Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgång till fiskevatten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett biologiskt hållbart fiske.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om torskfisket i Östersjön.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade och effektivare kontroller av att tilldelade fiskekvoter inte överträds.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en reglering av skarv- och sälbestånden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fiske av spökgarn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om restaurering av strömmar och vattendrag.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjlighet till fiskevårdsområden samt områden med fritt handredskapsfiske.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kalkning av vatten och skog.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utsläpp från fartyg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av ”fiskekonto”.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillåta negativt saldo för inventarietillgångar vid fartygsbyte.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om yrkesfiskaravdrag.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ny granskning av skyddet för fiskare vid olyckor med kemiska stridsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om gymnasieutbildning med inriktning på fiske.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskningen om fisksjukdomar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om planering för vattenbruk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om myndigheters hantering av vattenbruksärenden.
1Yrkande 7 hänvisat till BoU.
2Yrkandena 11, 12 och 13 hänvisade till SkU.
3Yrkande 15 hänvisat till UbU.
Kristdemokraterna vill ha ett starkt, svenskt, ekologiskt hållbart yrkesfiske. Ett bevarande av den unika havsmiljön kräver dock åtgärder.
Havsfisket är numera internationellt, vilket kräver internationella överenskommelser. Detta sker nu genom EU. Kristdemokraterna instämmer i EU:s åsikt att fisk i första hand ska fiskas för människoföda, att fisket ska vara ekologiskt och att kustfisket ska bevaras.
De rapporter om överfiskning som har kommit är oroande. En kontroll av att fiskekvoter respekteras är svår att genomföra men krävs för att fiskekvoterna ska fungera. Ett för stort fiskeuttag gynnar ingen, utan resulterar långsiktigt i att näringen dör ut. Forskning behövs för att få fram bra selektiva fångstredskap, så att bifångsterna minskas.
För svenska fiskare har tillgången till fiskevatten blivit kraftigt reglerad genom avtal med EU, Norge och Östersjöländerna. Vissa menar att Sverige, i de förhandlingar som föregick utläggandet av ekonomiska zoner 1977, gav bort en alltför stor del av sitt Nordsjöfiske. Trängseln i Nordsjön ökade, vilket medförde att västkusttrålare sökte sig till fiske i Östersjön. Genom avtal med EU har de baltiska staterna getts tillträde till EU:s fiskevatten. Trängseln är nu stor även på vissa platser i Östersjön. Svenska fiskeintressen måste bevakas internationellt, så att inte ytterligare försämringar sker.
Länders andel av totalkvoter för olika fiskeslag är i huvudsak fastställda utifrån infiskningen under en referensperiod, och andelarna kvarstår sedan. Denna s.k. relativa balans mellan länderna kan i praktiken inte rubbas, då det skulle innebära att om ett lands kvot ökade, skulle ett annat vara tvunget att minska sin.
Kristdemokraterna anser att Sverige internationellt bör arbeta för en bevakning av tillgången till fiskevatten i Östersjön och en ökning av tillgången till fiskevatten i Nordsjön och Västerhavet.
Det tillåtna minimimåttet för fångad torsk ska höjas till en nivå som innebär att varje torsk ska ha haft möjlighet att leka minst en gång före fångst. Det kräver redskap som släpper igenom fisk som inte uppfyller minimimåtten. Detta gäller även lax. Yngelplatser för dessa fiskarter ska fredas från fiske, vilket också innebär att grunda vatten med mindre än tre meters djup fredas.
Ett sätt att bevara en större del av den vilda laxen är att märka den odlade laxen genom s.k. fettfeneklippning. Denna kan då vid fångst skiljas från den vilda laxen, som kan släppas tillbaka.
Olika rapporter har visat på ett mer eller mindre kraftigt vikande bestånd av torsk i Östersjön. Råden från Internationella havsforskningsrådet (ICES) innebär förslag om kraftiga nedskärningar vad gäller högsta tillåtna fångstmängder. Målet är att fångsterna ska anpassas till det långsiktigt hållbara biologiska utrymmet. Också för fiskenäringens fortlevnad är det viktigt med en anpassning av fångstmängderna till vad som är biologiskt och ekologiskt hållbart.
Baltiska fiskerikommissionen (IBSFC) fastställer, efter rekommendationer från ICES, de fångstkvoter för Östersjön som ska gälla för varje land. Den totala kvoten för torskfisket uppgår år 2003 till 75 000 ton, Sveriges andel utgör 15 000 ton. ICES uppskattar att överfiske sker med närmare 50 procent totalt för alla länder som är med i kvotsystemet. Bland annat på grund av den relativt väl utbyggda kontrollverksamheten torde Sveriges andel av överfisket vara minimal. I en situation där det svenska fiskets andel av den torsk som i verkligheten tas upp ur Östersjön utgör 10–15 procent torde ett ensidigt svenskt torskfiskestopp inte få avsedd effekt. Tvärtom riskerar en sådan åtgärd att få en rad oönskade konsekvenser. Andra arter riskerar att bli hårt utsatta, Sveriges starka position i det internationella förhandlingsarbetet urholkas och det framgångsrika och förtroendefulla samarbetet mellan fiskenäringen, myndigheter och forskare undergrävs. Dessutom skulle ett ensidigt svenskt torskfiskestopp få oöverblickbara konsekvenser för hela fiskerinäringen och dess kringnäringar. Kustsamhällena riskerar att utarmas.
För att uppnå målet om ett långsiktigt hållbart fiske är det viktigt att fortsätta det nationella och internationella arbetet med att utveckla de olika former av begränsningar som införts eller är på väg att införas. Exempel på sådana åtgärder är att flytta ut trålgränser, öka maskstorleken, höja minimimåtten på fångad torsk, utöka antalet fredningsområden och tiden för fiskeuppehåll, begränsa bifångsterna, begränsa garnmängden samt ökad kontrollverksamhet. Om dessa åtgärder inte får avsedd effekt när det gäller att stärka torskbeståndet i Östersjön måste ytterligare åtgärder, som exempelvis mer omfattande stopp för fisket, övervägas.
Den nationella och internationella övervakningen av fångstmängderna måste skärpas ytterligare. Det är oacceptabelt att vissa fiskare fortsätter att fiska långt utöver sina tilldelade kvoter. Så kallade ”check-points”, det vill säga rutiner för in- och utpassering vid fiske i annat lands fiskezon, har visat sig vara effektiva instrument i kontrollverksamheten i de länder där de används. I ett bilateralt avtal med Polen har denna typ av kontrollmekanism redan införts. Sverige bör såväl bilateralt som multilateralt aktivt verka för inrättandet av fler ”check-points”. Regeringen bör senast i tilläggsbudgeten i vårpropositionen 2003 återkomma till riksdagen med förslag om hur en sådan skärpning kan utformas och vilka kostnader detta för med sig.
Sälar är ett problem för yrkesfiskarna genom att de orsakar skador på redskap och fångst. Problemet är särskilt stort i Bottenhavet och Bottenviken. På västkusten är det framför allt fisket med ålryssjor som är utsatt för sälskador, även om situationen till viss del har förändrats på grund av sommarens säldöd.
Det pågår arbete med att ta fram sälsäkra redskap. Än så länge sker det dock med begränsad framgång. Viktigt är också att få fram mer artselektiva fångstredskap. När det gäller ålryssjor tror forskare att det är bifångsten som lockar sälen.
Det stora skarvbeståndet orsakar också omfattande skador för yrkesfiskarna. Tillstånd för skyddsjakt kan beviljas av länsstyrelsen, men det sker mycket restriktivt.
Enligt Kristdemokraterna skall säl- och skarvbeståndet regleras genom traditionell viltförvaltning utifrån jaktetiska principer och med tydliga regler i form av tider och andra villkor.
Förlorade fiskegarn, s.k. spökgarn, fortsätter att fiska under lång tid. Beräkningar har visat att dessa fångar lika mycket fisk som den fångst som landas. Detta är ett stort problem som måste lösas. Kristdemokraterna menar att fiskare skall ha möjlighet att fiska upp dessa garn mot statlig ersättning.
Vattenkraftregleringen har medfört att det på vissa ställen inte finns någon fiskväg förbi kraftverken. Enligt miljöbalken är kraftverken skyldiga att ha ett vattenförbiflöde på minst 5 procent för att fisken ska kunna vandra. Även vid förbiflöde skadas fisk i kraftverken. Kraftverken är därför skyldiga att kompensationsodla fisk, som sedan märks och utsätts nedströms kraftverket.
