Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ett specialdestinerat anslag om 10 miljoner kronor per år lämnas att fördelas till institutioner vid SLU för grund- och forskarutbildning i ekologiskt lantbruk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att anslå 5 miljoner kronor om året till Centrum för uthålligt lantbruk, CUL, för ytterligare tre år (2004–2006).
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om forskning inom ekologiskt lantbruk i ett systemsammanhållet perspektiv vid SLU.
Det är nödvändigt att riksdagen noga följer hur anslagen till forskning i ekologiskt lantbruk används.
För att en framstående forskning ska kunna bedrivas måste grund- och forskarutbildningen fungera. Och för detta behövs särskilda enheter för ekologiskt lantbruk inom fakulteterna vid Lantbruksuniversitetet med fasta tjänster.
Riksdagens mål om 20% ekologisk produktion riskerar att urholkas om inte statsanslaget också fördelas till sådana verksamhet inom SLU. Produktionen kan bli misslyckad och ekologisk odling få dåligt rykte om den inte sköts av kunniga personer med god utbildning i ekologiskt tänkande.
Lantbruksuniversitetet genomgår en omstrukturering och tvingas banta. Om riksdagens flera gånger uttalade stöd för ekologisk odling ska bli genomfört, måste riksdagen övervaka att inte annan verksamhet, som hävdar att de arbetar för ”uthålligt jordbruk” blir kvar medan de som arbetar för ekologisk odling hålls tillbaka.
Vi bör inte blunda för att intresset att sälja produktionsmedel t ex kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel är stort och resursstarkt och att mycket forskning sker som passar dessa företag. Den forskning som vidareutvecklar ekologisk odling har en annan utgångspunkt. Den stöds inte av några resursstarka företag, men har ett stort folkligt stöd och är därför ett särskilt ansvar för riksdagen.
Eftersom det är fråga om olika forskningsfilosofi när det gäller ekologiskt jordbruk och det s.k. konventionella jordbruket, bör riksdagen besluta om specialdestinerade anslag som går till uppbyggnad och drift av institutioner som bedriver grund- och forskarutbildning i ekologisk odling. Vad som nu saknas är en tydlig satsning på universitetsfinansierade lärar- och forskartjänster, som professors-, lektors-, forskarassistent- och doktorandtjänster. Detta gäller speciellt inom de allt mer aktuella tvärvetenskapliga fälten inom området ekologiskt lantbruk, agroekologi etc.
I början av 1990-talet inrättade regeringen på initiativ av riksdagen en professur i alternativa produktionsformer i jordbruket och trädgårdsnäringen, särskilt alternativ odling, det som senare döpts om till ekologisk odling.
Avdelningen för ekologisk odling etablerades vid institutionen för växtodlingslära vid SLU. Samarbetet med liknande verksamheter vid andra institutioner ökades och intensifierades; såsom med institutionerna för husdjurens utfodring och vård, institutionen för ekonomi vid fakulteten för jordbruk, landskapsplanering och trädgårdsbruk. För att ge alla dessa aktiviteter en fastare form föreslog berörda forskare att en tvärvetenskaplig institution för ekologisk odling skulle upprättas.
År 1997 beslutade SLU att under rektor inrätta ett tvärvetenskapligt centrum för uthålligt lantbruk, CUL, som ordnat kurser och gjort goda insatser för information och kunskapssynteser liksom planering av tvärvetenskaplig forskning och samordning av olika typer av verksamhet inom området. Verksamheten är väl fungerande och uppskattad och har under några år erhållit öronmärkta anslag direkt via statsbudgeten, vilket bör fortsätta. CUL bör alltså vara kvar som en länk mellan tillämpning och forskning/universitetsutbildning, och centrumbildningen bör fysiskt förläggas till en tvärvetenskaplig nätverksinstitution, t.ex. den 1996 inrättade tvärvetenskapliga institutionen för landsbygdsutveckling.
I enlighet med högskolelagen är det emellertid endast fakulteterna och deras institutioner som kan bedriva högre utbildning och forskning. CUL kan inte heller finansiera några forskningsprojekt. Dessa hänvisas till forskningsråden.
Ekologisk odling kännetecknas av att man inte använder drivande handelsgödsel (kväve huvudsakligen) eller kemiska bekämpningsmedel. Men att bara undvika dessa insatsvaror ger inte ett gott resultat.
En viktig princip för ett ekologiskt lantbruk och ett hållbart samhälle är hushållning med resurser bland annat genom kretsloppstänkande och
-handlande. Detta gäller särskilt den viktiga frågan om växtnäringen och i första hand inom jordbruket självt genom odlingssystemet växelbruket med vall och arealanpassad djurhållning. Att upprätthålla och förbättra markens bördighet är centralt. Men även växtnäringskretsloppet mellan lantbruket och det urbana samhället måste kopplas ihop vad gäller avfallet, som har sitt ursprung i jordbruket.
Jordbruket är åter inne i en period av stora frågetecken och anpassningar, detta särskilt med tanke på de stora förändringar som pågår vad beträffar anpassningen till EU:s jordbrukspolitik, till marknadsekonomi, till WTO samt till ny teknologi och livsstilsförändringar och den till samtliga dessa företeelser kopplade och alltmer tvingande miljö- och resurshushållningsfrågan. Den senare är på ett tydligt sätt konkretiserad i de av riksdagen beslutade svenska miljömålen.
Jordbruket spelar en nyckelroll i flera av dessa miljöfrågor både som källa till en del av problemet och som offer för dess effekter. Därför är det viktigt att finna samhällsmekanismer genom forsknings- och utvecklingsarbete som gör det möjligt för lantbrukets yrkeskategorier att utöva sin verksamhet så att ekosystemen (”miljön”) kan fortsätta att ge oss ekologiska tjänster också utöver vårt dagliga bröd.
Det är därför viktigt att Sveriges lantbruksuniversitet ges ansvar och möjligheter till systemsammanhållen (hela kedjan från jord till bord och åter) forskning och undervisning för att vidareutveckla teknik och metoder inom lantbruket.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Sven Bergström (c) |