Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statens ansvar för kostnaderna för strandstädning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder för att förhindra ”små” oljeutsläpp som sker från land.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skärpt lagstiftning vad gäller fartyg som rengör tankarna till havs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om krav på märkning av olja som transporteras till havs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skärpa reglerna för fartygsleder genom känsliga havsmiljöområden.1
1Yrkande 5 hänvisat till TU.
Havet är sårbart, men vi människor har tyvärr under allt för lång tid sett havet som en sopstation där vattnet och havets djup döljer det som finns under ytan. Att tro att det som inte syns inte heller finns har vi nu fått ett snabbt uppvaknande ifrån. Tyvärr kan det i många fall vara försent då mycket miljöförstörelse har fått långtgående effekter på den biologiska mångfalden. Havet är en internationell ”allmänning” med samlat ansvar, och därför krävs internationella överenskommelser och en gemensam syn vad gäller att vidta åtgärder som är nationellt betingade. Uppdraget för oss alla är att bruka jorden med förnuft och skapa förutsättningar så att vi efterlämnar ett arv till nästa generation som innebär att även de kan använda havets resurser till föda, rekreation, utveckling av näringar och till transport. Fisket har fått stå ensamt i fokus när havsmiljöproblematiken diskuteras, och avsaknaden av ansvar för miljöfarligt utsläpp både till havs och från land har lyst med sin frånvaro på ett anmärkningsvärt sätt. Gamla försyndelser med läckage från jordbruk och fortsatta försyndelser som den ökande bilismen står för saknas i debatten. En havsmiljökommission är tillsatt, och stora förväntningar bör nu ställas på att en helhetssyn på natur, miljö, människa och tillväxt identifieras och åtgärdsprogram vidtas.
Skärgårdsbor och skärgårdskommuner får årligen ta ansvar för bristen av internationella åtgärdsprogram och bristen på sanktionsmöjligheter gentemot förstörandet av miljön. Förstörare kan likaväl identifieras till enskild person som till enskild nation eftersom bristen på nationell miljölagstiftning blir uppenbar när Västerhavets stormvindar och strömmar för havssoporna in på västkustens klippor och skär.
Enligt en studie som KIMO gjort beräknas nedskräpningen i Europas havsområden kosta flera miljarder för både nedskräpningen och de olyckor som inträffar p.g.a. av att skräp fastnar i propellrar. Det kan dock inte vara en kustkommuns ekonomiska ansvar att omhänderta det skräp som har en tydlig internationell härkomst och som flyter iland längs en kust som av riksdagen har beslutats vara av riksintresse. Detta bör ges regeringen till känna.
Små oljeutsläpp, både från land, längs kusten och från fartyg, kan i många sammanhang vara lika allvarliga och långsiktigt ett lika bekymmersamt havsmiljöproblem som enstaka större oljeutsläpp. Små utsläpp handlar ofta om vardagliga åtgärder där små oljeskvättar via avlopp garage, bensinstationer, villor, båthamnar eller bilar till slut hamnar i havet. Det är en vardagssituation där vi alla är medskyldiga. Det finns norska forskningsuppgifter som pekar på att det totalt handlar om 4,5 miljoner ton olja som hamnar i Nordsjön under ett år. Av detta kommer ca 2,5 miljoner ton från floder eller utsläpp som inte sker till havs. Rengöring av fartygstankar beräknas innebära 0,2 miljoner ton i havet och olyckor 0,2 miljoner ton per år. Havet är en internationell angelägenhet vars resurser på ett hållbart sätt måste kunna både skyddas och nyttjas. Därför behövs det entydiga internationella överenskommelser som förhindrar utsläpp både från land och i havet som stärker övervakningen till havs och som bestraffar miljöbrott på ett likvärdigt sätt. Ett av problemen är att det finns resurser för att åtgärda större oljeutsläpp men att de små utsläppen förringas så att de inte heller identifieras för att kunna vidta åtgärder. Detta bör ges regeringen till känna.
Fartygens tankrengöring till havs är ett stort problem, och här har rederinäringen ett stort ansvar för att detta förhindras. Förutom olyckor är medvetna tankrengöringar en stor del av de oljeutsläpp som idag sker. Det faller ett stort ansvar på näringen att på allvar få stopp på olaglig rengöring till havs. Lagstiftningen måste skärpas så att det ges ökade möjligheter att lagföra fartyg som rengör tankarna till havs. Det bör ges regeringen till känna.
Ett sätt att kunna identifiera ansvarigt fartyg och oljeutsläpp är att införa krav på märkning av oljan. Detta bör ges regeringen till känna.
Trots att havet är stort så finns havsområden som är mer känsliga än ändra områden och som ändå används som farled. Därför krävs en översyn av aktuella farleder så att beslut om begränsningar eller förbud mot trafik inom vissa farleder och havsområden som är känsliga kan genomföras. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Åsa Torstensson (c) |
Jan Andersson (c) |