Kristdemokraterna anser att förbiflöde ska finnas vid alla kraftverk samt att strömmar och vattendrag ska restaureras där uppförda dammar inte längre fyller någon funktion. Kristdemokraterna förespråkar även i övrigt förstärkningsutsättningar av skaldjur och olika fiskarter för tillväxt vid kuster och i insjöar där bestånden har blivit små.
Handredskapsfisket har varit fritt på västkusten och i Västerhavet sedan lång tid tillbaka. På ostkusten och i de fem största insjöarna frisläpptes det tidigare reglerade handredskapsfisket på enskilt vatten 1985. Syftet var att ge ökade rekreationsmöjligheter för den fritidsfiskande allmänheten. Det goda syftet har missbrukats, till exempel i form av otillåtet trollingfiske och fiske för försäljning. Otillåtet fiske resulterar även i att fiskevården försvåras.
Denna situation skulle kunna förbättras genom att införa möjlighet att lokalt besluta om inrättande av fiskevårdsområden finansierade av en fiskevårdsavgift. Kristdemokraterna anser att det fria handredskapsfisket områdesvis bör finnas kvar.
Övergödning orsakas av utsläpp från trafik, reningsverk, industrier och jordbruk. Övergödningen medför syrebrist och effekten blir döende insjöar och minskande blåstång i havet. Blåstången är viktig då den utgör en naturlig ”barnkammare” för fiskar och vattendjur.
För att komma till rätta med problemen med våra förorenade vatten måste, i första hand, kraftfulla åtgärder vidtagas för att minska utsläpp och miljögifter, men det är också oerhört angeläget att kalkningen av försurade sjöar fortsätter. Åtgärder behövs för att få fungerande reningsverk på andra sidan Östersjön, och Sverige måste även fortsättningsvis ge bistånd till de länder på andra sidan Östersjön som står för de största utsläppen från reningsverk. Även svenska reningsverk måste dock minska kväveutsläppen.
Det finns fortfarande många försurade sjöar utan fisk, även om kalkningen av vattendrag har förbättrat situationen. Marken i vattendragens tillrinningsområden är dock fortfarande sur, särskilt i sydvästra Sverige. Därför bör även sådan skogsmark kalkas tills läget förbättras. Kristdemokraterna kräver 30 miljoner kronor extra i sitt budgetalternativ för att förbereda ett sådant program för skogsmarkskalkning. Även kalkningen av vattendrag måste tills vidare fortsätta. Man har beräknat att 1 krona kalkning ger 3 kronor ökade intäkter av friluftsliv, vilket framför allt gäller fiske.
De flesta kemiska substanser som används återfinns i dag, i större eller mindre mängd, i våra vatten. Det finns spår av läkemedel, bl.a. hormonpreparat, i havet. Många gifter har en hormonliknande effekt. Dessa hormoneffekter stör fiskarnas könsidentitet och fortplantningsförmåga. I fiskkött, särskilt från fet fisk, ökar koncentrationen av t.ex. kadmium och kvicksilver. Dumpning av miljöfarligt avfall i havet har redan förbjudits på EU-nivå, vilket biträtts av Sverige. Det är viktigt att arbetet enligt EU:s ramdirektiv för vatten nu tar fart. Det brådskar om inte fiskenäringen ska slås ut innan miljöförbättringen inträder.
För att komma till rätta med problemen med våra förorenade vatten måste kraftfulla åtgärder vidtas för att minska utsläppen av olja och möjligheten att beivra oljeutsläpp förbättras.
I dag är möjligheten mycket begränsad att ställa de ansvariga till svars. Juridiskt har det visat sig vara mycket svårt att komma åt utsläppen, eftersom utsläppen oftast sker på internationellt vatten, av icke-svenska båtar. I stort sett måste ett fartyg som gör ett utsläpp tas på bar gärning för att åtal ska kunna väckas. För att snabbare kunna agera mot fartyg som släpper ut olja bör ett samarbete mellan kustbevakningen och försvarsmaktens helikoptrar inledas.
Det senaste året har nya åtgärder införts för att förhindra utsläpp. Förhoppningsvis får dessa effekt, men Sverige måste även vara pådrivande i dessa frågor inom EU och de internationella organ som finns för havsmiljön.
