Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett ensidigt svenskt torskfiskestopp inte skall genomföras förrän alla alternativa åtgärder har prövats och reglerna för ekonomisk kompensation till berörda delar av fiskenäringen har redovisats.
Riksdagen begär att regeringen får i uppdrag att vidta åtgärder för att säkra ett långsiktigt hållbart torskfiske i Östersjön.
Regeringen har för avsikt att ensidigt besluta om stopp för torskfiske från den 1 januari 2003. Motivet för detta drastiska förslag är givetvis oron för att torsken skall ta helt slut i Östersjön. Denna oro delas av fiskenäringen med Svenska Fiskares Riksorganisation i spetsen. Det handlar om att även i framtiden se till att denna viktiga resurs finns kvar – både ur biologisk och ekonomisk synvinkel.
För att klara ett hållbart, långsiktigt torskfiske i Östersjön, har Sverige sedan många år lagt förslag som, om de följdes, skulle innebära årlig ökad lekbiomassa och stabila torskfångster. Vi vet emellertid att det varit svårt att få igenom alla förslag på EU-nivå, samt i de stater som inte är medlemmar i EU. Förståelsen för ökade minimimått på fångad torsk, minskade kvoter totalt för varje land m.m. har inte varit vad den borde.
På EU-nivå kan man dock märka en ökad acceptans för de svenska idéerna. Fiskeminister Franz Fischler verkar ha stor förståelse för den svenska linjen – och välkomnar att medlemsländer agerar i frågan.
Desto mer förvånande är det då att den svenska regeringen vid mötet i september i år – i stället för att driva den biologiska ståndpunkten och nedsatta kvoter – lägger fram ett förslag om stopp för torskfisket i Östersjön. Detta förslag bryter helt mot den tidigare svenska linjen om förvaltningsplan och nedsatta kvoter för att nå målet om säkerställd lekbiomassa.
När regeringen nu föreslår ett ensidigt svenskt torskfiskestopp tar man stora risker. Det blir svårt att i fortsättningen vara med som aktiv part vid kommande kvotförhandlingar och det kan ta längre tid innan övriga länder är beredda att vidta nödvändiga åtgärder för fisket i Östersjön. Samtidigt innebär förslaget att den svenska fiskenäringen slås ut med medföljande stora kostnader för staten. Därför bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att ett ensidigt svenskt torskfiskestopp inte skall genomföras.
Mest allvarligt är dock att detta drastiska förslag blir ett meningslöst slag i luften. Till stora kostnader slår vi ihjäl den svenska fiskenäringen samtidigt som vi passivt åser ett fortsatt överfiske i Östersjön. Överfiskningen – det fiske som sker utöver den beslutade kvoten – beräknas vara minst 50 000 ton, eller 66 %. Det säger sig självt att ett ensidigt svenskt fiskestopp i detta läge är meningslöst. Den svenska kvoten är 15 000 ton – alltså långt mindre än det lågt beräknade överfisket.
Vi föreslår med anledning av ovanstående att Sverige skall återta sin plats vid fiske-förhandlingsbordet. Sverige bör återgå till det agerande vi tidigare haft – att vara den som driver på för att alla stater skall följa den biologiskt utarbetade förvaltningsplanen. Förutsättningarna för att den svenska linjen också skall antas av EU har stärkts de senaste åren.
Det är nödvändigt att stärka torskbeståndet i Östersjön. I stället för ett ensidigt svenskt torskfiskestopp skulle nedanstående åtgärder kunna vidtas för det svenska fisket, som ett led i att få till stånd ett hållbart fiske i hela Östersjön:
Svenska fiskare får enbart nyttja den s.k. Bacomatrålen med 120 mm:s maska.
Minimimåttet för landad torsk skall vara 40 cm.
Fiske med flyttrål förbjuds.
Ökad kontroll av yrkesfisket.
Bifångster av torsk i sill och skarpsillfisket begränsas.
Dessa inskränkningar av det svenska torskfisket skulle ge större positiv effekt på torskbeståndet i Östersjön än ett ensidigt svenskt stopp. Sverige bör alltså välja linjen att försöka påverka EU och övriga stater runt Östersjön.
Frågor i detta sammanhang är:
Ett effektivt kontrollsystem så att nuvarande överuttag stoppas.
Sverige bör verka för att de regler som föreslås för svenskt fiske skall antas att gälla alla EU-länders fiske i Östersjön under 2003.
I kommande förhandlingar om fisket – fortsatt driva den svenska linjen med höjt minimimått, biologiskt anpassade uttag av torsk, minimerade bifångster och selektiva redskap.
Frågan om långsiktigt hållbara torskbestånd i Östersjön är viktigt för Östersjön som ett levande vatten, för alla stater och deras invånare och för sport- och yrkesfiskare. Den svenska linjen har efter många års ihärdiga förhandlingar och diskussioner med biologer börjat få allt större förståelse. Mycket av de långsiktiga åtgärderna har redan inplanterats i förvaltningsplanen för
Östersjön, som bygger på ICES biologiska rådgivning. Det vore att slarva bort allt detta arbete med ett beslut om ett ensidigt svenskt torskfiskestopp. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Lennart Beijer (v) |