Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Konkurrensverket bör granska välfärdssektorn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att näringsförbudet för kvinnor inom välfärdssektorn måste upphävas, exempelvis genom att det blir enklare att skaffa F-skattsedel.1
1 Yrkande 2 hänvisat till SkU.
I Jönköpings läns landsting tjänar kvinnor i genomsnitt endast 67 procent av vad män tjänar, enligt tillgänglig statistik från Statistiska Centralbyrån, SCB. Det motsvarar 9 000 kronor per månad. Därmed tillhör mitt hemlandsting, föga smickrande, ett av de landsting i landet där löneskillnaderna mellan män och kvinnor är störst.
Mönstret att de orättmätiga löneskillnaderna består är tydligt över hela den svenska arbetsmarknaden. Fortfarande, i början av det nya millenniet, tjänar kvinnor mindre än män just därför att de är kvinnor. Genomsnittligt tjänar kvinnor 82 procent av vad män tjänar.
Också kvinnor i den privata sektorn har låga löner i förhållande till män, men kvinnorna i den offentliga sektorn är särskilt utsatta. Den kvinnliga genomsnittslönen utgör endast 73 procent av den manliga. Inom landstingssektorn, där många kvinnor arbetar, ser det ännu sämre ut. Där tjänar kvinnor enbart 71 procent av vad männen tjänar.
Orsakerna till det stora lönegapet är naturligtvis flera. Docent Eva Meyersson Milgrom pekar exempelvis (DN 20/12 2001) på tre faktorer bakom löneskillnaderna. För det första kan det handla om direkt diskriminering, det vill säga att kvinnor får lägre lön än män trots att de har samma arbetsuppgift och samma arbetsgivare. För det andra kan det röra sig om att kvinnor i mindre utsträckning än män återfinns på höga befattningar. För det tredje är kvinnodominerade yrken generellt lägre betalda än mansdominerade yrken. Mycket talar för att det är de två sistnämnda faktorerna som förklarar huvuddelen av lönegapet.
Av resonemanget kan en viktig slutsats dras: Om lönegapet mellan män och kvinnor ska minskas och könssegregeringen på svensk arbetsmarknad brytas krävs två centrala förändringar. Det behövs, för det första, fler kvinnliga chefer, för det andra en press uppåt på lönerna i kvinnodominerade yrken som skola, vård och omsorg.
Jag är övertygad om att nyckeln till dessa förändringar i mångt och mycket ligger i en uppvärdering av kvinnors entreprenörskap. Fler kvinnor måste ges chansen att starta och driva företag inom bland annat välfärdssektorn. Det skulle ge fler kvinnor möjlighet att fungera som ledare och chefer. Och det skulle skapa en sund konkurrens om en arbetskraft som ofta både har stor erfarenhet och god utbildning.
Det finns en i det närmaste obönhörlig logik bakom de låga offentliga kvinnolönerna. I Jönköpings läns landsting läggs en mycket liten del av verksamheten ut på entreprenad. Någon marknad för välfärdstjänster, där djärva och kreativa entreprenörer skulle kunna agera, har därför svårt att utvecklas. Kvinnors nyföretagande tillhör också det lägsta i hela landet. 26 procent av de företag som startades förra året i Jönköpings län startades av kvinnor, enligt den senaste statistiken från Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS).
Det beror inte på att kvinnor i mitt hemlän är mindre av entreprenörer än i andra delar av landet utan att de i så liten utsträckning får chansen att starta företag. Av det låga nyföretagandet följer att löneutvecklingen för kvinnorna i Jönköpings läns landsting släpar efter.
Att stimulera kvinnor (och män) att starta företag inom välfärdssektorn motiveras inte bara av nödvändigheten av att pressa upp de låga lönerna. Det handlar också om att ge patienterna större inflytande, större makt att själva få bestämma exempelvis vem som ska utföra den vård som man är i behov av.
Det är dessutom en fråga av principiell näringspolitisk karaktär. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter att starta och driva företag, inte bara i teorin utan också i praktiken. Att öppna den offentliga sektorn för entreprenörskap innebär ett fullföljande av de reformer som genomfördes under liberal ledning under 1800-talet. Då gavs män rätten att driva företag inom områden som de var verksamma i. Nu är det dags att ge kvinnor samma möjligheter.
Hindren för kvinnors företagande kan rivas – om bara den politiska viljan finns. Det behövs en liberal offensiv för kvinnors entreprenörskap:
Lägg ut mer av den offentliga verksamheten på entreprenad! En större del av såväl kommunernas som landstingens verksamhet måste läggas ut på entreprenad. En ökad entreprenadupphandling skulle öppna marknader för inte minst kvinnors nyföretagande inom välfärdssektorn – skola, vård och omsorg. Vård, skola och omsorg ska naturligtvis vara offentligt finansierade via skattsedeln och ges till människor utifrån deras behov, inte efter tjockleken på den egna plånboken. Men denna enkla princip, som alla politiska partier bekänner sig till, innebär inte att all verksamhet också måste utföras i offentlig regi. Många gånger kan den utföras både bättre och billigare av enskilda entreprenörer.
Låt Konkurrensverket granska välfärdssektorn! Konkurrensverket är den myndighet som ska säkerställa att de regler rörande fri konkurrens som gäller näringslivet i stort efterlevs. I den egenskapen har verket bland annat ingripit mot prissamarbete och oligopoltendenser inom bensinbranschen. Det är utmärkt. Bristande konkurrens leder till högre priser och lägre kvalitet för konsumenterna. Men är det inte dags att Konkurrensverket nu också granskar välfärdssektorn? Varför har inte vi som ”konsumerar” sjukvård, skola och omsorg också rätt till låga priser och hög kvalitet? Och, om vi tvingas välja, är det egentligen inte viktigare att vi får hög kvalitet till bästa möjliga kostnad för tjänster som så drastiskt griper in i och påverkar vår egen vardag – varje dag?
Upphäv näringsförbudet för kvinnor i välfärdssektorn. För många kvinnor, som trots det offentliga de facto-monopolet i välfärdssektorn, ändå vill starta företag blir konfrontationen med myndigheter ofta en chock. Den 30 maj kom en dom från Länsrätten i Östergötlands län gällande en sjuksköterska som närt en förhoppning om att bli egen företagare. Såväl skattemyndigheten i Linköping som Länsrätten i Östergötland sade nej till hennes begäran att få F-skattsedel. Därmed raseras hennes dröm att starta eget. Motiveringen är att hon har för få kunder, att uppdragsgivarens utrustning används och att uppgifterna inte utförs tillräckligt självständigt – alltså krav som är som gjorda för att hindra kvinnors nyföretagande i tjänstesektorn. Och tyvärr är såväl skattemyndighetens som länsrättens motivering grundad i de beslut och riktlinjer som utgår från regeringen. Myndigheter och rättsväsende ägnar stor tid och energi åt att hindra en människa som vill betala skatt att få göra det. Reglerna för att skaffa sig F-skattsedel måste förenklas ordentligt.
Gör upp med Florence Nightingale! Om det ska kunna gå att bryta ny mark för kvinnors företagande behövs det förändringar både när det gäller skatter och hur regler och lagar är konstruerade. Men vid sidan av formella politiska beslut behövs också förändringar i attityder. Idag anses det som fult att ägna sig åt privat företagsamhet som kan ge vinst om företagen sysslar med tjänster inom välfärdssektorn. Det är en uppfattning som uppriktigt sagt är mycket svår att förstå. Entreprenörer tillåts driva vinstdrivande företag och tjäna pengar på att människor konsumerar alkohol och tobak. Samtidigt ska det tydligen vara förbjudet att tjäna pengar på att göra människor friska, ge äldre en värdig ålderdom och lära elever läsa och skriva i skolan. Är det inte uppochnervända världen? Vari ligger det hemska att en kvinnlig företagare som exempelvis vårdar gamla människor med pengar som hon har erhållit från kommunen genom solidarisk skattefinansiering kan få en slant över för allt det slit hon lägger ner?
Att svensk debatt har blivit så snedvriden på denna punkt är, menar jag, ett resultat av att gamla invanda föreställningar om manligt och kvinnligt lever kvar och frodas också hos dem som brukar kallar sig feminister. Män ska ha rätt att driva företag och tjäna pengar för i de yrken där de ofta är verksamma är privat företagsamhet i vinstsyfte tillåten. Kvinnor, däremot, förutsätts jobba nästan ideellt; många kvinnodominerade yrken har karaktären av ”kall”. Florence Nightingales ande svävar över debatten som ett spöke från förr. Det är dags att göra upp med den föråldrade föreställningen. Kvinnor både kan och vill vara företagare. Ge dem chansen!
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Tobias Krantz (fp) |