Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om inriktningen av energipolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en effektivare elmarknad.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen skall presentera en öppen marknadsbaserad lösning på effektproblematiken.
Riksdagen avslår regeringens förslag om förhandling om avveckling av kärnkraften.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om villkorsuppfyllande för stängning av Barsebäck 2.
Riksdagen avslår regeringens förslag om att göra månadsvis avläsning obligatorisk.
Regeringen har i proposition 2002/03:85 föreslagit att Affärsverket svenska kraftnät skall ansvara för att en effektreserv om högst 2000 megawatt finns tillgänglig. Det skall ske genom att Svenska kraftnät sluter avtal med elproducenter att hålla ledig produktionskapacitet till förfogande och med storförbrukare av el som mot ersättning skall vara redo att ta ut mindre effekt eller helt avstå från elförbrukning under viss tid. Effektreserven skall bekostas av de balansansvariga kraftföretagen genom att Svenska kraftnät får rätt att ta ut en avgift från dessa. Lagen skall träda i kraft den 1 juli 2003 och gälla fram till februari 2008 då en marknadsmässig lösning beträffande effektreserven väntas ha vuxit fram.
Regeringen föreslår vidare att elproducenter som använder förnybara energikällor skall ha rätt att från Svenska kraftnät få en s k ursprungsgaranti. Det blir ett intyg om att viss mängd el producerats med förnybara energikällor. Lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober. Regeringen presenterar i propositionen en bedömning av om riksdagens villkor är uppfyllda för att före utgången av år 2003 stänga den andra kärnreaktorn vid Barsebäck (B2).
Slutligen föreslås från den 1 juli 2006 en sänkning av gränsen för timvis mätning av elförbrukningen från dagens 200 ampere till 63 ampere. Nätföretagen föreslås dessutom bli skyldiga att mäta alla elkunders förbrukning en gång i månaden senast från den 1 juli 2009.
Sveriges energiförsörjning skall tryggas genom en långsiktig och medveten energipolitik med fasta spelregler, där inhemska förnybara energikällor och bränslen utgör en växande bas.
Sverige behöver ett nytt energiskattesystem där skatter och miljöavgifter utformas med hänsyn till förhållanden i omvärlden för att inte näringslivets konkurrenskraft skall begränsas och välfärd och sysselsättning drabbas. Systemet skall vara långsiktigt och utformas så att vi minimerar miljöbelastningen och säkerställer tillgången till billig energi framställd under trygga och säkra förhållanden.
Kristdemokraterna vill att långsiktighet och uthållighet skall prägla såväl energiutveckling som energiskattesystem. Målet är ett ekologiskt uthålligt energisystem utan drastiska prisförändringar, elbrist och andra betydande påfrestningar på välfärd och sysselsättning. För att detta skall kunna vara möjligt krävs att stora satsningar görs på energiforskning och energiteknisk utveckling.
Kristdemokraterna vill avveckla kärnkraften. Men det måste ske i takt med energieffektivisering samt att andra förnybara energislag kan ersätta den elproduktion som kärnkraften ger. I 1997 års energipolitiska beslut ingick ett omfattande åtgärdsprogram för att stimulera en effektivare energianvändning och användning av förnybara energislag. Programmet har ännu inte lett till nämnvärt resultat.
Kristdemokraterna är starkt kritiska mot hur regeringen handlagt frågan om kärnkraftens avveckling. Beslutet om nedläggning av Barsebäck 1 togs utan att de ekonomiska effekterna var tillräckligt kända samt att avsaknaden av miljökonsekvensanalyser och samhällsekonomiska analyser var total. Idag kan vi konstatera att regeringen fortfarande inte har kunnat redovisa dessa analyser.
Omregleringen av elmarknaden har inneburit många fördelar men har också skapat problem – särskilt i södra Sverige. Reservkapaciteten har lagts i malpåse då den inte varit lönsam att utnyttja annat än under mycket kort tid på året. När så också Barsebäck 1 stängdes och ytterligare 600 MW föll bort blev det uppenbart att staten och branschen måste ta sitt ansvar.
I väntan på en öppen marknadsbaserad lösning på effektfrågan har en övergångslösning utarbetats av Svenska kraftnät och branschorganet Svensk Energi. Inklusive viss statlig upphandling omfattar den temporära lösningen en effektreserv av 1700 MW motsvarande 6–7 procent av förmågan att producera el i Sverige. Mot den bakgrunden är det inte förvånande att regeringen nu ser behov av en effektreserv på upp till 2 000 MW. Detta följer Svenska kraftnäts förslag och är under rådande omständigheter en rimlig försäkring mot allvarliga obalanser som kan leda till strömavbrott och ”black out”. Samtidigt som vi kristdemokrater stöder förslaget vill vi betona att det är ännu ett tydligt tecken på att regeringen inte anser att det finns – och kommer att finnas – tillräckliga incitament för elmarknadens aktörer att genom tillförsel av ny kapacitet avhjälpa denna uppenbara brist. Kristdemokraterna ser detta som ännu ett tecken på att regeringen för en kortsynt och i långa stycken oklok energipolitik. I den mån effektbristen i framtiden kan avhjälpas genom import blir det från länder där kraftgenereringen i huvudsak är baserad på kol.
I regeringens proposition anges att en långsiktig och kostnadseffektiv lösning av effektfrågan förutsätter en öppen marknadsbaserad lösning. En sådan lösning är att föredra framför reglering och den övergångslösning som nu tillämpas ända till år 2008.
Kristdemokraterna menar att regeringen i propositionen inte presenterat en trovärdig ansats till en färdigutvecklad öppen marknadslösning per den 1 mars 2008. Man har bara följt Svenska kraftnäts beräkningar och anammat tanken att en kontrollstation år 2007 skall göra susen. Det är en angelägen uppgift att visa hur en marknadslösning kan komma till – en uppgift som borde ha hög prioritet i en energipolitik värd namnet.
Kristdemokraterna tillstyrker regeringens förslag att i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG från den 27 september 2001 om främjande av förnybara energikällor även införa ursprungsgarantier.
Kristdemokraterna motsätter sig att kärnkraften skall avvecklas genom förhandlingar mellan regeringen, dess stödpartier och de kraftbolag som äger andelar i svenskbaserad kärnkraft. Kristdemokraterna motsätter sig också att kärnreaktorn B2 därmed riskerar att stängas utan att de av riksdagen antagna villkoren för avveckling är uppfyllda.
Enligt regeringens uppfattning är riksdagens villkor för en stängning av B2 före utgången av 2003 inte helt uppfyllda vad avser effektbalansen och påverkan på miljön och klimatet.
Redan det är allvarligt. Kristdemokraterna menar att man visst inte kan rycka på axlarna åt att villkoren beträffande effektbalans samt påverkan på miljö och klimat inte är uppfyllda. Men dessutom anser Kristdemokraterna att regeringen inte hederligt redovisat att det också finns andra villkor som inte är uppfyllda eller kan väntas bli uppfyllda under år 2003.
I propositionen ”En uthållig energiförsörjning”( 1996/97:84 ) där villkoren för avvecklingen av Barsebäckreaktorerna anges heter det: ”Åtgärder vidtas för att under de närmaste åren kompensera bortfallet av el från de bägge reaktorerna genom effektivare energianvändning, konvertering samt hushållning och tillförsel av el från andra energikällor...”
Bland de åtgärder som skulle kompensera för stängningen av B1 ingick minskad användning av s.k. avkopplingsbara elpannor i fjärrvärmesystemet och en rad andra åtgärder som inte på långa vägar ledde till att bortfallet kompenserades.
Stängningen av B1 och B2 skulle enligt propositionen innebära ett bortfall av 3–4 TWh per reaktor. Kapaciteten för B2 är 4,6 TWh och produktionen i genomsnitt över 4 TWh. I fjol var den 3,9 TWh då B2 var avställd i flera månader för en grundligare renovering än normalt. Trots vad som sagts i prop. 1996/97:84 och vad som är verkliga produktionsresultat hävdar nu regeringen att villkoret är uppfyllt med att man kunnat ersätta 3 TWh per år. Detta är att fara med osanning.
Att man tillfört och sparat motsvarande 3 TWh har inte inneburit att balansen kunnat upprätthållas. Trots besparingar har elkonsumtionen ökat med omkring 8 TWh mellan 1997 och 2001 – konsumtionen har ökat med motsvarande ett helt Barsebäckverk.
Stängningen av B2 kommer – om den genomförs inom de närmaste åren – att medföra att vi i ökad utsträckning kommer att använda fossilkraft – troligen importerad från Danmark, Tyskland och Polen. Det betyder ökade CO2-utsläpp, vilket inte är förenligt med våra klimatmål även om utsläppen sker i grannländerna. Vi kristdemokrater anser att regeringen söker föra väljarna bakom ljuset. Men även om det lyckas vet vi att det inte går att lura naturen med aldrig så kreativ bokföring.
Regeringens förslag om sänkt gräns för timvis mätning tillstyrks av Kristdemokraterna. Åtgärden är ägnad att skapa större flexibilitet på efterfrågesidan. Stora och medelstora kunder kan erbjudas differentierade tariffer och kan anpassa sin efterfrågan och hålla nere kostnaderna. Detta är självklart ett sätt att minska effektproblematiken. Samtidigt är det ännu en ganska kostsam åtgärd. Avvägningen mellan kostnad och nytta görs bäst av expertis men principen är god.
När det kommer till förslaget om månadsvis avläsning avvisar Kristdemokraterna att reformen skall omfatta alla. Kristdemokraterna menar att kostnaden troligen blir för hög i förhållande till miljövinsten och föreslår därför att man – i enlighet med förslaget från Energimyndigheten – låter reformen omfatta endast elanvändare med en årsförbrukning av minst 8 000 kWh från år 2006. Analys av test av energisparande i Oslo och Helsingfors 1990–1993 visar att endast en procent sparades till följd av ökat antal avläsningar. Att redan idag införa ett obligatorium, utan konsekvensanlys som visar på positivt utfall av energisparande och till hög kostnad för konsumenten, kan Kristdemokraterna inte stå bakom. Ett pressmeddelande från Senea, som säljer mätanläggningar, visar att dess del av en tänkt marknad skulle kunna vara sex miljarder kronor, något som enligt propositionen kommer att belasta kunderna. Det finns definitivt mer kostnadseffektiva sätt att minska energiförbrukningen. Vi förordar att en konsekvensanalys genomförs för att finna åtgärder för största miljönytta i förhållande till rimlig kostnad.
|
Stockholm den 4 april 2003 |
|
|
Maria Larsson (kd) |
|
|
Lars Lindén (kd) |
Mats Odell (kd) |
|
Stefan Attefall (kd) |
Annelie Enochson (kd) |
|
Lars Gustafsson (kd) |
Per Landgren (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |