Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om importförbud av hund- och kattskinn samt krav på ursprungsmärkning av pälsprodukter.
Pälshandel hör inte hemma i ett djuretiskt hållbart samhälle. Djurens päls hör hemma på deras ägare, det vill säga djuren själva. Vi människor behöver inte pälsprodukter. Precis som anges i regeringens djuretiska program kan vi framställa kläder utan att djur behöver utnyttjas.
I Sverige är vi i färd med att genomföra ett förbud för pälsfarmning. Regeringen har tillsatt en utredning med uppdrag att se över hur ett förbud bäst kan genomföras. Min förhoppning är att vi redan under nästa år skall kunna sätta pälsfarmförbudet i sjön.
I Asien dödas flera miljoner katter och hundar årligen för att användas till päls. Enligt kartläggningar som gjorts utsätts katterna och hundarna för en oerhört brutal och helt igenom vidrig hantering. Djuren utsätts för ett lidande som upprör mig enormt.
USA och Danmark har genomfört importförbud mot hund- och kattskinn. Sådana skinnprodukter importeras fortfarande till vårt eget land och till andra EU-länder. Enligt min mening bör Sverige följa Danmark och USA genom att skyndsamt införa ett importförbud mot hund- och kattskinn. Sverige bör också agera inom EU för att få till stånd ett motsvarande förbud. Riksdagen bör ge regeringen sin uppfattning om detta till känna.
Idag finns det inte något krav på ursprungsmärkning av skinn- och pälsprodukter. Produkterna behöver inte vare sig märkas med uppgift om från vilket djurslag de kommer från eller från vilket land. Avsaknaden av sådan märkning gör det omöjligt för konsumenterna att kunna göra djuretiska val. Enligt min mening bör ett obligatoriskt krav på ursprungsmärkning av skinn- och pälsprodukter införas. Riksdagen bör ge regeringen sin uppfattning om detta till känna.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Jan Emanuel Johansson (s) |