Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en uppvärdering av hästpolitiken.
Genom att uppvärdera hästpolitiken har regeringen och riksdagen möjlighet att göra en insats för dem som på olika sätt engagerar sig kring hästen. För att nå dit krävs dock flera åtgärder inom hästpolitikens område – ett politikområde som fram till i dag levt en alltför undanskymd tillvaro.
I november 2000 lämnade Hästpolitiska utredningen sitt slutbetänkande En svensk hästpolitik, SOU 2000:109, till regeringen och jordbruksminister Margareta Winberg. Det grundläggande i utredningens förslag är att det är tid för en sammanhållen svensk hästpolitik. Alltför länge har frågan om hästens roll i samhället levt lite i skymundan och hållits vid sidan av den traditionella jordbrukspolitiken. Det är nu dags att hästpolitiken får det utrymme den förtjänar och de ekonomiska medel som krävs för att nå dit.
Hästen har i alla tider haft en stor betydelse för svenskt näringsliv och alltid haft en speciell plats i svenskarnas hjärtan. Samtidigt som hästen varit en del i produktionsapparaten har den också, mer än andra djur, betecknats som lite av en familjemedlem.
Men efter andra världskrigets slut, och i takt med jord- och skogsbrukets mekanisering, skedde en stor utslagning av hästbeståndet i Sverige. På bara ett årtionde minskade antalet hästar från ca 600 000 till under 100 000. Kvar var egentligen bara sporthästarna. I och med detta gick också en hel generations kunskap och känsla för hästen förlorad. Dessbättre har det de senaste 20 åren skett en klar förbättring och i dag är antalet hästar uppe över 200 000. Våra s.k. inhemska raser, gotlandsrusset, den svenska ardennern, den nordsvenska brukshästen och de kallblodiga och varmblodiga travarna, behöver dock stöd för att kunna överleva och utvecklas. Vi ser därför positivt på Hästpolitiska utredningens förslag om stöd till dessa.
Vi ser också hur allt fler jord- och skogsbrukare åter tar hästens tjänster till hjälp i sitt arbete. Hästnäringen har därmed återigen blivit en betydande del av det svenska jordbrukets inkomstmöjligheter. Vi anser därför, i likhet med de slutsatser som Hästpolitiska utredningen kommit fram till, att hästhållningen till fullo bör in i den svenska jordbrukspolitiken som en primär produktionssektor. Från vissa håll, bland annat lantbrukarnas eget förbund LRF, har man dock protesterat mot detta. Men med tanke på hästens ökande betydelse för ett mycket stort antal människor, både som näring och som fritidssysselsättning, har vi svårt att förstå dessa protester. Att stödja Hästpolitiska utredningens förslag på detta område ser vi som en nödvändighet för att hästens roll i vårt samhälle skall kunna utvecklas ytterligare.
Utöver detta krävs en mer seriös ansats när det gäller utbildning och forskning inom hästens område. Många av de studenter som går på de högskolekurser som finns inom sektorn, bland annat hippologutbildningen, kommer att bli egna företagare eller personal med arbetsledande funktion. Därför är det naturligtvis viktigt att dessa utbildningar i framtiden innehåller mer av frågor som rör anställningsförhållanden, lagar och avtal samt arbetsmiljö. Men det handlar också om att utbilda för att tillvarata hästens möjligheter inom olika områden, att se till hästens fulla potential.
Enligt en skrivelse från Svenska Ridsportsförbundet (SvRF) saknar 72 % av ridinstruktörerna vid landets ridskolor utbildning. Än värre är det bland stallpersonal vid travbanor och i ridhusföretag. Liksom Hästpolitiska utredningen anser vi att det är alarmerande för hela hästsektorn att tillgängliga yrkesutbildningar i de flesta fall inte täcker arbetsmarknadens behov. Vi ställer oss frågan inom vilka andra branscher som ett dylikt förhållande skulle accepteras.
Vi ser idag hur hästens roll i samhället både förändras och stärks samt hur oerhört många människor engagerar sig kring detta fina djur. Det är därför inte mer än rimligt att hästen får den roll i svensk jordbrukspolitik som den förtjänar. I Hästpolitiska utredningen finns ett bra underlag för att göra en insats för hästen och alla ”hästmänniskor”. Vi väntar därför med både tillförsikt och förväntan på förslag på åtgärder inom detta område.
|
Stockholm den 10 oktober 2002 |
|
|
Fredrik Olovsson (s) |
Michael Hagberg (s) |