Förutsättningarna för yrkesfisket bestäms delvis av det allmänna näringsklimatet. Kristdemokraterna har på näringspolitikens område en rad förslag som förbättrar möjligheterna att starta och driva företag. Det gäller bl.a. regelförenklingar, skattelättnader, sparande och investeringar.
Det småskaliga kustfisket och insjöfisket får utvecklingsstöd enligt EU:s nya fiskeprogram för att det inte ska minska eller helt dö ut. Detta förutsätter att fisket verkligen är hållbart.
Som ett resultat av varierande fångstmängder varierar fiskares inkomster kraftigt från år till år. Denna inkomstvariation är ett stort problem för yrkesfiskarna. För att kompensera detta torde det vara rimligt, att fiskare ges möjlighet till avsättningar mellan olika år enligt samma modell som finns inom skogsbruket, det s.k. skogskontot. Kristdemokraterna föreslår att regeringen inför ett fiskekonto för yrkesfiskarna.
När fiskare behöver byta fartyg måste de skattemässigt kunna resultatreglera mellan olika beskattningsår. Här har svenska fiskare ett sämre utgångsläge än kolleger i Danmark och Norge, där skatteregleringarna är betydligt mer fördelaktiga från periodiseringssynpunkt. Därmed blir finansieringen mer fördelaktig. För den svenska fiskaren innebär reglerna att fiskaren ofta tvingas att skatta av hela, eller stora delar av, vinsten under pågående verksamhet. I många fall leder detta till alltför snabba ersättningsanskaffningar eller inköp av tillfälliga ersättningsfartyg.
Kristdemokraterna menar att s.k. negativa saldon för inventarietillgångar måste tillåtas. Dessa saldon står då kvar efter försäljning och ska inom två till tre år utjämnas genom ersättningsinvestering. Om så inte sker, återförs det negativa saldot till beskattning.
Vid tillfälliga avbrott i fisket, t.ex. på grund av väderlekssituationen eller båthaveri, kan yrkesfiskare få arbetslöshetsersättning. Möjlighet därtill finns även vid stillaliggande på grund av uppfiskad kvot och om möjlighet att gå ut på annan typ av fiske saknas.
Dessa fiskare borde i stället kunna ges i uppdrag att dragga upp s.k. spökgarn i Östersjön. De har förutom båtar såväl utrustning och kunskap som den erfarenhet som krävs för detta. Ersättning för detta skall utgå från staten.
Det svenska fisket verkar på en internationell marknad. På en och samma marknad finns aktörer från flera länder, bl.a. Danmark och Norge. De fiskar på samma vatten, säljer på samma marknad, gör inköp av förnödenheter och drivmedel på samma ställen och lämnar båtar för reparation och underhåll på samma varv. Skattevillkoren för svenska fiskare är däremot klart mindre fördelaktiga än för deras nordiska kolleger. Sveriges bristande tillträde till fiskevatten i Nordsjön innebär i sig en konkurrensnackdel mot Norge och Danmark, vilket ytterligare förvärras av dessa länders bättre skatteavdrag för yrkesfiskare.
Utredningen om yrkesfiskets konkurrenssituation kom med sitt betänkande i januari 1999. Sedan har förslaget beretts i Regeringskansliet och förefaller fortfarande ligga på EU:s bord. Danmark, som ju också är EU-medlem, stöder sina fiskare. Sverige bör, på liknande sätt, stödja sina yrkesfiskare. Regeringen har, i alla fall tidigare, sagt sig vara positivt inställd till yrkesfiskaravdrag. Trots detta har inget konkret förslag lagts. Regeringen har ett ansvar att förklara för fiskarna varför ett förslag om yrkesfiskaravdrag dröjer. Kristdemokraterna avsätter 10 miljoner kronor för ett yrkesfiskaravdrag.
Dumpade farliga ämnen, t.ex. senapsgas, i behållare som sakta fräts sönder följer med fångsten vid fiske och utgör en stor hälsorisk för fiskare. Särskilt stort är detta problem i södra Östersjön, men även Skagerrak är drabbat genom dumpad ammunition som innehåller stora mängder farliga ämnen. Staten menar att statlig ersättning täcker nästan all kostnad för sanering av senapsgas och hänvisar till att sådana olyckor är mycket sällsynta. Fiskarna anser inte att skyddet är fullgott, varför nya diskussioner bör tas upp mellan fiskare och staten. Yrkesfiskarna menar att man också ska kunna erhålla ersättning för förlorad fångst samt skador på fiskeredskap och annan materiel. Kristdemokraterna kräver en översyn av skyddet för fiskare vid olyckor med kemiska stridsmedel.
