Motion till riksdagen
2002/03:MJ478
av Jan Emanuel Johansson (s)

Åtgärder för ett renare Östersjön


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige snarast ansöker vid IMO att Östersjön klassas som ”särskilt känsligt havsområde”, PSSA.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige intensifierar sitt arbete inom Helcom med syfte att få samtliga Östersjöländer att klassa sin del av Östersjön som ”särskilt havsområde”.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ta bort rekvisitet ”grov vårdslöshet” och således endast kräva ”vårdslöshet” i regelverket om rättsligt ansvar för oljeutsläpp.

Motivering

Östersjön – ”vårt” hav – är allvarligt hotat, och omedelbara åtgärder är nödvändiga för att rädda havet. Vi kan inte längre blunda för att långtgående politiska åtgärder krävs. Vi har idag stora kunskaper om havets tillstånd, vi har en – jämförelsevis – god ekonomi i landet, och vi känner redan till många av de saker som behöver göras. Nu krävs bara modet att genomföra de åtgärder som ger de resultat vi eftersträvar. Få, om något, hav i världen är så känsliga som Östersjön. Havets mycket låga vattengenomströmning, dess låga ålder, dess sköra ekosystem gör Östersjön drabbats hårt av jordbruk, industrier, trafik, avlopp och andra utsläppskällor. Många utsläpp från sådana källor har stabiliserats eller till och med minskat. Stora delar av Östersjöns problem är förknippade med sjöfarten, och dessa problem kommer att öka inom en snar framtid. Olja och farliga kemikalier släpps ofta rakt ut i havet från de fartyg som seglar i Östersjön. Utsläppen leder till utbredd fågeldöd, skador på bottnar, höga oljehalter och långlivade kemikalier i vattnet samt förstörda kuster. Detta har varit känt i decennier, men de åtgärder som har satts in har haft begränsad effekt. Utsläppen fortsätter och havet blir allt mer förorenat.

Det krävs starkare åtgärder. Men de åtgärder som införs kan inte bara ta sikte på dagens allvarliga situation, de måste också ses som en satsning på framtiden. Sjöfarten på Östersjön kommer att öka dramatiskt. Östersjöländernas samarbetsorganisation Helcom räknar med att bulk- och containertrafiken på Östersjön kommer att öka med 300 procent till 2017. Trafiken med stora oljetankers kommer också att öka kraftigt i takt med att Ryssland nu skeppar alltmer olja genom sina Östersjöhamnar. Hotet ökar alltså. Hotet förstärks därför att över 40 procent av fartygen i Östersjön har säkerhetsbrister. Första halvåret 2002 kontrollerades 394 fartyg i svenska hamnar. 169 fartyg hade säkerhetsbrister och fem av dem fick omedelbara nyttjandeförbud pga deras allvarliga brister. Utan starkare åtgärder kommer Östersjön att trafikeras av fler undermåliga fartyg på grund av ansvarslösa befraktare, redare och befälhavare. Risken för stora utsläpp vid kollissioner ökar. Då lagstiftaren ställt krav på bevis av rekvisitet ”grov vårdslöshet” (det innebär att åklagaren måste bevisa att utsläppet gjorts uppsåtligen) blir det så gott som omöjligt att fälla de brott man upptäckt. Att ta bort rekvisitet ”grov vårdslöshet” ur lagstiftningen rörande ansvar för oljeutsläpp skulle väsentligt förbättra regelverkets preventiva och sanktionerande effekt.

Åren 1982–1996 fälldes endast fem fall av oljeutsläpp i rätten. Under samma period skedde 15 000 till 30 000 brottsliga utsläpp. Uppklarandegraden för dessa brott var alltså cirka 0,02 procent.

Om utsläppen ska minska måste politiken förebygga utsläpp. En fungerande marknad kan karaktäriseras av att den bär sina kostnader själv. Transportmarknaden på Östersjön fungerar uppenbarligen inte. Befraktare, redare och fartygsbefäl måste bära ett större ansvar för de skador deras verksamhet orsakar. Det kan ske genom att ställa större krav på de fartyg som tillåts segla i Östersjön. De fartyg som tillåts i Östersjöns känsliga vatten måste vara av högsta möjliga tekniska standard samt ha fartygsbefäl med högsta kompetens och tillräcklig besättning. Vi har inte längre råd att släppa in farliga fartyg i Östersjön. Östersjöns känslighet kräver också en mer strikt styrning av trafiken till mindre känsliga leder. Det är inte rimligt att stora oljetankers och andra fartyg – ofta med otillräcklig bemanning – tillåts segla alldeles intill bankar. Bara några meter under havsytan och alldeles intill farleder ligger dessa oerhört känsliga områden som är hjärtat i Östersjön och den sista tillflyktsorten för många arter. Ett större utsläpp av olja vid en bank skulle kunna få långtgående konsekvenser.

Transporterna över våra hav innebär alltid risker för miljön. Där havsmiljön är speciellt känslig och värdefull ur ekologiskt perspektiv kan stater med territoriell jurisdiktion ställa speciella krav på sjöfarten genom att klassa området som ”särskilt känsligt havsområde” (Particularly Sensitive Sea Area = PSSA). Östersjön uppfyller med god marginal de kriterier som FN-organet IMO (International Maritime Organisation) ställer på ett havsområde för att kunna klassas som PSSA. Sverige bör ansöka hos IMO om att få svenska vatten i Östersjön klassade som PSSA. Då kan vi också börja ställa krav på de fartyg och besättningar som seglar i svenska vatten och var de får segla. På sikt måste alla Östersjöländer ansöka om att få sina vatten klassade som PSSA. Då har vi möjlighet att skapa ett gemensamt och heltäckande regelverk för trafik på Östersjön. Därför är det viktigt att Sverige agerar inom Helcom (Östersjöns samarbetsorganisation) och andra organ för att få med andra länder.

Stockholm den 17 oktober 2002

Jan Emanuel Johansson (s)