1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 3
3 Inledning 5
4 Klimatförändringar 5
4.1 Utsläpp av koldioxid 6
4.2 Skattebefrielse för förnybara drivmedel 7
4.3 Energi och miljö 8
4.3.1 Forskning och utveckling av förnybara energikällor 8
5 Frisk luft 8
5.1 Partikel- och svavelutsläpp 8
5.2 Generella åtgärder 9
5.3 Tvåtakt – i otakt med miljön 10
6 Rent vatten 11
6.1 Särskilt känsligt havsområde, PSSA 11
6.2 Marina naturreservat 12
6.3 Dricksvatten 12
7 Biologisk mångfald 13
7.1 Torskfiske i Östersjön 13
8 Försurning 14
9 Normativa styrmedel 15
9.1 Tillsyn 15
9.2 Hälsoskydd 15
10 Avfall 16
10.1 Organiskt avfall 16
10.2 Behandling av brännbart avfall 17
10.3 Farligt avfall 17
10.3.1 Hushållsnära insamling 18
11 Kemikalier och miljögifter 18
11.1 Bromerade flamskyddsmedel 19
11.2 PFOS 19
11.3 Läkemedel 20
11.4 HA-oljor 20
12 Genteknik 20
13 Miljöforskning 21
14 Ekonomiska styrmedel 21
14.1 Grön skatteväxling 22
15 Frivilliga miljöinsatser 23
15.1 Miljöledningssystem 23
16 Offentlig upphandling 23
17 Miljöarbetet i ett europeiskt och internationellt perspektiv 24
17.1 Miljöprövning vid exportkrediter 25
18 Anslagsförändringar 26
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att godkänna fler pilotprojekt i syfte att öka produktionen av alternativa drivmedel.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljömärkta arbetsmaskiner och båtmotorer.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om svenskt bistånd till de länder på andra sidan Östersjön som, via sina reningsverk, står för de största utsläppen till vattnet.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad övervakning till havs.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utlysa Östersjön till särskilt känsligt havsområde, PSSA.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om marina naturreservat.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grushushållningsplaner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fiske i Östersjön.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skogsstyrelsens åtgärdsprogram för markförsurning skall införas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunerna skall ha fortsatt ansvar för tillsynen enligt miljö-, djurskydds- och livsmedelslagstiftningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade resurser till kommunerna för upprätthållande av miljöbalkens ambitioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bygga ut sorterande system så att näringsämnen kan återvända till kretsloppet.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om frivillig certifiering för rivningsföretag.4
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning i syfte att införa hushållsnära insamling av batterier och annat farligt avfall.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbud mot bromerade flamskyddsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad forskning runt PFOS.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrad information om läkemedlens skadliga miljöeffekter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om incitament för biologiskt nedbrytbara läkemedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad motionen anförs om förbud mot HA-oljor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en strikt tillämpning av försiktighetsprincipen i fråga om genmodifierade organismer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett förbättrat märkningssystem för genmodifierade livsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av miljöforskning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs ett mer miljörelaterat skatte- och avgiftssystem kopplat till generella skattesänkningar på arbete.5
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inkludera icke-certifierade miljöledningssystem i regeringens gröna nyckeltal.5
Riksdagen begär att regeringen i EU verkar för direktiv för offentlig upphandling med höga krav på miljöhänsyn.5
Riksdagen begär att regeringen i EU verkar för att det i direktiven till upphandlingsreglerna med miljöhänsyn införs möjlighet att väga in energiförbrukning i transportledet.5
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att obligatorisk miljöprövning skall föregå alla beslut om statliga exportkrediter.
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård enligt uppställning:
|
Anslag (1000-tal kr) |
Regeringens |
Anslagsförändring |
|
Nytt anslag: Skogsmarkskalkning |
0 |
+ 30 000 |
|
34:1 Naturvårdsverket |
313 890 |
|
|
34:3 Åtgärder för biologisk mångfald |
987 908 |
|
|
34:14 Stöd till klimatinvesteringar |
300 000 |
+ 50 000 |
|
Summa för utgiftsområdet |
3 335 075 |
|
1 Yrkandena 1 och 2 hänvisade till SkU.
2 Yrkande 3 hänvisat till UU.
3 Yrkande 4 hänvisat till FöU.
4 Yrkande 13 hänvisat till BoU.
5 Yrkandena 23–26 hänvisade till FiU.
Kristdemokraternas miljöpolitik grundar sig på ”förvaltarskapsprincipen”. Med denna princip menar vi att människan har ett ansvar att förvalta jordens resurser på ett ekologiskt riktigt sätt. Det gäller både miljö och naturvärden och förutsätter att vi förvaltar, inte förbrukar, de ändliga resurserna och naturvärdena. Detta förutsätter också att agerandet grundas på försiktighetsprincipen, vilket innebär att om misstanke om hot mot miljön finns, måste extra försiktighet tillämpas.
Alla människor är beroende av miljön för att få tillgång till frisk luft, rent vatten och näringsriktig kost. Kristdemokraterna anser att miljöpolitiken måste präglas av en helhetssyn, där människan ingår i ett nära samspel med naturen utan att förbruka dess livsuppehållande resurser. Miljöhänsyn och miljöpolitik kan inte avgränsas till någon specifik sektor utan innefattar alla frågor som berör människor. Därför måste miljöhänsyn, i princip, inkluderas i beslutsunderlaget inom alla politikområden. Många frågor inom olika utgiftsområden påverkar miljön på ett tydligt sätt som t.ex. de som berör bostäder, energi och jordbruk medan andra utgiftsområden har en mer indirekt påverkan.
För att komma till rätta med miljöproblemen har Sveriges riksdag antagit 15 nationella miljökvalitetsmål. Det övergripande syftet är att överlämna ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta.
Det är uppenbart att den största utmaningen för att nå miljömålen är att minska utsläppen från trafik och energiproduktion, något som påverkar många politikområden.
I det följande kommer vi att ge Kristdemokraternas syn på miljöproblemen samt förslag till hur dessa skall åtgärdas. Kristdemokraterna lämnar även separata motioner inom närliggande områden bl.a. jordbrukspolitik, fiskerinäring, bilen och miljön samt landsbygdsfrågor.
Forskare har konstaterat att det skett en generell global uppvärmning av jorden som blivit särskilt markant de senaste årtiondena. Jorden har historiskt haft både varmare och kallare perioder och variationer har förekommit på grund av ökad solaktivitet, fler vulkanutbrott etc. De flesta forskare menar dock att den nuvarande tydliga förändringen inte enbart kan förklaras av s.k. naturliga orsaker. Uppvärmningen har studerats av FN:s klimatpanel IPCC med hjälp av en mängd olika modeller. Dessa har konstaterat att koldioxidhalten (CO2-halten) i atmosfären har ökat med drygt 30 % från den ”förindustriella” perioden, och man anser att detta tillsammans med övriga växthusgaser är en stor del av förklaringen till växthuseffekten.
Av växthusgaserna anses koldioxid vara den mest påverkande. Den beräknas bidra till ca 3/4 av växthuseffekten. Viktiga övriga växthusgaser är metan, dikväveoxid, fluorkarboner, ofullständigt halogenerade fluorkarboner (innehåller klor) och svavelhexafluorid.
Utmärkande för växthusgaserna är att de har en förmåga att absorbera värmestrålning. Gaserna förhindrar inte ljuset och värmen att nå jordytan men fångar upp en del av den värmestrålning som sänds tillbaka från jorden ut i rymden. Således fungerar växthusgaserna ungefär som glasrutorna i ett växthus. Detta leder i sin tur till att medeltemperaturen på jorden ökar samt att klimatet blir svårare att förutsäga. Flertalet forskare förväntar sig att antalet naturkatastrofer, som t.ex. översvämningar, kommer att öka då klimatzoner flyttas. Teorier finns också att vattenströmmarna runt om i världen kan byta riktning. Vissa forskare menar att man redan sett tendenser till att Golfströmmens flöde har avmattats. Skulle Golfströmmen helt byta riktning skulle resultatet kunna bli en dramatisk sänkning av medeltemperaturen i Sverige och klimatet kanske motsvara det i Alaska (som ligger på motsvarande breddgrad).
