Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om Artdatabanken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det bör skapas en enhetlig organisation för de biologiska museerna i enlighet med vad som anförs i motionen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att biotopskydd för de två högsta kategorierna på rödlistan bör införas i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att fler marina reservat bör inrättas i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fortsatta nyckelbiotopsinventeringar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om målet för biotopskydd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av handläggare och skogsbiologer på länsstyrelserna.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kontinuitetsskogar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av avverkningsbesiktning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av kvalificerade inventeringar i Naturvårdsverkets regi.
1 Yrkande 2 hänvisat till KrU.
2 Yrkande 7 hänvisat till BoU.
I uppgörelsen mellan Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänstern i oktober 2002 om satsningar under kommande mandatperiod finns en punkt om just biologisk mångfald: ”Vi vill öka insatserna för bevarandet av den biologiska mångfalden”. Statsminister Göran Persson betonade även i sin regeringsförklaring i oktober 2002 att ”fler skyddsvärda skogar bevaras genom statliga skogsinköp”.
Miljöpartiet har solidaritet med växter, djur och det ekologiska systemet som en av ledstjärnorna för sin praktiska politik. Varje enskild art har ett egenvärde och bör få leva vidare. Dess innehåll av gener kan även bidra till medicinsk nytta nu eller i framtiden. Vi som nu lever har ett moraliskt ansvar att inte under några generationer förstöra andra arters livsbetingelser av kortsiktiga, ekonomiska skäl.
Vid FN:s stora världskonferens om hållbar utveckling i Johannesburg i september 2002 kom befolkningsfrågorna ganska långt ner på dagordningen. Istället hamnade andra frågor i fokus under mötet i Johannesburg: den globala uppvärmningen, aidsepidemin i Afrika, tillgången på rent vatten, förlusten av biologisk mångfald. En överenskommelse med siffror och tidsplan togs om att reducera förlusten av biologisk mångfald till år 2010. Även om skrivningarna om förlusten av jordens skogar, våtmarker, korallrev m m blev luddiga så finns ändå en medvetenhet om vikten av att bevara jordens biologiska mångfald åt framtida generationer.
En genomgående kritik från de fattiga länderna är att de rika länderna nu snarast måste ta sitt eget ansvar först. Hur ska till exempel vårt land internationellt med någon trovärdighet kunna driva krav på skydd av tropiska regnskogar i relativt sett fattigare länder? Många av de fattiga länderna har ändå skyddat 10–20 procent eller t o m mer av sina skogliga ekosystem. Den uppgörelse som träffades mellan Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet under hösten 2002 om ”ökade satsningar på bevarandet av den biologiska mångfalden” bör även ses mot denna internationella bakgrund.
Den amerikanske biologen Edward O Wilson har publicerat flera böcker om den fascinerande mångfalden av växter, djur och svampar. Böckerna har blivit bestsellers och klassiker. Två gånger har Wilson tilldelats det prestigefyllda Pulitzerpriset, ”litteraturens Oscar”. Han har en i grunden positiv inställning och tror på människans inneboende goda krafter. Wilsons sociobiologi har betytt mycket för forskning och tankeutveckling inte bara inom biologin utan även inom humaniora och samhällsvetenskap.
I sin senaste bok The Future of Life (”livets framtid” på svenska) redovisar Edward O. Wilson fascinerande fakta om livets underbara mångfald på vår planet och om hur mycket som ännu återstår att upptäcka. I en prolog skriver han ett tänkvärt brev till 1800-talsfilosofen Henri David Thoreau. I boken presenterar Wilson även en handlingsplan för att rädda jordens biologiska mångfald. I handlingsplanen nämns bland annat bevarandet av tempererade barrskogar i Ryssland, Finland och Skandinavien. Handlingsplanen innehåller även krav på bevarande av sjöar och vattendrag liksom marina ekosystem. Wilson vill även ha mer av inventeringar eftersom en stor del av mångfalden på jorden ännu är okänd. Detta gäller inte minst inom den väldiga nordliga barrskogstaigan som i vårt land sträcker sig från Dalälvens ljusa stränder till tundrans karga vidder intill ishavet. Stora restaureringsprojekt behövs även, menar Wilson, för att återställa mångfalden av växter och djur.
Wilson avslutar boken med att beräkna kostnaden för de två stora utmaningarna: att ge människorna ett drägligt liv och att rädda naturmiljön med dess biodiversitet. Det sistnämnda är egentligen en billig satsning, säger Wilson. Det är dessutom ett prima priserbjudande till dagens generation av människor. Några promille av världens produktion räcker för att rädda miljön och mångfalden. Då får man medel till två av de viktigaste satsningarna: 30 miljarder USA-dollar för att köpa in tropiska regnskogar och andra hot spots med unikt rik mångfald samt 28 miljarder USA-dollar för att köpa in skyddsvärda reservatssystem från pol till pol. En ökning av skatten med tio öre per kopp kaffe skulle sedan räcka till att sköta alla världens reservat och nationalparker.
En omfördelning av resurser från världens krigsapparater skulle även ge tillräckligt med resurser för att ge människor ett gott liv och bevara naturens rika mångfald. En annan politiskt tänkbar finansiering är omfördelning från de 2 000 miljarder kronor som idag årligen ges som stöd till delvis miljöstörande verksamheter: 390–520 miljarder i jordbruksstöd, 110 miljarder i stöd till fossila bränslen m m.
Nu måste världens regeringar ta sitt ansvar är slutorden i Wilsons bok. Pengar saknas inte. Insikten finns. Men finns viljan?
Om några år (2007) kommer hela världen att fira trehundraårsminnet av Carl von Linnés födelse. Då bör Sverige ha kommit ikapp och tagit sitt ansvar.
”Lyss vid den granens susning vid vars rot ditt bo är fästat” stod det i den gamla folkskolans läsebok. Den svenska skogen är en förnybar resurs som finns i allas våra hjärtan. Dessutom är det ett både kärt och kontroversiellt diskussonsämne för svenska folket och dess beslutsfattare. Men skogspolitik och skogsmetoder skiftar under olika sekler och ofta mellan olika decennier. Det är naturligt att diskutera och ompröva skogens metoder med jämna mellanrum.
Skogen är viktig för vår ekonomi. Ur skogen framställs papper och sågade trävaror som ger exportinkomster. Skogen ger även biobränslen till värmeverk och föda i form av bär, svamp och vilt. Skogen har betydelse för rekreation, klimat, vattnets kretslopp och rennäringen. Den är även hem för en rik biologisk mångfald. Våra skogar bör brukas uthålligt och med ekologiska metoder som inte skadar naturliga processer och biologisk mångfald. I den nya skogsvårdslag som började gälla 1994 jämställdes miljö och produktion i svensk skog. Men i realiteten har miljön ofta fått stå tillbaka när skogens skördare går fram i dag- och nattskift. Men en bred och spännande diskussion växer idag fram i vårt land om skogens värden utöver den rena virkesproduktionen.
Svenska skogar tillväxer med cirka 100 miljoner skogskubikmeter per år. De årliga avverkningarna har under de senaste åren legat kring 70 miljoner skogskubikmeter. Cirka 7 miljoner kubikmeter avgår naturligt genom att träd dör. Vissa skogar avsätts även som reservat eller sparas som rekreationsskogar. Under senare år har ovanstående två värden börjat närma sig varandra.
Skogsvårdsstyrelsens utvärdering av skogspolitikens effekter-SUS 2001 var ett regeringsuppdrag som innehåller värdefulla och aktuella fakta. Där står på sidan 2:
Nettotillväxten i Sveriges skogar är betydligt större än uttaget, vilket ger oss stora möjligheter att bibehålla eller till och med öka uttaget av råvaror. I det perspektivet finns också stora möjligheter att utveckla användningen av trä som råvara i skogs- och träindustrins produkter och som energikälla. Det finns också utrymme för bevarande av nyckelbiotoper, kulturmiljöer och annan värdefull natur och därmed finns goda förutsättningar att uppnå en bra balans mellan de jämställda skogspolitiska målen, produktion och miljö.
I Europa som helhet råder samma goda och positiva utgångsläge. De europeiska virkesförråden ökar med cirka 250 miljoner kubikmeter per år enligt beräkningar av bland annat skogsprofessorn Sten Nilsson.
Totalt sett handlar de statliga anslagen till naturvården om väldigt små summor i statsbudgeten. Huvudtiteln Allmän miljö- och naturvård omfattar idag totalt bara cirka 3 miljarder av statsbudgetens totala omslutning på nära en biljon kronor. Naturvården utgör cirka hälften av huvudtiteln. Som jämförelse kan till exempel nämnas att de svenska skogsbolagen under goda år genererar vinster på tiotals miljarder kronor.
