik. Sett i detta perspektiv står det enligt vår mening helt klart att träbaserade skogsprodukter kan spela en viktig roll. Tyvärr är detta ännu inte fallet i Sverige, särskilt inte inom byggsektorn.
För att få framför allt byggsektorn – som fortfarande är starkt inriktad på byggande i traditionell betong- och stålbyggnadsteknik – att på allvar börja använda träbyggnadstekniken i större skala, krävs en ny medveten inriktning och politiska beslut. Ett sådant kan vara att satsa på stora träbyggnader med stat och kommuner som föregångare.
Riksdagen tog våren 2002 ett beslut om ett program för ökad träanvändning i Sverige. För att bryta dagens utveckling och ge byggande, träanvändning och förädling ett nytt avstamp krävs enligt vår mening att detta program utformas till ett kraftfullt instrument för arbete och utveckling, inte minst i skogslänen. Många europeiska länder, utöver Norge och Finland, har redan i dag fungerande nationella program för byggande i trä som kan utgöra förebilder för det svenska programmet.
I Sverige behövs också enligt vår mening utöver ett kraftfullt nationellt program, regionala program för att utveckla skogsnäringen och vidareförädlingen av skogsråvaran i berörda områden. För detta behövs ett tydligt och starkt stöd på nationell nivå. Ett led i en sådan satsning bör vara att stödja tillkomsten av regionala ”träcentrum/utvecklingscentrum” på lämpliga ställen i skogslänen med inriktning enligt ovan. Sådana centrum skulle kunna fungera som viktiga mötes-, informations-, kunskaps- och utvecklingsplatser för skogs- och träbranschen i respektive område.
Det bör vara en uppgift för alla parter med intresse av att utveckla skogsbranschen att nu medverka till en kraftsamling för att få fart på arbetet med vidareförädling av Sveriges gröna guld. En sådan kraftfull satsning har alla förutsättningar att bli ett lyft för ekonomi och för sysselsättning i skogslänen.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Sven Bergström (c) |
Kenneth Johansson (c) |