Oavsett hur det förhåller sig med dessa teorier är hotet om klimatförändringar ett av de mest komplexa problem som mänskligheten måste komma till rätta med. Klimatförändringar är globala, långsiktiga och sker med en betydande tröghet. Den dag det säkert kan konstateras att en klimatförändring skett kanske det inte finns någon väg tillbaka. Försiktighetsprincipen måste därför gälla i alla klimatpåverkande sammanhang.
Koldioxid är den mest dominerande växthusgasen och uppstår framför allt vid förbränning av fossila bränslen. I den industrialiserade världen är utsläppen mycket stora och allra störst i USA. Koldioxidutsläppen per capita och år är i USA ca 20 ton, i EU nio, i Sverige knappt sju och i Afrika ett ton.
Halten CO2 är i dag under 500 ppm (part per million) i luften. Det nationella miljökvalitetsmålet för ”Begränsad klimatpåverkan” är att CO2-halten stabiliseras under 550 ppm samt att halterna av övriga växthusgaser inte ökar. Avsikten är att klara detta inom en generation. Regeringen har satt upp delmål för hur detta skall klaras. Kristdemokraterna har också föreslagit åtgärder i denna riktning men menar att den klimatstrategi regeringen föreslår bör kompletteras. Nedan följer förslag till hur en sådan strategi kan se ut. Framför allt skall klimatstrategin innebära:
utfasning av fossilbränslen i energiproduktionen genom effektivisering och besparing av energi samt uppbyggnad av energisystem baserade på förnybara bränslen. Inhemsk produktion skall stimuleras,
utfasning av fossilbränslen i transportsektorn. Ett mål bör vara att användningen av fossila bränslen inom transportsektorn halveras senast till år 2020,
gynnande av förnybara bränslen till transport- och energisektorn genom långsiktiga skattelättnader,
ökad energieffektivisering,
åtgärder för att öka kolbindningen i växtlighet. Studier har visat att det finns odlingsmetoder som ökar jordens mullhalt, varvid kol bindes. Mer forskning behövs på detta område,
återvinning av koldioxid och eventuellt lagring av koldioxid under jord. Teknik finns att i stora förbränningsanläggningar återvinna koldioxid som sedan komprimeras och lagras. Detta är en metod för att snabbare kunna minska koldioxidhalten i luften men är inte någon ekologiskt hållbar metod. Mer forskning behövs också inom detta område,
internationella åtgärder, exempelvis användning av flexibla mekanismer, så att det byggs upp en marknad för handel med utsläppsrättigheter inom vissa regioner och på sikt också globalt, samt omförhandling av internationella avtal i syfte att införa en miljöbeskattning på flygbränsle.
Klimatstrategin måste utformas så att det skapas realistiska, ekonomiska och miljövänliga alternativ till dagens fossila drivmedel. Det är därför ytterst viktigt att snabbt få fram produktion av förnybara drivmedel, både nationellt och internationellt, som ett alternativ till fossila drivmedel.
Genom Kyotoprotokollet tillåts Sverige öka sina utsläpp med 4 % under åren 2008–2012. Då också möjlighet till s.k. koldioxidsänkor finns, får Sverige öka sina utsläpp ännu mer. Denna pluskvot bör Sverige inte använda sig av, utan vår uppfattning är att de svenska koldioxidutsläppen skall minska med minst 4 % under perioden.
Under anslag 34:14 Stöd till klimatinvesteringar satsar Kristdemokraterna 50 miljoner kronor mer än regeringen, eftersom det är oerhört viktigt med kraftfulla insatser för att bemästra klimatproblemen. Enligt Naturvårdsverket är klimatmålet ”Begränsad klimatpåverkan” det miljömål som är svårast att uppnå.
Klimatinvesteringsstödet är inriktat på åtgärder som minskar klimatpåverkande utsläpp. Det är viktigt att reglerna som styr anslaget är strikt fokuserade på åtgärder som direkt går att hänföra till minskningar av växthusgaser. Den här typen av åtgärder ger relativt snabba och synliga resultat, då de är åtgärdsinriktade, konkreta och lokala. Därför ökar vi anslaget till klimatinvesteringar med 50 miljoner kronor.
Kristdemokraterna kräver att biodrivmedel skall befrias från koldioxid- och energiskatt. Regeringen har i sin skattestrategi annonserat att de tänker ta bort koldioxidskatten på koldioxidneutrala drivmedel från 2003. Ett kristdemokratiskt mål är att användningen av fossila drivmedel skall halveras senast till år 2020. För att nå detta krävs även slopad energiskatt för att öka produktion och försäljning av förnybara drivmedel. Fossila bränslen bör på sikt fasas ut och beläggas med en högre koldioxidskatt efter hand som miljöanpassade alternativ kan erbjudas. Kristdemokraterna redogör i sin partimotion om skatter för förslaget om slopad energiskatt.
Sveriges energiförsörjning skall tryggas genom en långsiktig och medveten energipolitik med fasta spelregler, där inhemska förnybara energikällor och bränslen utgör en växande bas. Den negativa påverkan på hälsa, klimat och miljö måste vara så liten som möjligt, och därför behöver investeringar i biobränslebaserad kraftvärme, vindkraft, solenergi och småskalig vattenkraft stödjas.
I vår partimotion om energi föreslås en utökad satsning på forskning och utveckling av förnybara energikällor. Ett nytt anslag inrättas där 50 miljoner kronor avsätts i syfte att snabbare introducera ett långsiktigt och uthålligt energisystem. Huvudsakligen bör arbetet koncentreras på vätgasbaserade bränslesystem, såsom bränsleceller och artificiell fotosyntes. Dessutom bör en satsning ske på solcellssystem. Sammantaget har dessa lösningar goda förutsättningar att på lång sikt ge en ren energiförsörjning. Nuvarande metoder för vätgasproduktion har till stor del sin grund i naturgas och andra fossila bränslen. En viss del kommer också från elektrolys av vatten med el från solceller. En annan intressant teknik är artificiell fotosyntes. Detta system innebär att man liksom i naturen från vatten och solljus kan erhålla vätgas. Kan solcellstekniken och den artificiella fotosyntesen bli kostnadseffektivare genom forskning och utveckling finns en mycket stor potentiell marknad. Därför avsätter Kristdemokraterna 50 miljoner kronor för detta ändamål.
Miljömålet på detta område innebär att ”luften skall vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas”. Regeringen har också presenterat förslag på delmål (i proposition 2000/01:130), som främst syftar till att sänka nivåerna av svaveldioxid, kvävedioxid, marknära ozon och flyktiga organiska ämnen (VOC) i luften. De beskrivna luftföroreningarna bildas vid förbränning och genom atmosfärskemiska reaktioner. Utsläppen kommer till stor del från transporter, som ökat särskilt i storstäderna. En hel del föroreningar, framför allt marknära ozon, kommer också från andra länder med vinden in i landet. Partikelutsläpp sker i huvudsak vid transporter och vedeldning.
När partiklar omnämns i miljöhänseende, avses i huvudsak förbränningspartiklar som uppstår vid eldning eller i trafik. I trafiken blandas de med partiklar från slitage av vägbanor, däck, bromsar och friktionsmaterial. Man har länge känt till att större partiklar retar luftvägarna och kan ge cancer. Avgasrening med hjälp av katalysatorer och partikelfilter kan kraftigt minska utsläpp av stora partiklar, men utsläpp av små partiklar, mindre än 2,5 mikrometer, låter sig inte hejdas av filter. Processen verkar till och med öka förekomsten av små partiklar. Nyligen upptäckte man att de riktigt små partiklarna också är sjukdomsframkallande. På grund av att partiklarna är så små kan de troligen direkt passera in i de minsta blodkärlen och misstänks ge upphov till hjärt-kärlsjukdomar.
Miljömålskommittén fann att kunskapen om partiklar var för dålig för att något mål beträffande lågrisknivå skulle kunna fastställas. Regeringen har gjort samma bedömning i propositionen om miljömålen (2000/01:130). Inom EU arbetar man med att ta fram gränsvärden för små partiklar. Arbetet beräknas vara färdigt år 2003. Enligt miljömålspropositionen skall regeringen då återkomma om delmål på detta område.