Fisket är i dag en bransch med stort behov av föryngring. Den tekniska utvecklingen gör att även fiskare behöver en relevant teoretisk och praktisk utbildning. En utbildning där krav på kunskap och förståelse för det ekologiska systemet och miljöpåverkan är en viktig del. Utbildningsinsatser behövs även för nu verksamma fiskare.
I dag får inte personer som läser till skepparexamen tillgodoräkna sig praktik från fiskefartyg i sin utbildning, utan endast eventuell praktik inom handelsflottan. En harmonisering av regler bör ske så att praktik på fiskefartyg jämställs med praktik i handelsflottan vid skeppareutbildning.
Kristdemokraterna anser det viktigt att inrätta en gymnasieutbildning med inriktning på fiske för att trygga nyrekryteringen och den framtida försörjningen inom fiskenäringen.
Utbildningen ska motsvara de krav som EU ställer. Den fisketekniska gymnasieutbildningen ska bl.a. leda fram till behörighet för fartygsbefäl klass VIII och maskinbefäl klass VI, samt certifikat för VHF (ROC), brandskydd, räddningsfarkoster, beredskapsbåtar samt grundläggande hälso- och sjukvård. I utbildningen ska fiskefartygsförlagd utbildning ingå.
Det är också viktigt att erbjuda fördjupade kunskaper för olika specialiseringar inom fiskenäringen. Den av Kristdemokraterna föreslagna yrkeshögskolan kan tillgodose näringens behov av välutbildad arbetskraft. Härigenom kan också det för näringen så viktiga forsknings- och utvecklingsarbetet initieras och spridas.
Den svenska förädlingsindustrin är beroende av både mindre och större företag. De mindre förädlingsindustrierna bevarar den svenska kustbygden levande och främjar det småskaliga fiskets fortbestånd. Kristdemokraternas förslag på näringspolitikens område skulle ge förbättringar på området. För många småföretagare är det svårt att känna till och efterleva ett alltför omfattande regelverk. Därför bör en sådan företagare vid första kontakt med myndighet i samband med start av verksamhet kunna få upplysning om samtliga tillstånd och avgifter som behövs för verksamheten, även om någon del tillhör någon annan myndighet.
Vattenbruket har en betydande tillväxtpotential men är ringa i Sverige jämfört med t.ex. Norge. Den svenska produktionen ligger på ca 7 000 ton per år, kraftbolagens kompensationsodling oräknad. Odling sker både för konsumtion och utsättning. De viktigaste fiskslagen i det svenska vattenbruket är regnbågslax, ål, röding, sötvattenskräftor och blåmusslor. Förhoppningar finns om att kunna odla både gös och torsk i större omfattning än vad som sker i dag.
Vattenbruket kan medföra stor påverkan av vattenmiljön, men miljöeffekterna kan kontrolleras och behärskas genom kontinuerlig övervakning och rätt dosering av föda.
Ett problem är att finna lämpliga platser för vattenbruk. Kommunerna bör därför i sina delöversiktsplaner ange områden lämpliga för fiskodling, så att beredskap finns.
Hälsotillsynen av fisken kan bli relativt kostsam för en liten vattenbrukare men är nödvändig för en hög klassning av fisken, vilket i sin tur ökar utvecklingsmöjligheterna. Ingen fisk får säljas vidare levande om den inte har hälsokontrollerats. Konsekvenserna av ett sjukdomsutbrott blir omfattande och medför stor risk för konkurs för småföretagare på grund av det långa stillestånd i verksamheten som blir följden.
Det är ett stort problem att forskningen ännu inte har tillräckliga kunskaper om sjukdomar hos fiskar, vare sig vilda eller odlade. Det har medfört att vattenbrukare nekats tillstånd på motsägande och varierande grunder med omfattande konsekvenser för den enskilda brukaren. För att få en bättre vetenskaplig grund för myndigheters beslut krävs alltså mer resurser till forskningen.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Sven Gunnar Persson (kd) |
|
|
Björn von der Esch (kd) |
Johnny Gylling (kd) |
|
Mikael Oscarsson (kd) |
Göran Hägglund (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |