Motion till riksdagen
2002/03:MJ427
av Ola Sundell (m)

Jaktfrågor i fjällvärlden


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lokal förvaltning.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om dubbelregistrering av älgjakten.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ströängar.1

1 Yrkande 3 hänvisat till BoU.

Lokal förvaltning av småviltsjakten

Sedan reglerna för småviltsjakt ändrades, har jakten kommit att bli tillgänglig för det stora flertalet av våra aktiva jägare. Enkelheten kring jakträtten och det förhållandevis låga priset för jaktkorten har gjort att svenska jägare frekvent nyttjar våra fjäll och fjällnära marker. På samma sätt finner många utländska jägare de svenska markerna och reglerna attraktiva. Ett icke oväsentligt antal utländska jägare besöker de svenska fjällen för sin ripjakt.

Förutom jägarnas och lokalbefolkningens värn om mångfald i faunan, måste också hänsyn tas till renskötselns villkor. Avlysning av stora markområden görs formellt av länsstyrelsen och upplevs inte sällan som omständligt och med för stor säkerhetsmarginal i tid och till yta. Önskemålet är naturligtvis att ett samarbete och ömsesidig respekt kan finnas mellan de olika intressegruppernas specifika önskemål och behov.

Småviltsjakten har sedan nuvarande system infördes, fått en explosionsartad utveckling, och jakten innebär därmed ett icke oväsentligt tillskott för turistnäringen. Försäljningen av jaktkort, resor, övernattningar, guidningar, matinköp, transporter m.m. innebär redan i dag miljontals kronor i intäkter för de aktuella byarna och regionerna. Småviltsjakten ovan odlingsgränsen, framförallt ripjakten, innehåller således en stark utvecklingsbar ekonomisk potential som kan utvecklas ytterligare.

I dag fastställs jaktkortens pris centralt och avgifterna fördelas enligt centrala direktiv. Länsstyrelsens roll som myndighet för avlysning av renbetesland och prissättare kan ifrågasättas ur rationalitetssynpunkt.

Med utgångspunkt från en stor potential i småviltsjakten, bör ett system med lokal förvaltning kunna prövas i ett försök. En grundförutsättning för ett lokalt försök bör vara utformat så att samförstånd mellan lokala turistföretagare och rennäringen ligger som en förutsättning för ett försök.

Beslut om avlysning av renbetesområden, storlek på området och tidpunkter, aktuella jaktområden och prissättning av jakten läggs till den lokala nivån med lokala företrädare för turistföretagare och renägande företag i förening.

Med föreslaget försök bör de motsättningar som finns mellan intressegrupperna kunna biläggas och jakten som turistföreteelse utvecklas positivt och till nytta för inlandet i stort. Länsstyrelsens roll reduceras i försöket till att vara den godkännande och kontrollerande parten av försökets uppläggning.

Dubbelregistrering av älgjakt

Samebyarna äger rätt att inom ramen för renskötselrätten jaga och fiska. Detta gäller också licensjakt på älg, både på statens mark och på privat mark. Denna s.k. dubbelregistrering är i lagens mening i sin ordning, även om tolkningen inte accepteras av alla. Hur som helst innebär dubbelregistreringen en källa till konflikter mellan ortsbojaktlag och samebyns jägare. Den dubbla jakträtten utgör inte bara farliga inslag i jakten, utan reser också frågan om markägares rätt till egen mark.

Det finns goda skäl att undanröja denna källa till konflikt. Staten har att ta ansvaret även i denna fråga och undanröja möjligheten till dubbelregistrering. I de fall där anspråk på kompensation framförs har staten att i görligaste mån finna lösningar för detta.

Dubbelregistreringen måste upphöra, och staten måste ta ansvaret för att så sker.

Ströängar

Även om förekomsten av s.k. ströängar är begränsad, är det likväl en källa till irritation och konflikt, i de områden där sådana förekommer. Den markkonflikt som uppenbart finns som ett resultat av avvittringens genomförande måste biläggas. Det finns därför all anledning att denna fråga också underkastas rättslig prövning.

Problematiken med ströängar och tillhörande rättigheter bör därför lösas i samma takt som gränsdragningskommissionen arbetar med frågan om geografisk avgränsning av renbetesområdet.

Stockholm den 23 oktober 2002

Ola Sundell (m)