Djur som livsmedelsobjekt

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om djur som livsmedelsobjekt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs att slakten skall övervakas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om slaktkycklingsproduktionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kastrering av grisar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om burhållningen av hönor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbud mot att hålla kor uppbundna delar av året.

Motivering

I Sverige dödas årligen kanske upp till 80 miljoner djur per år för att bli mat. Den svenska djurskyddslagen ställer mycket stränga krav på hur dessa djur skall hållas och skötas. Bland annat får de endast hållas på ett sådant sätt att de kan bete sig naturligt och så att deras hälsa främjas. När djuren förs till slakt så får de inte heller utsättas för lidande.

Vi människor har ett särskilt ansvar för de djuren som vi väljer att hålla i fångenskap. Regeringen har i sitt djuretiska program ”Lyckliga djur”, som togs fram under förra året, utvecklat det etiska och moraliska perspektivet på djurhållning. Enligt programmet så har djuren ett egenvärde och det är djurens behov som skall stå i centrum.

Enligt min mening så skiljer sig djurens reala situation prekärt från det som stadgas i vår djurskyddslag och de perspektiv som anges i det djuretiska programmet. Det behövs en total och bred genomlysning – en form av revision – som kan ge oss svar kring hur välfärden ser ut för de djurarter som används som livsmedelsobjekt.

De djur som idag hålls som s.k. produktionsdjur har utsatts för avel i syfte att nå en produktionsmaximering, dvs. kor skall ge mycket mjölk, slaktkycklingar växa snabbt osv.

Någonstans går dock en gräns för vad som är bra för djuren och när den passeras så uppstår något som för mig är extra obehagligt. När gränsen för vad som är biologiskt önskvärt passerats så upphör också allt som kan tänkas utgå från djurens egenvärde och att sätta djurens behov i centrum.

Jag anser att vi i många fall passerat den gränsen. Ledande etologer har också uttalat att den avel som våra husdjur blivit utsatta för inte är kartlagd tillräckligt utifrån djurens behov och intressen. I vissa fall, t ex då det gäller slaktkycklingar, så har aveln lett till att vi idag föder upp djurindivider som inte är fysiologiskt och anatomiskt fungerande. När det gäller grisar och hönor så har studier visat att de som idag hålls i fångenskap i trånga burar och fixerade vid t ex grisning, i stort sett har samma behov som sina vilda släktingar.

Enligt min mening så bör den avel vi utsatt, och fortfarande utsätter, de djur som används som livsmedelsobjekt, genomlysas ur etologiskt och veterinärmedicinskt perspektiv.

Idag dör djur i transporter från uppfödningen till slakteriet. Siffror visar att det bara i Skåne under förra året dog över 5 000 grisar under transporterna. Detta kontrasterar bjärt mot såväl djurskyddslagens paragrafer som regeringens djuretiska program. Enligt min mening så bör riksdagen ge regeringen tillkänna att skyddet för de djur som används som livsmedelsobjekt under transporter måste skärpas avsevärt. Även möjligheten att utöva tillsyn måste skärpas. Ett intressant förslag om att det skall finnas videokameror i samtliga transportbilar har lagts fram från djurskyddsinspektörer. Ett annat är att transportfordonen skall inspekteras årligen på samma sätt som sker vid bilbesiktningen.

Slakten är ett av de moment där de djur som hålls som livsmedelsobjekt riskerar att utsättas för mest lidande. De senaste åren har vi fått se bilder från svenska slakterier, där djur farit mycket illa. Vad jag erfar så förekommer det fortfarande vid vissa av landets slakterier att elpådrivare används rutinmässigt. Det är oacceptabelt!

Enligt min mening så måste tillsynen av de svenska slakterierna skärpas. Även här har djurskyddsinspektörer föreslagit att slakten skall kameraövervakas. Enligt min mening så bör riksdagen ge regeringen tillkänna att så bör ske. Idag kan vi ha kameraövervakning av andra skäl i vårt samhälle. Jag anser att kameraövervakning av verksamheten inom slakterierna är välmotiverad. Det filmade materialet skulle kunna utgöra ett viktigt arbetsmaterial för de myndigheter som ansvarar för tillsynen.

I Sverige föds årligen ett stort antal slaktkycklingar upp. Kycklingarna har som jag nämnt ovan utsatts för en mycket extrem avel, där målet har varit att de skall växa snabbt. Idag finns det studier som visar att många av kycklingarna har problem med ben och skelett. Problemen är av sådan art att många av kycklingarna har mycket ont i slutskedet av sitt liv.

Enligt min mening så är dagens slaktkycklingsproduktion oacceptabel. Jag anser att riksdagen som sin mening skall ge regeringen tillkänna att man vill se snabba förändringsförslag.

Grisar blir idag fixerade vid grisning. Hangrisar kastreras utan bedövning före sju dagars ålder.

Man behöver bara gå till vårt grannland Norge för att hitta regler som är bättre än våra. I Norge har man redan fattat beslut om att förbjuda kastrering av grisar. Under en övergångsperiod får kastreringen endast ske under bedövning. Enligt min mening så bör riksdagen hos regeringen begära förslag om hur skyddet för de djur som används inom fläskproduktionen kan skärpas avsevärt.

De hållningssystem för hönor som utvecklats i Sverige, och som innebär fortsatt burhållning, har inte alls samma välfärdsmöjligheter för hönorna som de ”frigående systemen”, som också utvecklats. Om detta har ledande etologer i vårt land uttalat sig. Jag ställer mig också tveksam till om man verkligen kan säga att de funktioner som finns i de s.k. modifierade burarna är tillgängliga för samtliga hönor. Ledande etologer hävdar dessutom att burarna inte tillgodoser det rörelsebehov som hönorna har.

En nyligen presenterad undersökning från Lantbruksuniversitetet visar att 70 % av de svenska mjölkkorna har problem med sina klövar. Var femte mjölkko har så stora problem att de har ont av sina skador. Enligt min mening så är det oacceptabelt, speciellt mot bakgrund av djurskyddslagens stadgande om att djur skall hållas så att det främjar deras hälsa.

I Sverige är det fortfarande tillåtet att binda upp kor under delar av året. Att ha kor stående uppbundna rimmar illa med djurskyddslagens krav och etikprogrammets formuleringar om att det är djurens behov som skall stå i centrum. I Norge har regeringen arbetat fram ett långtgående förslag om att man skall förbjuda sådan hållning.

Enligt min mening bör riksdagen av regeringen begära förslag om hur skyddet för mjölkkorna kan skärpas avsevärt. Riksdagen bör särskilt begära förslag om förbud mot att hålla kor uppbundna delar av året.

Stockholm den 17 oktober 2002
Jan Emanuel Johansson (s)