Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föra in hästen i Sveriges miljö- och landsbygdsprogram.
I både det nationella och det regionala miljömålet ”Rikt odlingslandskap” pekas naturbetesmarkerna ut som angelägna att bevara. För att nå målet är det nödvändigt med tillräckligt många betesdjur. I Sörmland och Mälardalen har antalet betesdjur minskat kraftigt under 90-talet – t.ex. har antalet kor under tioårsperioden minskat från 22 800 till 14 000 – vilket gör det svårt att nå målet. Detta är att betrakta som ett problem eftersom naturbetesmarkerna spelar stor roll för att ge landskapet dess speciella karaktär.
Samtidigt som antalet kor minskar skulle andra djurslag kunna överta deras betydelse som betesdjur. Hästar och hästhållning har blivit allt viktigare för jordbruket, och sektorn anses vara den femte största inkomstkällan för jordbruket. Hästen ger även den storstadsnära landsbygden nya möjligheter till såväl företagande som nya invånare.
I Sverige – till skillnad från andra EU-länder – är inte hästnäringen en del av jordbrukspolitiken. En anledning till detta är att Sverige vill verka för en avreglering av hela jordbrukspolitiken. Detta är emellertid ett orimligt ställningstagande så länge det nuvarande systemet gäller och andra länder använder sig av detta.
I Sveriges miljö- och landsbygdsprogram som omfattar de EU-stöd till jordbruket som har nationell medfinansiering finns ett miljöstöd för betesmarker och slåtterängar. Detta är i dag begränsat till företag som har ett visst antal djurenheter av tackor, getter av honkön och nötkreatur. Stödet bör vidgas till att även gälla hästar, som i lika stor utsträckning som de andra djurslagen bidrar till att hålla landskapet öppet och brukat, samtidigt som hästnäringen får ökade möjligheter att utvecklas på ett positivt sätt.
|
Stockholm den 10 oktober 2002 |
|
|
Michael Hagberg (s) |
Fredrik Olovsson (s) |