Miljöpartiet har i uppgörelsen med Socialdemokraterna och Vänstern fått igenom att en besparing på sex miljarder kr ska vara ett huvudalternativ i Försvarsberedningen. De medel som frigörs bör i viss utsträckning kunna användas för långsiktiga ekologiska satsningar såsom bevarandet av växter, djur och skyddsvärda naturtyper i vårt land.
Nya miljömål för bland annat skogen har tillkommit (1997, 2001). De femton svenska miljömålen har under de senaste två åren varit föremål för diskussion ute i länen. En nedbrytning och regional anpassning sker nu av till exempel miljökvalitetsmålet Levande skogar. I målet slås fast att skogssystemens naturliga produktionsförmåga ska bevaras, att hotade arter och naturtyper ska skyddas, att kulturmiljöer ska värnas och att skogens betydelse för naturupplevelser ska tas tillvara. Skog och skogsbruk har även betydelse för miljökvalitetsmålen om klimat, försurning och friskt vatten. De satsningar som föreslås i denna motion underlättar genomförandet av miljökvalitetsmålet Levande skogar.
Under förra mandatperioden beslutade samarbetspartierna om satsning på Svenska artprojektet under åren 2002–2004. Enligt beslutet handlar det om ett tjugoårsprojekt som syftar till att kartlägga och beskriva svensk biologisk mångfald. Projektet administreras av Artdatabanken vid SLU. En satsning beslutades även för åren 2002–2004 avseende upprustning och vård av de biologiska samlingarna. FORMAS handhar fördelningen av medlen. Båda dessa satsningar beskrivs i motion 2000/01:MJ608. De är av synnerlig vikt för svensk biologisk mångfald. Samarbetspartierna bör givetvis fullfölja och öka även dessa satsningar under kommande mandatperiod.
Svenska artprojektet har målsättningen att inom 20 år vetenskapligt utreda och dokumentera landets alla 50 000 encelliga arter. Minst 30 000 av dessa arter skall dessutom illustreras och populärvetenskapligt beskrivas i verket Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Svenska artprojektet innebär en avsevärd upprustning av den taxonomiska kompetensen i landet samtidigt som Nationalnyckeln är ett stort folkbildningsprojekt. Genom Svenska artprojektet – som redan rönt stor internationell uppmärksamhet – går Sverige i täten för uppfyllande av viktiga delar av konventionen om biologisk mångfald.
För att planenligt kunna genomföra Svenska artprojektet, samt för att möta ökade krav på insatser från Artdatabanken kring åtgärdsprogram och bevarandestrategier, föreslår vi att Artdatabanken tillförs ytterligare resurser under mandatperioden.
De biologiska museerna och deras vetenskapliga samlingar spelar en avgörande roll bl.a. för informationen om biologisk mångfald (bl.a. för den s.k. GBIF-konventionen), taxonomisk forskning, naturvård och genomförandet av Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Museerna kommer också att ta hand om de omfattande material som genereras i de nedan föreslagna inventeringarna. De biologiska museerna dras idag dock med stora finansiella och logistiska problem. Största skälet till universitetsmuseernas problem är att deras budget konkurrerar med resurskrävande spjutspetsforskning. Ett annat problem är att landets biologiska museer tillhör huvudmän av olika kategorier. Ytterligare problem utgörs av otillräckliga och otidsenliga lagringsutrymmen.
Vi föreslår en översyn kring möjligheterna att skapa en enhetlig organisation under Miljö- eller Utbildningsdepartementen, vilken ansvarar för de biologiska museerna. Samtidigt bör utredas möjligheterna att skapa ett eller flera museicentra med moderna lagringsutrymmen.
I denna motion har Miljöpartiet förslag om ökade satsningar för bevarandet och stärkandet av den biologiska mångfalden. Genom uppgörelser mellan regeringen och samarbetspartierna har satsningarna ökat under ett antal år. Men det är långt kvar till de nivåer som behövs om vi ska ta ett långsiktigt ansvar eftersom minskad biologisk mångfald ofta rör sig om irreversibla förändringar. Därför kommer Miljöpartiet att fortsätta att driva frågor som rör biologisk mångfald hårt.
Miljöpartiet har förut i riksdagsmotion (2001/01:MJ743) påpekat att hotade arter i vårt land inte har något lagligt skydd. Ett generellt problem inom marknadsekonomin är att världens arter, skyddsvärda naturtyper och ekologiska processer ännu inte är prissatta. Det är fritt fram att utrota arter. Det finns inget krav på inventering av biologisk mångfald före exploatering. Naturen och dess arter har inget värde på marknaden. Miljöekonomer börjar nu skapa begreppsapparater som bör kunna ge ett pris på till exempel mangroveskogarnas skyddseffekt mot översvämningar, kostnaden om hela öriken försvinner under havsytan, mykorrhizasvampars värde för folkhushållet.
USA har en lag, Endagered species act, som innebär att livsmiljön för de mest hotade arterna är lagligt skyddad. Lagens effekt är omdiskuterad men den har inneburit att stora områden för många starkt hotade arter avsatts som reservat. Vi anser att en liknande lagstiftning bör införas i vårt land för växtplatser som hyser arter inom de två högsta hotkategorierna akut hotad (Critically endagered) och starkt hotad (Endagered) på den svenska rödlistan. Som exempel kan nämnas lokaler för svampen blåtryffel som gärna växer i källpåverkade, canyonliknande bäckraviner med gammal skog. Vissa arter som är beroende av speciell hävd t.ex. ett aktivt åkerbruk bör dock undantas.
Miljöpartiet föreslår införande av lagskydd för levnadsplatser med arter inom de två högsta kategorierna på svenska rödlistan (akut hotade, starkt hotade) från 1/1 2006. En utredning bör snarast tas fram angående lagskyddets omfattning och utformning.
Satsningar på stora naturreservat har i vårt land i huvudsak koncentrerats till taigans ytterst skyddsvärda naturskogar i fjällnära områden. I övriga delar av Norrland och i södra Sverige är oftast mindre än en procent av den produktiva skogsnaturen skyddad. Siffran för länet Västernorrland med landskapen Medelpad och Ångermanland är representativ för de flesta län utanför fjällområdena. Här var 0,7 procent av den produktiva skogen skyddad i reservat år 2002. 99,3 procent låg utanför reservaten. Guckusko är en storslaget vacker orkidé som har sina största europeiska förekomster i kambrosilurområdet i östra Jämtland. Här finns även en rik biologisk mångfald i övrigt bunden till gamla kalkrika barrskogar. Enbart 0,07 procent, alltså mindre än en promille av skogen i detta guckuskoparadis, var skyddat år 1997 enligt rapport till statliga Miljövårdsberedningen (Andersson-Angelstam 1997). 99,93 procent av skogen var oskyddad och brukas med trakthyggesbruk där den nordliga taigans artrika gammelskogar överförs till likåldriga, artfattiga trädplantager.
De nordliga reservaten behöver i ökad utsträckning naturvårdsbrännas. Branden är nämligen ett naturligt inslag i den nordliga taigan. De sydliga reservaten i till exempel ädellövskog är ofta kulturpräglade och i behov av andra former av skötselåtgärder till exempel frihuggning av stora, gamla träd och/eller hagmarksvård. Även med hänsyn till skötselbehoven bör Naturvårdsverkets markanslag höjas under perioden.
Särskilt inom landets södra delar är mängden av biologiskt högkvalitativa skogar, gräs- och hagmarker, våtmarker, småvatten och mindre vattendrag redan långt under de kritiska nivåerna för en långsiktig överlevnad av ingående arter och ekosystem. Forskarna pratar om en utdöendeskuld, dvs att många arter idag lever inom allt för små biotopfragment och successivt kommer att dö ut även om miljön inte skulle ytterligare försämras. I Finland har denna utdöendeskuld nyligen beräknats till mer än 1 000 arter bara i skogslandskapet. Det krävs sålunda omfattande restaurering av många miljöer.
Miljöpartiet har förut bl.a. i motion 1999/2000:MJ720 påpekat att de marina miljöerna är starkt försummade vad gäller naturskyddet. Överfiske och bottentrålning utgör stora problem både för uppväxt av fisk och för en rik fauna av marina ryggradslösa djur. Det krävs tillskapande av betydligt fler marina reservat där fiske inte är tillåtet.
Skogsvårdsorganisationens fördjupade nyckelbiotopinventering (NBI) avslutas år 2003. NBI utgör ett viktigt skogspolitiskt medel som väsentligt bidrar till att kartlägga och bevara den biologiska mångfalden i skogslandskapet. Kontrollinventeringar har dock visat att det, trots den fördjupade inventeringen 2001–2003, återstår ett stort antal nyckelbiotoper i skogslandskapet som inte hunnit kartläggas. Dessutom har kunskapen om vissa udda biotoptyper ökat starkt under senare år till exempel kalkbarrskogar vilka under tidigare inventeringar inte tillfredställande kartlagts. Ett ökat behov finns även av individuell rådgivning i fält till markägare om deras nyckelbiotoper. Skogsvårdsorganisationen bör därför ges fortsatta och ökade resurser till nyckelbiotopinventering under treårsperioden 2004–2006.
Enligt miljömålet Levande skogar ska 30 000 hektar biotopskydd avsättas och 50 000 hektar naturvårdsavtal ingås till år 2010. Antagligen kommer detta att kosta minst 225 miljoner kronor per år. Mot bakgrund av det ökade antalet nyupptäckta områden som bör säkerställas bör dock målet för biotopskydd ökas till 50 000 hektar per år. Därtill kommer behovet av vissa former av skötselåtgärder i vissa biotoptyper, särskilt i södra Sverige, vilket motiverar ökat anslag.
För att klara av bildandet av nya naturreservat behöver länsstyrelserna fler tjänster för reservatshandläggare. Miljöpartiet har förut i riksdagsmotion 1999/2000:MJ304 föreslagit att skogsvårdsorganisationens tio regionkontor bör förstärkas med fler skogsbiologer. Vi hänvisade bland annat till rapport från Riksrevisionsverket med sådant förslag. För att miljömålen om biologisk mångfald skall nås krävs dessutom en ökad satsning på åtgärdsprogram för hotade arter (prop. 2000/01:130). Överenskommelsen hösten 2002 i Johannesburg om att utdöendetakten nationellt och globalt ska ha minskat till år 2010 (pkt 42 i implementeringsplanen) ställer ännu högre krav. En viktig förutsättning för att framgångsrikt kunna genomföra åtgärdsprogram är att det finns handläggare som har ansvar för det regionala genomförandet.
Skogsvårdsorganisationen har i sin utvärdering av skogspolitiken (SUS 2001) tagit upp det skogspolitiska miljömålet. Man har särskilt pekat på behovet av alternativa avverkningsformer i så kallade kontinuitetsskogar. Det handlar om skogar som under mycket lång tid varit trädbevuxna och tidigare aldrig kalhuggits (SKS meddelande 1-2002 sidan 203, 229–230). Trakthyggesbruk i en kontinuitetsskog innebär alltid irreversibla förluster av biologisk mångfald. Det är därför viktigt att finna vägar att hålla dessa skogar kontinuerligt beskogade med äldre träd för att bevara den biologiska mångfalden. Det är i nuläget bråttom att dels kartlägga kontinuitetsskog, dels utreda alternativa skogsbruksmetoder lämpliga på dessa marker. Skogsvårdslagen (SVL) bör i detta sammanhang ses över så att såväl bolag som enskilda skogsägare även i praktiken kan använda sig av alternativa metoder för avverkning/föryngring, utan att komma i konflikt med SVL.
En kartläggning av landets kontinuitetsskogar bör göras där trakthyggesbruk bör undvikas och ett alternativt och miljöanpassat skogsbruk bör utföras. Skogsstyrelsen bör utreda lämpliga skogsbruksmetoder för olika typer av kontinuitetsskogar.
Skogsvårdsorganisationen påpekar i sin utvärdering av skogspolitiken (SUS 2001) att slutavverkning av gammal skog i form av trakthygge är den enskilda åtgärd inom skogs- bruket som har mest genomgripande negativa effekter på den biologiska mångfalden (SKS meddelande 1-2002 sidan 151). Varje år får skogsvårdsorganisationen in cirka 50 000 avverkningsanmälningar. Inom dessa områden med mogen, gammal skog finns skogslandskapets högsta naturvärden. Endast ett ytterst litet antal av dessa områden kan med nuvarande resurser besökas och granskas av skogsvårdsorganisationens fältpersonal. Det skulle därför innebär en stor naturvårdsnytta med särskilda resurser till ”naturvårdsbesiktning av avverkningsanmälda skogsområden före avverkning”.
Sveriges biologiska mångfald har aldrig inventerats på ett systematiskt sätt. Detta är en stor brist både för möjligheterna att beskriva landets arter och för möjligheterna att följa artmångfaldens utveckling. Det senare är inte minst viktigt med tanke på de förändringar i naturförutsättningar som vi står inför med ett förändrat klimat (Global change). Det krävs en noggrann inventering av artförekomst på land, i sötvatten och i hav, dvs en Sveriges Biologiska Undersökning.
Miljöpartiet föreslår att Naturvårdsverket får i uppdrag att understödja kvalificerade inventeringar av utbredning och status av landets arter på land, i sötvatten och i hav.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Åsa Domeij (mp) |
Claes Roxbergh (mp) |