Försiktighetsprincipen säger oss att åtgärder bör vidtas redan nu.
För att minska den totala mängden partiklar är det därför viktigt att inte bara satsa på bättre rening utan också på bättre bränslen. Svavelfri bensin och diesel medför bättre möjligheter till efterbehandling av avgaserna. För närvarande har Sverige en gräns om högst 10 ppm svavel i diesel och högst 50 ppm i bensin. Sverige bör påverka EU att tidigarelägga kraven på svavelfritt bränsle. Partikelspridning från fordonsdäck och bromsar måste också minimeras.
Fordon, bränslen och transportsystem måste miljöanpassas. Att lösa miljöproblemen kring bilismen är en av de största utmaningarna. Väl utvecklade kommunikationer är trots allt en förutsättning för ett samhälles välfärdsutveckling och för medborgarnas frihet och möjligheter till arbete. Bilen är nödvändig i många människors vardag. Det är därför väsentligt att fordonen på våra vägar förorsakar så litet luftföroreningar som möjligt med hjälp av ny teknik och alternativa drivmedel. Samtidigt måste människor i största möjliga utsträckning ges möjlighet att välja kollektivtrafik, i synnerhet i tätortsregioner.
Mot bakgrund av de svenska bilarnas åldersstruktur har Kristdemokraterna redan tidigare föreslagit en kraftigt höjd skrotningspremie för bilar äldre än 1989 års modell, då katalysatorrening blev obligatorisk på nya bilar. Det finns ett behov av ett ökat ekonomiskt incitament för att driva på skrotningen av äldre bilar. En kraftig höjning av premien skulle med all säkerhet, även under en begränsad period, innebära att många äldre bilar med dåliga miljöegenskaper tas ur trafik förhållandevis snabbt. Kristdemokraterna föreslår därför att skrotningspremien under en period av fem år höjs till 3 000 kronor för bilar satta på marknaden före 1989.
Det är också viktigt att nytänkande pilotprojekt, som syftar till produktion av alternativa drivmedel, genomförs. Kristdemokraterna beklagar att regeringen begränsar antalet pilotprojekt i så hög grad, vilket också kritiserats av Energimyndigheten. Situationen skapar snedvriden konkurrens och hindrar utvecklingen av nya produkter samt möjligheter att bygga ut servicenät för alternativa bränslen. Producenter av alternativa drivmedel pekar på att nuvarande klassningskriterier för miljövänliga drivmedel inte är tidsenliga utan snarare missgynnar nya miljövänliga drivmedel, som t.ex. ekoparaffin. Rätt utformade klassningskriterier gör att dessa drivmedel kan klassas som miljöklass 1 med åtföljande påverkan på priset. Det skulle skapa en naturlig marknad för dessa miljövänliga drivmedel.
Kommunerna skall ges möjlighet att införa trängselavgifter. Kristdemokraterna har redan tidigare motionerat om detta.
Den tidigare omnämnda klimatstrategin bör också omfatta:
utvecklad trafikinformatik för bättre anpassning av trafikflöden
incitament för att snabbt öka andelen miljöbilar i stadskärnorna
avgasrening och partikelfällor på fordon som drivs med fossilt bränsle
miljövänligare fordonsbränslen. Sverige bör påverka i EU, så att lägre svavelhalt införs och att större etanolinblandning än 5 % tillåts
skattelindring för miljövänliga bränslen. Sverige bör påverka EU för bättre möjlighet till skattebefrielse av förnybara drivmedel
miljöanpassad utökad kollektivtrafik
höjd bilskrotningspremie till 3 000 kronor för bilar satta på marknaden före 1989.
miljöanpassad planering och lokalisering av bostäder, för att minska trafikflödet.
Tvåtaktsmotorn som drivs med bensin eller diesel är den mest miljöskadliga förbränningsmotorn. Omkring 25–30 % av bränslet släpps ut oförbränt med avgaserna.
Det finns ett stort antal tvåtaktsmotorer i Sverige. Beräkningar visar att dessa maskiner varje år släpper ut totalt 50 000 ton koloxid, 500 ton kväveoxider och 10 000 ton kolväten. Dessutom tillkommer utsläppen från utombordare, handhållna trädgårdsredskap, mopeder och andra maskiner med tvåtaktsmotorer. T.ex. ger en halvtimmes gräsklippning lika stora kolväteutsläpp som tio mils stadskörning med en genomsnittsbil.
Med hänsyn till vatten och luft måste gamla tvåtaktsmotorer i snabb takt fasas ut och bytas till en miljövänligare motor. Sedan 1989 arbetar Nordiska ministerrådet med frivillig och positiv miljömärkning i Norden. Syftet är att stimulera en produktutveckling som tar hänsyn till miljön. De kriterier som skall gälla fastslås efter bedömning av miljöbelastningen under produkternas hela livscykel.
I Sverige är det SIS Miljömärkning AB som arbetar med att miljömärka (Svanenmärkning) olika produkter. SIS har, sedan 5 år tillbaka, kriterier och licenser för gräsklippare. Kriterier finns också för arbetsmaskiner för park och trädgård samt utombordsmotorer. Nästa steg i processen är att få licensinnehavare.
Kristdemokraterna menar att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till hur ekonomiska styrmedel kan användas i syfte att öka andelen miljömärkta arbetsmaskiner och motorer. En lösning skulle till exempel kunna vara en momssänkning av miljömärkta gräsklippare och andra arbetsmaskiner samt utombordsmotorer. Visar det sig att en frivillig övergång till miljövänligare motorer inte går snabbt nog, bör ett förbud, av motorer som inte klarar uppsatta kriterier för emissioner, övervägas.
För att komma till rätta med problemen med förorenade vatten måste kraftfulla åtgärder vidtas för att bland annat minska utsläppen av olja och möjligheten att beivra oljeutsläpp förbättras.
I dag är möjligheten mycket begränsad att ställa de ansvariga för utsläpp till svars. Juridiskt har det visat sig vara mycket svårt att komma åt utsläppen, eftersom dessa oftast sker på internationellt vatten, av icke-svenska båtar. I stort sett måste ett fartyg, som gör ett utsläpp, tas på bar gärning för att åtal skall kunna väckas.
Det senaste året har nya åtgärder införts för att förhindra utsläpp. Förhoppningsvis får dessa effekt, men Sverige måste även vara pådrivande i dessa frågor inom EU och de internationella organ som finns för havsmiljön. Nationellt kräver vi att övervakningen till havs ökar. Vi har föreslagit att check-points skall finnas till havs och vill se ett samarbete mellan kustbevakningen, tullen och flygvapnet för en ökad bevakning av fartyg.
Sverige kan också hjälpa de länder som ligger öster och söder om Östersjön genom att bistå med kunskap och pengar för att få i gång fungerande reningsverk i dessa länder. Denna typ av biståndsinsatser måste fortsätta under ännu en tid framöver.
Stora delar av Östersjöns problem är förknippade med sjöfarten. Olja och kemikalier släpps ofta ut direkt i havet, vilket får till följd att många arter dör och att bottnar och kuster förstörs. Alltså måste åtgärder vidtas för att reglera sjöfarten i Östersjön. Ett sätt att göra detta på är att klassa Östersjön som ”särskilt känsligt havsområde”, PSSA. IMO (International Maritime Organization) har redan utsett Östersjön till ”känsligt havsområde”. Inom HELCOM (Helsingforskommissionen, Östersjöns samarbetsorganisation) pågår arbete med att undersöka vilka förutsättningar det finns för att skydda Östersjön som ”särskilt känsligt havsområde”, PSSA. Om Östersjön skulle klassas som PSSA ändras farlederna för sjöfarten genom att känsliga områden skyddas från utsläpp och störningar av olika slag.
Sverige bör snarast ansöka hos IMO om att få svenska vatten i Östersjön klassade som PSSA. Mer kraftfullt är det naturligtvis om alla länderna kunde göra samma sak, därför skall Sverige också inom HELCOM arbeta för att få med de andra Östersjöländerna. Sverige bör dock inte invänta de andra länderna för att agera.
Enligt miljömålet ”Hav i balans” och ”Levande kust och skärgård” skall Västerhavet och Östersjön ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden skall bevaras. Särskilt värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och andra störningar. Enligt ett av delmålen skall 50 % av skyddsvärda marina miljöer och minst 70 % av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden ha ett långsiktigt skydd. Senast år 2005 skall ytterligare fem marina områden vara skyddade som reservat.
Både ur nationellt och internationellt perspektiv har Sverige alldeles för få skyddade marina områden. Ett sätt att skydda havsområden är att inrätta marina naturreservat. Exempel på områden som lämpar sig väl för detta ändamål är de s.k. utsjöbankarna. Dessa grunda områden har stor betydelse som lek- och foderområden för fisk. Fiskeriverket har beräknat att ungefär 95 % av Östersjöns fisk och havsfåglar återfinns i 5 % av havet, i första hand i utsjöbankarna. Marina skyddsområden är bland annat nödvändiga för bevarandet av de marina miljöerna och för att säkra fiskenäringens långsiktiga ekonomiska förutsättningar.
Naturvårdsverket har föreslagit att regeringen bör skydda, i första hand, fyra av de tolv utsjöbankarna: Hoburgs bank, Norra Midsjöbanken, Lilla Middelgrund och Fladen. Genom att ett område blir naturreservat skyddas det mot den verksamhet som utgör ett hot mot området, såsom fiske och fartygstrafik. Hur ett naturreservat skall skyddas, regleras från fall till fall. Det viktiga är att reglera den verksamhet som utgör ett hot mot det skyddsvärda. Denna typ av åtgärder kräver ett samarbete mellan myndigheter, näringsidkare och forskare.
Kristdemokraterna anser att det är viktigt att, i större omfattning än hittills skett, skydda marina områden och menar att regeringen bör arbeta utifrån det ovan nämnda förslaget från Naturvårdsverket. Detta arbete skall bedrivas i nära samarbete med dem som berörs av ett sådant förslag.
Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Tillgången är riklig i Sverige. Vi har gott om råvatten. Vattentäkterna är dock fortfarande dåligt skyddade. Många kommuner har inte vederhäftiga vattenförsörjningsplaner. Två tredjedelar av vårt grundvatten är beroende av grusåsar. Grushushållningsplaner måste upprättas, regionalt och nationellt. Vidare behövs en ändring av miljöbalken som innebär att områden som är viktiga för vattenförsörjningen, såsom grundvattenförekomster, ytvatten och viktiga grusområden som kan användas för konstgjord grundvattenbildning, skall kunna anges som riksintresse. Som riksintresse anges i dag bara områden som är viktiga för anläggningar för vattenförsörjningen.
Det är viktigt att vi skyddar våra vattentäkter från förorening, från både olyckor och urlakning av gifter via mark. Uppsökande verksamhet bör utvecklas för att minska risken att vatten med hög radonhalt utnyttjas som dricksvatten i enskilda brunnar.
Dricksvattnet används även som toalettvatten, vilket gör att det blir stora mängder vatten att rena med åtföljande stora mängder slam, som visat sig vara svårt att hantera. Dagvattenledningssystem saknas i många kommuner, vilket ökar belastningen betydligt på reningsverken. Hanteringen av avloppsvattnet är mycket resurskrävande och av det skälet bör användningen av vatten minskas.
Biologisk mångfald är en förutsättning för människors välbefinnande och hälsa. Bevarande och hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden är mål som självklart utgör allmänna intressen. De biologiska resurserna får inte utnyttjas, bara nyttjas enligt förvaltarskapsprincipen. Nyttjandet av mark och vatten får inte innebära att framtida generationers möjlighet att nyttja naturen inskränks. Ett ekosystem kan kollapsa till följd av mänsklig påverkan. Därför måste försiktighetsprincipen råda, dvs. att när man inte säkert vet hur en åtgärd påverkar naturmiljön, skall den inte genomföras.
Mångfalden hotas av markanvändning, förorening från luft och mark, direkta giftutsläpp, olämpliga fiskemetoder m.m. För att säkra och stärka den biologiska mångfalden är det viktigt med naturskydd/naturhänsyn. Detta arbete kan inte enbart göras på nationell nivå, utan måste bygga på internationella överenskommelser, inom och utanför EU. Stora resurser avsätts för detta ändamål i årets budgetproposition. Kristdemokraterna menar att en större andel av avsättningarna skall ske genom frivilliga åtaganden.
Olika rapporter har visat på ett mer eller mindre kraftigt vikande bestånd av torsk i Östersjön. Råden från Internationella havsforskningsrådet (ICES) innebär förslag om kraftiga nedskärningar vad gäller högsta tillåtna fångstmängder. Målet är att fångsterna skall anpassas till det långsiktigt, hållbara biologiska utrymmet. Också för fiskenäringens fortlevnad är det viktigt med en anpassning av fångstmängderna till vad som är biologiskt och ekologiskt hållbart.
Internationella fiskerikommissionen för Östersjön (IBSFC) fastställer, efter rekommendationer från ICES, de fångstkvoter för Östersjön som skall gälla för varje land. Den totala kvoten för torskfisket uppgår år 2003 till 75 000 ton, Sveriges andel utgör 15 000 ton. ICES uppskattar att överfiske sker med närmare 50 % totalt för alla länder som är med i kvotsystemet. Bland annat på grund av den relativt väl utbyggda kontrollverksamheten torde Sveriges andel av överfisket vara minimal. I en situation där det svenska fiskets andel av den torsk som i verkligheten tas upp ur Östersjön utgör 10–15 % torde ett ensidigt svenskt torskfiskestopp inte få avsedd effekt. Tvärtom riskerar en sådan åtgärd att få en rad oönskade konsekvenser. Andra arter riskerar att bli hårt utsatta, Sveriges starka position i det internationella förhandlingsarbetet urholkas och det framgångsrika och förtroendefulla samarbetet mellan fiskenäringen, myndigheter och forskare undergrävs.
För att uppnå målet om ett långsiktigt, hållbart fiske är det viktigt att fortsätta det nationella och internationella arbetet med att utveckla de olika former av begränsningar som införts eller är på väg att införas. Exempel på sådana åtgärder är att flytta ut trålgränser, öka maskstorleken, höja minimimåtten på fångad torsk, utöka antalet fredningsområden och tiden för fiskeuppehåll, begränsa bifångsterna, begränsa garnmängden samt öka kontrollverksamheten. Om dessa åtgärder inte får avsedd effekt när det gäller att stärka torskbeståndet i Östersjön måste ytterligare åtgärder, som exempelvis mer omfattande stopp för fisket, övervägas.
Den nationella och internationella övervakningen av fångstmängderna måste skärpas ytterligare. Det är oacceptabelt att vissa fiskare fortsätter att fiska långt utöver sina tilldelade kvoter. Så kallade checkpoints, det vill säga rutiner för in- och utpassering vid fiske i annat lands fiskezon, har visat sig vara effektiva instrument i kontrollverksamheten i de länder där de används. I ett bilateralt avtal med Polen har denna typ av kontrollmekanism redan införts. Sverige bör, såväl bilateralt som multilateralt, aktivt verka för inrättandet av fler checkpoints. Regeringen bör senast i tilläggsbudgeten i vårpropositionen 2003 återkomma till riksdagen med förslag om hur en sådan skärpning kan utformas och vilka kostnader detta för med sig.
Försurning av mark och vatten beror på utsläpp av svavel och kväveföreningar som framför allt kommer från transportsektorn, industrin, energiproduktion, arbetsmaskiner och jordbruket.
Förutom utsläppsminskningar inom industrin och energisektorn m.m., krävs omfattande kalkning för att minska den befintliga försurningen.
Kristdemokraterna anser regeringens åtgärder vara otillräckliga. En långsiktig strategi för sjöar och vattendrag bör omfatta mer än bara åtgärder direkt i vattnet eftersom försurningen i sjöar och vattendrag bland annat är en följd av att omgivande marker försurats.
Vi har tidigare kritiserat att det varit svårt att utläsa ur regeringens budgetförslag hur mycket pengar som anslås till kalkning. Vi har därför yrkat på att kalkning skall redovisas separat. Skogskalkning bör inledningsvis tas med som ett nytt anslag. Så småningom bör hela den samlade kalkningsinsatsen sammanföras till ett gemensamt anslag, eftersom en strategi med sammanslagen sjö- och skogskalkning kan komma att minska resursbehovet totalt sett. Skogsstyrelsen har arbetat fram ett åtgärdsprogram för en sammanslagen sjö- och skogskalkning, som skulle vara effektivare än nuvarande system både ur praktisk och ekonomisk synvinkel. Kristdemokraterna har tidigare föreslagit, och står fast vid, att åtgärdsprogrammet från Skogsstyrelsen bör genomföras och vi anslår därför, under en treårig förberedelsefas, 30 miljoner kronor per år för detta ändamål.
För att uppnå miljömålen är de normativa styrmedlen med lagstiftning, förbud, gränsvärden samt myndighetsutövning viktiga delar. Dessa delar bör dock kompletteras och förstärkas för att uppnå en bättre styrning.
Tillsyn i enlighet med miljölagstiftningen är av central betydelse. Det är vår uppfattning att subsidiaritetsprincipen i första hand skall gälla. Det vill säga att det som kan utföras bäst på kommunal nivå också skall utföras där. Det är viktigt att inse att stora samordningsvinster finns att uppnå mellan de olika tillsynsområdena. Vidare är lokal kännedom och samarbete med andra lokala myndigheter i regel det effektivaste sättet att lösa problem. Tillräckliga resurser för tillsynen måste anslås. Det är också viktigt att länsstyrelse och statliga myndigheter ges tillräckliga resurser och bättre möjligheter till tillsynsvägledning.
Hur behovsutredningar och tillsynsplaner påverkat kvaliteten på tillsynen bör också granskas efter hand. Kommunerna skall ha fortsatt ansvar för tillsynen enligt miljö-, djurskydds- och livsmedelslagstiftningen.
Miljöbalken innebär en höjd ambitionsnivå vad gäller tillsynen av offentliga miljöers hälsosäkerhet. Exempel på offentliga miljöer där tillsyn skall ske är servicehus, idrottsanläggningar, skolor, förskolor, frisersalonger etc. Kommunernas behovsutredningar har bl.a. inneburit en omprioritering så att ökade resurser ges för tillsyn av ett stort antal offentliga miljöer.
Den ökade ambitionsnivån beträffande tillsynen av offentliga miljöers hälsosäkerhet förutsätter fler anställda och ökade anslag. Redan i dag har många kommuner svårt att hinna med ålagt arbete inom hälsoskyddet, t.ex. radonsäkerhet, allergirisker i barns miljöer etc. Miljöbalken är ett viktigt verktyg för att skydda miljön och kompletterar andra styrmedel men har inneburit en ökad arbetsbelastning för kommuner och myndigheter. Detta ställer krav på ökade resurser för att det skall vara möjligt att leva upp till miljölagstiftningens ambitioner.
Avfallsmängden är ett växande problem. Redan vid tillverkningen skall varan kretsloppsanpassas och eventuellt förberedas för demontering. Den allmänna förhoppningen att producentansvaret skulle ge ekonomiskt incitament till kretsloppsanpassade varor har tyvärr inte infriats. Producentansvaret förutsätter konsumentens deltagande, och det är därför viktigt att det finns ett förtroende för insamlingssystemet. Det har förekommit mycket klagomål på hämtningen vid återvinningsstationerna. Att städning sköts på ett riktigt sätt är viktigt för den allmänna acceptansen av källsortering. Förpackningsinsamlingen har därför bildat ett särskilt städbolag som skall städa och hålla rent vid återvinningsstationerna.
Hanteringen av hushållsavfall är i dag inriktad på källsortering, återanvändning, återvinning och kompostering av det organiska avfallet. Sverige delar EU:s prioritering för avfallshantering: 1. Återanvändning 2. Återvinning 3. Förbränning 4. Deponering. Kristdemokraterna anser dock att hänsyn också måste tas till avfallets beskaffenhet och eventuella transporters längd, så att avvägning mot miljönyttan kan ske i varje enskilt fall.
Arbetet med avfalls- och kretsloppsfrågor är viktigt för att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle. EU-medlemskapet innebär att många frågor löses internationellt där ett flertal lagar, förordningar och direktiv styr arbetet. Ansvar vilar också på konsumenten, handeln, industrin och övriga samhällssektorer. Statliga och privata företags arbete med miljöledningssystem och den enskilde konsumentens sopsortering är också nödvändiga. Det är slöseri att inte utnyttja och återanvända avfallet i så stor utsträckning som möjligt.
Hanteringen av organiskt avfall är ett stort problem för de flesta svenska kommuner i dag. För majoriteten av kommunerna är det ekonomiskt mest gynnsamt att bränna avfallet osorterat. Förbränningen förutsätter mycket hög temperatur samt avancerad teknik och avgasrening. Hittills har det inneburit stora anläggningar men teknik för mindre förbränningsverk med möjlighet till samma höga förbränningstemperatur finns i dag. Huruvida en oförändrad miljöprestanda då är möjlig är dock oklart.
Problemet med avfallsverkens slam är mycket stort, eftersom slammet i nuläget slutligen måste deponeras. Slammet är rikt på fosfor och borde därför återföras till jorden för att ingå i kretsloppet. Problemet är att tungmetaller, t.ex. kadmium, anrikas i slammet. Läkemedelsrester finns också i slammet, vilka kan ha biologiska effekter i naturen, liksom flamskyddsmedel och andra miljögifter. Problemet med slam har inneburit att Arla nekar att ta emot mjölk från gårdar med slamgödslat bete. Spannmål från slamgödslade åkrar betingar lägre ersättning (pris). Få bönder använder därför slammet. Kristdemokraterna anser att slamkontrollerna bör inkludera fler ämnen och kemikalier, för att slamgödsel skall kunna anses vara en del i framställningen av säkra livsmedel.
Olika metoder för att utnyttja och rena slammet har prövats. Man har t.ex. använt tekniken flerårig slambehandling i vassbädd, som tyvärr är utrymmeskrävande. Man har också provat att slamgödsla odlingar av en speciell Salix-art, som selektivt tar upp kadmium. Sälgen kan sedan brännas, varvid kadmium kan tas bort, och askan återföras till jorden. Används rötkammare, uppstår biprodukten metan, som kan nyttjas t.ex. vid energiproduktion. För rötat slam finns certifieringssystem som kontrollerar innehållet av tungmetaller och andra skadliga ämnen. Slammet kan också primärt torkas och brännas, då tungmetaller kan tas om hand, och askan kan återföras till jorden.
År 2005 får enligt riksdagens beslut inget slam eller organiskt avfall deponeras. År 2010 skall dessutom 75 % av fosforn i slammet återföras till jordbruket enligt riksdagbeslut. Eftersom fosfor är en mycket begränsad resurs är det angeläget att fosfor i slam på något sätt kan återvända till kretsloppet. Om den antagna lagen om förbud mot deponering skall fungera, måste realistiska alternativ finnas. Vi har tidigare krävt att regeringen tillsätter en utredning som klargör möjligheterna att använda slamgödseln. En sådan utredning har nu genomförts men fått förlängning. En av de slutsatser som utredningen har dragit är att sorterande system, som fångar upp näringsämnen och samtidigt ger mindre mängd föroreningar, måste byggas ut. Kristdemokraterna utgår från att regeringen följer utredningen i detta avseende och återkommer till riksdagen med förslag om hur detta praktiskt skall genomföras.
Förbud mot deponering av utsorterat brännbart avfall trädde i kraft den 1 januari i år. Trots att kommunerna har ambitiösa planer på att omhänderta sitt avfall kommer det att saknas behandlingskapacitet. Bristen beräknas till minst en miljon ton avfall, eller knappt en åttondel av konsumtionsavfallet i Sverige. Kommunernas planer visar att deponeringen minskar betydligt de närmaste åren, samtidigt som kapaciteten att behandla det utsorterade brännbara avfallet genom avfallsförbränning med energiutvinning ökar.
Den biologiska behandlingen kommer att fördubblas. Resultaten visar totalt på en fördubblad kapacitet att omhänderta avfall på annat sätt än deponering fram till 2005. Planeringen innehåller dock ett visst mått av osäkerhet. Ett stort och kostsamt ansvar för genomförandet har lagts på kommunerna. Kristdemokraterna förutsätter att regeringen förbättrar kommunernas förutsättningar att behandla avfallet.
Sedan 1 januari 2002 klassas flera nya avfallsslag som farligt avfall, t.ex. el- och elektronikskrot, impregnerat virke, skrotade kylskåp, skrotbilar, kablar och asbesthaltigt byggavfall. Detta innebär att mängden farligt avfall i Sverige fördubblas. Det svenska farliga avfallet ökar från 1 miljon ton till mellan 1,6 och 1,8 miljoner ton om året, exklusive gruvavfallet.
Ett av de svåraste problemen vad gäller farligt avfall finns i bygg- och rivningssektorn. De företag som är i rivningssektorn har uppenbarligen inte tillräckliga incitament eller saknar information för att omhänderta miljöfarligt avfall, t.ex. vid rivning av småhus. Det bör studeras om frivillig certifiering för rivningsföretag eller någon typ av ackreditering skulle kunna förbättra situationen. Vi vill att regeringen tillsätter en utredning för att undersöka frågan.
För att öka mängden farligt avfall som sorteras ut på rätt sätt, måste insamlingen underlättas. Ett exempel på farligt avfall som ofta finns i hushållen är batterier. I Sverige används ca 90 miljoner lösa batterier om året. Sedan den 1 januari 1998 gäller en förordning som säger att alla batterier skall samlas in. Syftet med batteriförordningen är att förhindra utsläpp av de giftiga tungmetallerna kadmium, kvicksilver och bly. Ändå samlas bara cirka en tredjedel av alla batterier in och en lika stor del förmodas slängas felaktigt i soporna. Resten finns kvar i hushållen.
Konsumenterna har goda kunskaper om att batterier inte skall slängas med soporna. Att så få batterier samlas in tros bero på att konsumenterna inte är medvetna om i vilka produkter batterierna finns och på att det kan vara långt till en batteriholk.
Insamlingen av allt farligt avfall bör underlättas för konsumenterna. I Danmark pågår införande av ”hushållsnära insamling” av batterier, vilket innebär att det finns batteriholkar som ligger i anslutning till hushållen. Detta kommer säkerligen att öka insamlingen av batterier och bör testas i Sverige. För att kunna genomföra detta måste en översyn av förordningen om farligt avfall (1996:971) göras. Som den nu är utformad begränsar den möjligheterna till hushållsnära insamling av flera slag av farligt avfall. Regeringen bör tillsätta en utredning för att undersöka möjligheterna till hushållsnära insamling av batterier och annat farligt avfall.
Kemikaliesamhället omger oss alla och skapar hos många en känsla av maktlöshet inför de mer eller mindre kända risker vi utsätts för i vardagen. Kemikalierna har faktiskt bidragit till vårt välstånd men nu vållar de hälso- och miljöproblem. Den stora okunskapen om kemiska ämnens förekomst i varor utgör grundläggande problem i arbetet för en giftfri miljö. I Sverige förekommer drygt 11 000 ämnen i de ca 60 000 kemiska produkter som tillverkas i, eller importeras till, landet. Våren 2001 antog riksdagen en strategi för giftfri miljö.
Kemikalieinspektionen skall enligt budgetpropositionen ha huvudansvaret för miljömålet Giftfri miljö. Utöver detta skall Kemikalieinspektionen höja ambitionsnivån för den nationella tillsynen över tillverkare och importörer av kemiska produkter. Kemikalieinspektionens begränsningsarbete för olika ämnen består i att riskbedöma, anbefalla märkning och ange hantering av ämnet i fråga.
En mycket viktig del i Kemikalieinspektionens arbete är också de förhandlingar som sker inom ramen för EU. Arbetet är ofta hårt tidspressat men kräver mycket förberedelsetid för att resultatet skall bli bra för människor och miljö. Kristdemokraterna har i flera år konstaterat att Kemikalieinspektionen haft för små resurser för sitt arbete och vi har därför anslagit mer pengar. Nu tillskjuter regeringen mer medel, vilket vi ser som en välkommen satsning.
Bromerade flamskyddsmedel används för att förhindra att brand uppkommer i produkter som plast, gummi, textilier och elektroniskt material. Bromerade flamskyddsmedel sprids både vid tillverkning, användning och i avfallsledet. De är svåra att bryta ned och påträffas därför högst upp i näringskedjan, där människan befinner sig. Vi får i oss bromerade flamskyddsmedel genom hudkontakt, inandning och framför allt genom det vi äter. Höga halter har bl.a. hittats i fisk, men de finns även i bl.a. ost och smör.
Bromerade flamskyddsmedel påverkar levern och kan ge hormonella skador hos människor. Vissa forskningsresultat visar också att de kan ge upphov till olika typer av cancer. Halterna av bromerade flamskyddsmedel i bröstmjölk ökar. Som en jämförelse har förbud mot PCB och DDT inneburit att halterna av dessa miljögifter har minskat i bröstmjölk, vilket visar att förbud är verkningsfulla. Bromerade flamskyddsmedel måste förbjudas, såväl i produktion som genom import, i Sverige. Regeringen bör också inom ramen för EU-samarbetet verka för ett sådant förbud i hela unionen.
Det kommer ständigt nya kemikalier som är skadliga för miljön. Ett exempel på detta är en ökande användning av fluorerade ämnen, s.k. PFOS (Perfluoroktansulfonsyra). PFOS har bland annat använts som impregneringsmedel, i skumsläckare, vid kromatering och eloxering av aluminium samt i golvpolish. PFOS bryts ned mycket långsamt i naturen. Liksom PCB, DDT och andra organiska miljögifter anrikas det i djur och människor.
Det finns än så länge få studier av dessa ämnen vad gäller skador på människor, men djurstudier tyder på att PFOS bland annat orsakar fosterdöd och är cancerframkallande. Det är viktigt att forskningen runt PFOS fortsätter och intensifieras samt att särskild försiktighet iakttas tills större kunskap finns på området.
Även läkemedel inverkar negativt på miljön och det finns i dag ingen metod för reningsverken att sortera ut läkemedel. Många läkemedel lämnar därför reningsverken i aktiv form. Man vet att läkemedlen är ett stort miljöproblem som ger negativa effekter på både människor och djur, t.ex. har fisk påvisats byta kön efter att ha utsatts för hormoner som har gått igenom reningsverkens processer. Ändå är detta ett eftersatt område i regeringens miljöarbete. Läkemedel nämns över huvud taget inte i miljöbalken och det finns inget granskningsansvar för läkemedel utlagt på någon myndighet. Information borde gå ut i större i omfattning, t.ex. måste Apoteket bättre informera om läkemedlen ur ett miljöperspektiv och att Apoteket tar hand om överblivna läkemedel. Det borde även finnas information i FASS om detta. Det bästa vore att läkmedlen blev biologiskt nedbrytbara. Regeringen måste påbörja arbetet med hur incitament för detta kan skapas.
I ett personbilsdäck ingår cirka en liter cancerframkallande, mjukgörande HA-oljor (högaromatiska oljor). HA-oljor är en restprodukt från raffinering och innehåller polyaromatiska kolväten, vilket enligt EU är ett av de mest angelägna ämnena att få bort i utsläpp till vatten. När däcken slits hamnar tusentals ton av de giftiga ämnena i naturen. Oljan är inte kemiskt bunden i däckgummit utan lakas ur de små gummipartiklar som är resultatet av däckslitaget. De polyaromatiska kolvätena finns spridda överallt i vår miljö, till och med i Skageracks djuphav.
Två tredjedelar av alla däck som säljs på den svenska marknaden innehåller fortfarande HA-olja. Dock finns tillverkare som har tagit fram däck som är fria från HA-olja. Även bland sommardäcken finns HA-fria alternativ nu att tillgå. I test har dessa visat sig fungera minst lika bra som däck som innehåller HA-olja, varför prestandaskäl inte kan anföras för att hålla fast vid oljan. På grund av den miljöskada HA-olja utgör bör ett förbud att sälja däck som innehåller HA-olja införas i Sverige. Kristdemokraterna kräver att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med ett sådant förslag.
För industrin är den moderna gentekniken av störst intresse främst beträffande läkemedel, diagnostik, växtförädling och miljövård. Vissa läkemedel kan nu framställas i tillräcklig mängd av genmodifierade bakterier. Denna industriprocess får anses okontroversiell och är till stor nytta, inte minst för sjuka människor. Även beträffande diagnostik och miljövård har gentekniken medfört stora fördelar.
Mer kontroversiellt är det att sätta ut genmodifierade växter i naturen. Här finns problem med hot mot den biologiska mångfalden och en utarmning av det genetiska kapitalet samt att makten över maten riskerar att flyttas från jordbrukare och konsumenter till stora internationella företag på ett sätt som inte gynnar den sociala eller politiska utvecklingen.
För Kristdemokraterna är det inte önskvärt med totalstopp för nya GMO-produkter, men försiktighetsprincipen måste vara vägledande vid hanteringen av genmodifierade organismer. Kristdemokraterna har också konsekvent argumenterat för försiktighetsprincipen i EU:s politik, vad gäller genmodifierade organismer. Det är angeläget att genforskningens stora potential för medicinska, livsmedelstekniska och ekonomiska förbättringar inte motverkas, men samtidigt åligger det den politiska makten att i möjligaste mån skydda människor, djur och natur från oönskade och okända konsekvenser av denna utveckling. Därför arbetar vi för att försiktighetsprincipen skall stärkas när det gäller till exempel import av genmodifierade livsmedel eller grödor. Vi vill också se en förbättrad lagstiftning som innehåller krav på märkning, etisk prövning, nyttoprövning, samhällsekonomisk lönsamhet och skadeståndsmöjlighet.
Kristdemokraterna anser att universiteten får för små basanslag. Anslagen skall vara stora nog för universiteten att finansiera den långsiktiga forskningen. Uppföljningen av miljömålen måste anses tillhöra den långsiktiga forskningen. I dag måste medel sökas projektvis för miljömålsarbetet. Vi menar att det är fel att betrakta miljömålen som projekt. Detta borde i stället vara fortgående forskning.
Det är viktigt att forskningsanslagen disponeras och fördelas så att även långsiktig forskning kan få en stabil finansiering. Upprätthållandet och finansieringen av de forskningsinstitut som finns är avgörande för att kompetens inte skall gå förlorad. Det är också nödvändigt att statusen på olika forskningsinstanser klargörs, så att målmedveten och långsiktig finansiering för forskningen kan komma till stånd.
Hållbar utveckling förutsätter att ekologi, ekonomi och sociala hänsyn integreras. Olika styrmedel, såväl informativa och regulativa som ekonomiska, kompletterar varandra och kan användas var för sig eller tillsammans, beroende på verksamhetsområde. En ekologiskt färgad skattepolitik är en viktig åtgärd för att åstadkomma en hållbar utveckling.
Marknadsekonomi utifrån ett förvaltarskapsperspektiv ger möjligheter att driva utvecklingen så att den blir ekologiskt hållbar. Att människor överutnyttjar vissa miljöresurser har till stor del sin grund i så kallat marknadsmisslyckande. De kostnader som den enskilde individen eller företaget belastas med motsvarar inte de kostnader som totalt sett uppstår i samhället, och många gånger har utnyttjandet av miljön uppfattats som gratis. Men om miljöns värde synliggörs och miljökostnaderna återspeglas i prissättningen, kan dessa beaktas i de beslut som tas av producenter och konsumenter. Detta kan ske genom att upprätthålla principen att förorenaren skall betala och att beskattningen i högre grad ligger på natur- och miljöresurser än på människors arbetsinsatser. Kristdemokraterna har längre drivit kravet att det traditionella välfärdsbegreppet beräknat som bruttonationalprodukten (BNP) skall kompletteras med miljöräkenskaper, för att synliggöra sambandet mellan ekonomi och miljö. Det är av stor vikt att tillräckliga resurser för detta arbete anslås så att miljöräkenskaperna fullt ut kan integreras bland övriga ekonomiska räkenskaper och så att information om miljöräkenskaperna når allmänheten.
Kristdemokraterna vill betona vikten av tydliga ekonomiska styrmedel som ger samhället incitament att konsumera mindre energi och minska utsläppen av miljöpåverkande ämnen. Vi ser därför behov av ett mer miljörelaterat skatte- och avgiftssystem där beskattningen på arbete sänks och beskattningen på miljöpåverkan relativt sett höjs. Kristdemokraterna föreslår en grön skatteväxling som uppgår till 3 miljarder kronor från och med år 2003.
En ökad användning av miljörelaterade skatter skapar ett ekonomiskt utrymme som bör användas för att sänka skatten på arbete, så kallad skatteväxling. Då kan både en bättre miljö och ökad sysselsättning uppnås. Detta arbete måste drivas internationellt och i synnerhet inom EU, för att slå vakt om konkurrensneutraliteten mellan företag och länder. I EU-sammanhang har den svenska regeringen tyvärr motverkat ambitionerna med en ökad miljörelatering av skattesystemet genom sitt motstånd mot förslaget om majoritetsbeslut när det gäller miljörelaterade skatter.
De miljörelaterade skatterna har höjts med cirka 12 miljarder kronor sedan Skatteväxlingsutredningen (SOU 1997:11) började sitt arbete, utan att motsvarande skattesänkningar på arbete gjorts. På grund av Sveriges höga skattetryck och nu när högkonjunkturen skapat ett ekonomiskt utrymme i de offentliga finanserna är det enligt Kristdemokraternas uppfattning angeläget att sänka skatterna på arbete. Därmed stärks sysselsättningen långsiktigt, och skattesystemets tyngdpunkt förskjuts mot en allt större andel miljörelaterade skatter. Argumenten för en grön skatteväxling kan således tillämpas i ett sammanhang där skatter sänks i stället för att, som den styrande s-, v- och mp-majoriteten ofta gör, låta skatteväxlingsresonemangen leda till ett allt högre skattetryck.
I Sverige finns en lång tradition när det gäller frivilliginsatser inom olika samhällsområden. Detta är insatser som inte är nödvändiga på grund av lagstiftning eller andra styrmedel men som utförs av olika typer av organisationer och enskilda med miljöintresse. De måste uppmuntras och kompletteras så att det exempelvis lönar sig för företag att investera i produktion och utveckla ny teknik för att höja kvaliteten och minska resursåtgången. Det är också viktigt att privatpersoner som exempelvis tilläggsisolerar sitt hus eller genomför andra positiva miljöåtgärder inte straffas med högre fastighetsskatter eller liknande. Det skall löna sig att agera miljövänligt. Det är således viktigt att de ekonomiska styrmedlen, som tidigare nämnts, inte motverkar de frivilliga miljöinsatserna.
Ett exempel på en mycket viktig frivillig åtgärd är införandet av miljöledningssystem hos företag och andra organisationer. Många organisationers miljöledningssystem har också kontrollerats av externa revisorer enligt en viss kravspecifikation. Denna kontroll kallas också för certifiering och kan användas som en konkurrensfördel eller vara ett krav hos vissa upphandlare. Exempel på miljöledningssystem som kan certifieras är de internationellt erkända standarderna ISO 14001 och EMAS. En certifiering enligt dessa standarder är dock relativt kostsam, även om avgiften varierar med företagets storlek. Därför är det mest kapitalstarka företag som certifierats enligt dessa system. Det är oftast lättare att hitta bra miljölösningar i större företag, men det vore intressant att också få ett mått på miljöarbetet i mindre företag. I dag arbetar många små och medelstora företag med miljöledningssystem utan att detta registreras. Den stora kostnaden för certifiering blir ett hinder för registrering men alltså inte för ett konsekvent miljöarbete.
I regeringens gröna nyckeltal ingår antalet ISO- och EMAS- registrerade företag. Vi anser dock att även företag som arbetar enligt enklare (billigare) miljöledningssystem, som inte certifierats, bör tas med då de gröna nyckeltalen beräknas.
I EU:s direktiv om upphandling gäller generellt sett att den upphandlande enheten skall välja det anbud som är mest ekonomiskt fördelaktigt. Miljöhänsyn nämns inte uttryckligen i den gällande upphandlingslagstiftningen. Huruvida en produkt är miljövänlig är inte mätbart på samma sätt som priset. Upphandlande enheter får utforma kontrakt på det sätt de anser bäst ur miljösynpunkt. Detta får dock inte leda till att anbudsgivare från andra medlemsstater missgynnas.
EU-kommissionen har presenterat ett meddelande om offentlig upphandling inom EU som gör det möjligt att välja tjänster eller varor utifrån ett hänsynstagande till miljön. Detta betyder att det inte måste vara det billigaste alternativet som väljs, utan att andra omständigheter kan väga tyngre.
Två nya EU-direktiv om reglerna för offentlig upphandling med miljöhänsyn skulle ha presenterats men har försenats på grund av att det inte tydligt framgår vilka miljökrav en upphandlande enhet kan ställa på sin leverantör. I stället har kommissionen kommit med ett tolkningsdokument om vad som föreslås. Syftet med dokumentet är att undersöka och förtydliga de möjligheter som ges enligt gällande regelverk för offentlig upphandling. I dokumentet ges upphandlarna rätten att själva välja vilka miljökrav som skall ställas, men det poängteras att anbudsgivare inte får diskrimineras, t.ex. att krav på vissa märken inte får ställas. I dokumentet har vissa eftergifter på miljöområdet gjorts. I de s.k. utvärderingskriterierna är det nu svårare att väga miljö mot andra kriterier, t.ex. kvalitet och estetik. Enligt kommissionen måste miljökraven medföra en direkt ekonomisk fördel för upphandlaren och vara knutna till produkten. Kristdemokraterna kräver att regeringen i EU verkar för att direktiven om reglerna för offentlig upphandling snarast presenteras och att dessa medger höga krav på miljöhänsyn vid all offentlig upphandling.
En upphandlande enhet får ställa krav på att transporten av de varor som skall levereras utförs med ett visst transportmedel, förutsatt att detta krav inte leder till diskriminering. Däremot medger inte reglerna att upphandlaren ställer krav på lägsta energiförbrukning i transportledet. Färre transporter och kortare färdsträckor är mycket angeläget för att minska utsläppen av växthusgaserna. Därför måste det i direktiven till upphandlingsreglerna med miljöhänsyn införas möjlighet att väga in den sträcka som produkten har färdats. Kristdemokraterna kräver att regeringen i EU verkar för en ändring enligt detta förslag.
Omfattande nationella åtgärder mot miljöförstöringen har en begränsad effekt om inte Europas länder drar åt samma håll. De allvarligaste miljöhoten är globala eller stor-regionala. Det gäller bland annat växthuseffekten, ozonförtunning, försurning, övergödning och spridning av miljögifter och tungmetaller. Föroreningar sprids storskaligt och låter sig inte stoppas av nationsgränser. Därför är ett samarbete över nationsgränserna nödvändigt och en av EU:s viktigaste uppgifter.
EU:s beslutsregler behöver förändras så att exempelvis miljöpolitiska beslut om miniminivåer för miljöavgifter kan ske med enkel majoritet. Miljökostnaderna bör internaliseras i produktion, transport och konsumtion. Annars kan både tillväxt och frihandel utgöra hot mot vår gemensamma miljö. Grundregeln måste vara att uppmuntra frihandel men se till att miljökostnaderna är internaliserade i priset. EU:s upphandlingsregler bör kompletteras med krav på att miljökostnaderna vägs in vid upphandling. Miljökostnaderna bör även vägas in vid andra internationella handelsöverenskommelser. En av EU:s största utmaningar kommande år blir att klara av de minskningar av koldioxidutsläppen som man åtagit sig enligt Kyotoprotokollet. Detta kräver gemensamma EU-insatser för en effektivare och mer miljövänlig energianvändning.
Det är viktigt att enskilda länder i EU kan vara föregångsländer när det gäller miljöfrågor så att skärpningar av miljökrav på nationell nivå är tillåtna om de kan motiveras med hälso- och miljöskäl. Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, stärker ekologisk hållbarhet som målsättning inom unionen, det vill säga alla beslut inom olika instanser i EU skall ta hänsyn till sociala, ekonomiska och ekologiska effekter. Fördraget ger också länderna rätt att behålla nationella regler samt begränsad rätt att införa nya egna regler. Försiktighetsprincipen skall vara central inom unionens miljöpolitik.
Den rika världen är ett hot mot en ekologisk balans genom sin höga konsumtion och sitt ineffektiva resursutnyttjande. Fattigdomen i stora delar av världen förvärrar ytterligare hoten mot ekosystemet, som utsätts för ett mycket hårt tryck till följd av urbanisering och kortsiktigt utnyttjande av framförallt träråvaror. Den rika världen har ett ansvar att hantera denna situation genom en rättvis handelspolitik och ett effektivt bistånd på en anständig nivå.
En hållbar utveckling förutsätter också marknadsekonomi och demokrati. Inte någonstans har miljöförstöringen varit så stor som i de länder där man tillämpat planekonomi. De rika länderna måste också se till att fattiga länder får del av den tekniska utvecklingen så att de kan undvika många av de felsatsningar som gjorts i den rika världen. Sverige bör genom handel och bistånd underlätta omställningen till miljömässigt hållbara teknologier, i synnerhet energisystem, i tredje världen.
Övriga krav som Kristdemokraterna vill driva internationellt är i punktform:
Sverige bör medverka till skydd för tropiska skogar samt stödja en internationell ökenkonvention och en konvention till skydd för sötvatten.
De hav som omger Sverige skall skyddas mot miljögifter i form av tungmetaller, olja, radioaktiva utsläpp och andra föroreningar.
Miljöbistånd bör ges. Sverige skall särskilt ge bistånd så att staterna öster och söder om Östersjön kan medverka till att rena sina utsläpp till Östersjön.
Sverige skall verka för att vinster, som uppkommer till följd av nyttjandet av bioteknik och jordens gemensamma genresurser, fördelas rättvist.
Genbanksverksamhet skall stimuleras.
U-länderna står än så länge för en relativt blygsam del av världens samlade koldioxidutsläpp. Många länder i väst bidrar till en ohållbar utveckling i u-länderna genom de nationella exportkreditnämnderna som ger finansiellt stöd till investeringar i utvecklingsländer. Det förekommer att teknik som är skadlig för miljön exporteras. Någon miljökonsekvensutredning av dessa projekt sker sällan. Miljöhänsynen måste vara ett av de viktigaste kriterierna när man beslutar om finansiering av projekt i utvecklingsländerna. Fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling kan, och skall, gå hand i hand. När svenska entreprenörer är verksamma utomlands är det inte ovanligt att projektens finansiering stöds av statliga exportgarantier och exportkrediter. Att svenska företag ger sig in i projekt som innebär negativ miljöpåverkan förvånar, men än mer allvarligt är att Exportkreditnämnden ger ekonomiska garantier för sådana projekt via vår skattsedel. Nyligen antog visserligen EKN en miljöpolicy för garantigivning, men denna innebär i stort sett bara att det är möjligt att göra en miljögranskning av de projekt som ansöks om medel för. Vilka projekt som skall granskas avgörs av EKN och det är också EKN själv som avgör om projektet skall få medel beviljade. Vi menar att en obligatorisk miljöprövning måste föregå alla beslut om statliga exportkrediter.
För att minska försurningen av sjöar, vattendrag och mark krävs utsläppsminskningar från trafik- och energisektorn med flera. De vatten och marker som redan är drabbade av försurning måste återställas genom omfattande kalkningsinsatser. För detta ändamål avsätter Kristdemokraterna 30 miljoner kronor utöver regeringens budget. Det svåraste miljöproblem som vi står inför är dock klimatförändringarna. För en kraftfullare klimatpolitik anslår vi 50 miljoner kronor mer än regeringen. De ökade anslagen till klimatinvesteringar och kalkning finansieras genom att viss omfördelning inom utgiftsområdet görs. Vi föreslår därför en långsammare ökningstakt när det gäller medel till Naturvårdsverket och Åtgärder för biologisk mångfald.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Alf Svensson (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Stefan Attefall (kd) |
|
Maria Larsson (kd) |
Göran Hägglund (kd) |
|
Mats Odell (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Helena Höij (kd) |
Johnny Gylling (kd) |
|
Sven Gunnar Persson (kd) |