Riksdagen beslutar att upphäva 6 § lagen (1984:3) om känteknisk verksamhet i enlighet med vad som anförs i motionen.
År 1987 beslöt riksdagen att i kärntekniklagen införa en bestämmelse (6 §) som stadgar: ”Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor.” Den som bryter mot denna bestämmelse kan i dag straffas med fängelse, med en straffsats motsvarande den som gäller för vållande till annans död.
Tankeförbudet har kritiserats från flera utgångspunkter alltsedan det tillkom. Förbudet har uppfattats som stridande mot de principer om yttrande- och tankefrihet som bör ligga till grund för all lagstiftning. Det är också minst sagt besynnerligt att använda en lagtext till att göra allmänna, politiska ”markeringar”.
Tankeförbudet inskränker också den akademiska friheten och hotar forskningsmöjligheterna i vårt land. Den som skulle vilja visa hur ny kraftproduktion, baserad på kärnteknik, skulle kunna tillföras det svenska kraftsystemet kan inte göra detta utan att hotas av fängelse. Det kan t.o.m. ifrågasättas om det överhuvudtaget är möjligt att – utan lagbrott – presentera genomarbetade och kostnadsberäknade alternativ till prövning i den energipolitiska debatten.
Kvalificerade svenska kärntekniker och forskare skall inte behöva stå bredvid och passivt betrakta denna utveckling som kan leda till resultat av stort intresse även för vårt land. Hösten 1995 gjorde 102 svenska professorer och andra framstående forskare ett upprop till regeringen om avskaffande av tankeförbudet. Stimulerande arbetsuppgifter och ekonomiska förutsättningar är nödvändiga för att attrahera goda forskare till kärnkraftsområdet. Detta behövs inte minst då avveckling av kärnkraftverken och ett säkert omhändertagande av avfallet blir aktuellt.
Även nya upparbetningsmetoder för att utvinna energi ur förbrukat avfall förhindras genom tankeförbudet.
Frågan har ansetts kopplad till den vidare energipolitiska frågeställningen om kärnkraftens framtid i vårt land. Men ett sådant samband finns inte, vilket bl.a. framgår av att t.o.m. Miljöpartiet i Energikommissionen instämde i att tankeförbudet utgör ”en inskränkning av medborgerliga fri- och rättigheter som inte står i rimlig proportion till motiven”. Den statliga utredning som senast såg över kärntekniklagen ansåg i sitt betänkande Översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU 1991:95) att tankeförbudet borde slopas. Utredningen konstaterade nämligen att paragrafen inte är motiverad av säkerhetsskäl och därför inte hör hemma i en utpräglad säkerhetslag som kärntekniklagen. Den bör därför omedelbart avskaffas.
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Tobias Billström (m) |