Jordbrukssektorn har många viktiga uppgifter i framtiden. Det handlar inte enbart om att producera livsmedel och jordbruksvaror med hög kvalitet till priser som konsumenterna är beredda att betala. Det handlar också om att skydda och bevara den biologiska mångfalden, det varierande odlingslandskapet samt att minimera jordbrukets belastning på miljön.
Inom EU utgör den gemensamma jordbrukspolitiken, (Common Agricultural Policy), CAP, en stor andel av den gemensamma budgeten. Om EU nu och i framtiden skall kunna fungera som en motor för ekonomisk tillväxt och välfärd och om utvidgningen österut skall bli verklig krävs det omfattande reformer av CAP.
Frågor som rör konsumentskydd och konsumenträttigheter utgör en viktig del av jordbruks- och livsmedelspolitiken. Vi liberaler vill verka för att konsumentintresset får större vikt i förhållande till producentintresset. För Folkpartiets del är det också en grundläggande ståndpunkt att den enskilde konsumenten skall ha rätt att välja vilken vara hon önskar. För att denna frihet skall vara förenad med trygghet, måste kraven på korrekt information vara absoluta.
Intresset och engagemanget för djurskyddsfrågor har under de senaste åren ökat. De viktigaste uppgifterna för Sverige vad gäller detta, är att minimera tiden för slakttransporter och att slakt av djur skall ske så nära uppfödningsplatsen som möjligt. Vi vill också förenkla regelverket så att det blir lättare att etablera småskaliga slakterier. Exportbidragen, som bidrar till att göra djurtransporter inom EU lönsamma, måste bekämpas.
Vi liberaler vill skapa ett hållbart och gemensamt kontrollsystem för livsmedelssäkerheten inom EU. Folkpartiet anser att en nationell livsmedelssäkerhetsmyndighet bör ha det fulla ansvaret från jord till bord med den övergripande målsättningen: god folkhälsa och rimligt trygga konsumenter som kan fatta egna välgrundade beslut. Det betyder en kontroll av absolut alla inblandade parter, strikta egenkontrollprogram och en identisk kontroll över hela landet.
En levande landsbygd förutsätter ett bra företagarklimat. Vi liberaler anser att jordbruksföretagarna, likväl som andra företagare, måste befrias från onödigt krångel och snårig byråkrati. Vår målsättning är att komma ifrån ett bidragsberoende och på sikt avreglera jordbrukssektorn. I linje med vår företagarsyn anser vi därför att jordbruksfrågorna skall hanteras som närings- och konsumentpolitik.
1 Sammanfattning 3
2 Innehållsförteckning 5
3 Förslag till riksdagsbeslut 6
4 Inledning 8
5 Jordbrukspolitik 8
5.1 EU:s jordbrukspolitik 8
6 Jordbrukets påverkan på miljön 9
7 Djurhållning 10
8 Djurtransporter 11
9 Obligatorisk utbildning för djurskyddsinspektörer 11
10 Fiske 11
11 Växtodling 12
12 Skog 12
13 Livsmedelspolitik 12
14 Livsmedelssäkerheten – från jord till bord 13
15 Ett system för egenkontroll 13
16 En fullödig kontroll av livsmedelssäkerheten 14
17 En europeisk livsmedelssäkerhetsmyndighet 15
17.1 Dioxinskandalen, galna ko-sjukan, salmonella och hormoner 16
18 Nya livsmedel 17
19 Konsumentpolitik – sätt konsumentintresset i förgrunden 17
20 Konsumentinformation och märkning 18
21 Stärk konkurrensen 19
22 Internationaliseringen skapar nya förutsättningar 19
23 Företagande/levande landsbygd 20
24 Jordbrukets ekonomiska styrning 20
25 Forskning 21
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att jordbruksfrågorna skall behandlas som närings- och konsumentpolitiska frågor.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den gemensamma europeiska jordbrukspolitiken (CAP) måste reformeras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förenkla det regelsystem som inbegriper jordbrukspolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre djurhållning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att maxtiden för slakttransporter skall vara åtta timmar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att slakt skall ske så nära djurens uppfödningsplatser som möjligt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU skall verka för ett borttagande av exportbidragen och sänkta handelshinder för import.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om obligatorisk utbildning för djurskyddsinspektörer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arealersättning och miljöstöd till vallodling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en fullödig kontroll av livsmedelssäkerheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en europeisk livsmedelssäkerhetsmyndighet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om märkning av importerat hormonkött.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för att konsumentintresset får större vikt i förhållande till producentintresset i EU-samarbetet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konsumentinformation och märkning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över konkurrenssituationen inom livsmedelssektorn.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statens ansvar för kärnverksamheten för en levande och livskraftig landsbygd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder för att förbättra lantbrukets konkurrenssituation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett växtnäringsbalanssystem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om styrmedel för att minimera övergödningen.
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar enligt uppställning:
|
42:3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder |
||
|
-60 000 |
||
|
-10 000 |
||
|
44:6 Återföring av skatt på bekämpningsmedel och kväve i handelsgödsel |
-420 000 |
|
|
-455 000 |
1 Yrkande 1 hänvisat till KU.
2 Yrkande 15 hänvisat till NU.
Vi har unika möjligheter i vårt land. Vi har rent vatten, vilket är en bristvara i många länder. Vi har rena jordar och under vinterperioden tjäle i marken. Tjälen gör behovet av bekämpningsmedel mindre. Sammantaget bidrar detta till stora möjligheter att producera hälsosamma livsmedel. Jordbrukssektorn har många betydelsefulla uppgifter nu och i framtiden. Det handlar inte enbart om att producera livsmedel och jordbruksvaror med hög kvalitet och till priser som konsumenterna är beredda att betala, utan även om att bevara den biologiska mångfalden, det varierande odlingslandskapet, samt att minimera miljöbelastningen. Det är viktigt att hela produktionskedjan fungerar från jord till bord. Många gånger glöms de stora fördelarna med ett sådant varierat jordbruk bort. I synnerhet det småskaliga jordbruket medför miljöeffekter som har positiv inverkan, som ett varierat odlingslandskap och bevarandet av unika kulturmiljöer. Jordbrukarens ställning i miljöarbetet bör stärkas och jordbruksstödet ges en tydligare miljöinriktning.
Jordbrukaren måste få en tydligare ställning som företagare och jordbruket skall i större utsträckning betraktas som likställt med andra näringar. Det naturligaste torde vara att jordbruksfrågorna i framtiden hanteras av näringsutskottet samt att livsmedelspolitiken hanteras som konsumentfrågor. Vi vill också införa ett särskilt konsumentdepartement. Livskraftiga jord- och skogsbruk är tillsammans med goda kommunikationer förutsättningen för en levande landsbygd med lönsamma företag.
En central aspekt av EU:s och medlemsländernas ekonomier är den gemensamma jordbrukspolitiken CAP (Common Agricultural Policy). Folkpartiet vill tydligt poängtera att om EU nu och i framtiden skall fungera som en motor för ekonomisk utveckling och välfärd i Europa, och om utvidgningen skall kunna genomföras, så krävs omfattande reformer av unionens jordbrukspolitik. Det viktigaste är att skapa förutsättningar för att lantbrukaren, som vilken annan företagare som helst, ges möjlighet och frihet att på likvärdiga villkor, med andra svenska företagare konkurrera med sina produkter på en konkurrensutsatt marknad. Konsumentens val skall vara avgörande för jordbruksproduktionen, och konsumenternas förtroende för europeiska livsmedel måste ytterligare stärkas. Detta förutsätter att både svensk och europeisk politik underlättar för små- och nyföretagandet så att även småskaliga alternativ kan växa fram på landsbygden.
Problemen med den förda europeiska jordbrukspolitiken är många. Den skapar en kraftig överproduktion. Detta medför dumpade världsmarknadspriser, som därmed slår ut jordbruk i u-länder och omöjliggör framväxten av en livsmedelsproduktion för lokal försäljning och export i dessa länder. EU:s handelsministrar har visserligen beslutat att successivt avskaffa tullhinder för import av varor från de 48 minst utvecklade länderna i världen. Men först år 2009 skall importen för samtliga jordbruksvaror vara tullfri, och överenskommelsen innefattade inte alla u-länder. Vi menar att mer marknad och mindre reglering är en nödvändig grundläggande princip för att lösa Europas svåra jordbruksproblem och ett viktigt steg för att lyfta u-länderna ur fattigdomen.
Omfattningen av EU:s jordbrukspolitik är också ett stort problem för unionens angelägna östutvidgning. Jordbrukspolitiken omfattar drygt hälften av hela unionens budget. Den gemensamma jordbrukspolitiken har vidare utvecklats till en bidragsdjungel som är föga ändamålsenlig. Jordbrukspolitiken måste av den anledningen på sikt avregleras och förändras så att den tar större hänsyn till jordbrukets roll i det naturliga kretsloppet och dess konsekvenser för djur, miljö och biologisk mångfald.
Men som allt företagande kräver även jordbruket tydlighet när det gäller regelsystem och en viss långsiktighet. Kvoter, regleringar och omständlig administration underlättar inget företagande. Denna tydlighet är lika viktig för de nuvarande medlemsländerna som för de presumtiva medlemmarna. Länderna måste ges tid och förutsättningar att planera för en kraftigt reformerad jordbrukspolitik.
Folkpartiet liberalerna förordar en uppgörelse inom Världshandelsorganisationen, WTO, om avreglering av Europas och USA:s jordbruksmarknader med slopade skyddstullar, fritt marknadstillträde för exportörer från fattiga länder och en minskning av jordbrukssubventioner med 70 procent.
Övriga 30 procent bör användas till stöd för miljöinsatser. Den s.k. moduleringen som EG-kommissionen föreslagit är ett förslag i rätt riktning. Moduleringen är också ett riktat miljöstöd. Det är oerhört viktigt att vi får behålla våra öppna landskap och vår biologiska mångfald samt att vårt rika kulturlandskap bevaras. Dessutom har jordbruket en stor indirekt betydelse för kulturmiljövården, vilket också bör uppmärksammas. Arbetet för att upprätthålla detta skall ersättas inom ramen för de ovan nämnda stödåtgärderna för miljöinsatser. Förslaget på decoupling (gårdsstöd istället för produktionsstöd) behöver modifieras. Förslaget innebär minskad risk för stora överskott, vilket är positivt. Samtidigt finns risk för ett fortsatt bidragsberoende vilket strider mot en folkpartistisk jordbrukspolitik.
Folkpartiet liberalerna kräver skärpta regler för europeisk matproduktion. Långa djurtransporter och antibiotika i djurfoder skall förbjudas i resten av EU. Vi vill också införa högre avgifter på bekämpningsmedel med miljöpåverkan inom hela EU.
Folkpartiet har lagt en särskild partimotion som belyser miljöfrågorna.
En liberal miljöpolitik handlar om att skydda människans livsmiljö och förvalta den för framtida generationer. En liberal miljöpolitik tar också sin utgångspunkt i det personliga engagemanget. Det är därför av största vikt att stödja och uppmuntra näringarnas miljösatsningar. Miljöproblemen måste lösas i öppen dialog. Vi har som européer ett gemensamt ansvar för kulturarv och bevarad biologisk mångfald. Vårt kulturlandskap står inför en snabb förändring då ängs- och hagmarkerna växer igen på grund av brist på betesdjur. Våra ängs- och hagmarker rymmer många hotade arter. Många av vårt lands viktigaste rekreationsområden och mest attraktiva miljöer finns i Sveriges mellanbygder, små gårdar, småskuren sjörik skogsmiljö i Götaland och Svealand. En politik som vill främja landsbygds- och glesbygdsutveckling måste därför, för att lyckas, ha en bredare inriktning än stöd till enbart livsmedelsproduktion. Framtidens landsbygdsstöd bör därför inriktas än mer mot miljövänligt jordbruk.
Jordbruket är en integrerad del av det moderna samhället. Jordbruk och livsmedelsproduktion är viktiga för folkhälsa och miljö, då vår överlevnad är beroende av vad naturen och jorden ger. En miljöanpassad jordbrukspolitik kommer att ha positiva effekter på folkhälsan. En hög kvalitet på våra livsmedel bidrar till en bättre miljö och friskare konsumenter. En god hygien på gårdarna, i slakterierna och inom livsmedelsindustrin har direkt samband med kvaliteten på maten. Det är därför angeläget att frågan om vilka miljöeffekter och miljökostnader som kan kopplas till jordbruket utreds vidare och läggs till grund för en fortsatt reformering av jordbrukspolitiken. Utgångspunkten skall vara EU:s miljömål samt att särskilt lyfta fram sektorsansvaret, försiktighetsprincipen liksom principen att förorenaren betalar.
Ett ökat engagemang och intresse för djurens väl gör också att människor som konsumenter blir medvetna om djurhållningsfrågor. Det är ett viktigt styrmedel. Medvetna och upplysta konsumenter har stora möjligheter att utöva påtryckning genom att köpa varor som säljs av producenter som har en god djurhållning. Konsumentmakt är både en följd av och en förutsättning för en väl fungerande marknadsekonomi.
Andra styrmedel för ett bättre djurskydd är lagar och förordningar. När det gäller djurskydd är djurskyddslagen och lagen om djurplågeri mest aktuella. Det är viktigt att dessa lagar är utformade så att de kan respekteras och följas.
För att kontrollera att lagar och regler följs är det viktigt med en kontrollinstans. Framför allt behövs en god tillsyn av djurtransporter. Därför vill Folkpartiet under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar, anslag 42:3 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder avsätta 5 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
Ytterligare ett styrmedel är EU:s regler och direktiv för djurhållning. Dessa bör snarast implementeras och efterlevnaden kontrolleras såväl i Sverige som i övriga nationer inom EU.
Djurhållningen måste vidare garantera djuren ett värdigt liv och en anständig död. Även i samband med slakten måste kraven på renhet och god hygien samt god djuromsorg iakttas. Djur bör i första hand inte betraktas som handelsvaror utan som levande varelser. En dålig djurhållning är inte bara etiskt oförsvarbart utan innebär även en hälsorisk för konsumenten. De två viktigaste uppgifterna för Sverige är att genomdriva regler som också efterlevs om minimerade slakttransporter samt att arbeta för att slakt sker nära djurens uppfödningsplatser. Vi anser att maxtiden för slakttransporter skall vara åtta timmar per transport med inlagda vattenpauser och god ventilation. Regelverket behöver ändras för att underlätta etablering av småskaliga slakterier och avsättning av närproducerande livsmedel. Folkpartiet menar att Sverige inom EU bör verka för ett borttagande av exportbidragen. Ansenliga belopp betalas ut i bidrag till export av levande djur. Det är bland annat dessa subventioner som gör djurtransporterna lönsamma. Som ett första steg bör samtliga medlemsstater kontrollera att EU:s djurskydds- och transportdirektiv följs innan bidrag utbetalas.
Det är djupt tragiskt att djurplågeri och vanvård förekommer. För att ett brott, i lagens mening, skall bedömas som djurplågeri måste djuret ha lidit svårt. Vanvården eller misshandeln måste dessutom skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Detta är, enligt veterinärer och djurskyddsinspektörer, svårt att dokumentera och bevisas på ett sätt som tillgodoser de krav som ställs i en rättslig instans.
Idag finns ingen obligatorisk utbildning eller krav på utbildning för kommunernas djurskyddsinspektörer. Folkpartiet vill införa kravet på utbildning samtidigt som vi vill öka samverkan över kommungränserna. Folkpartiets uppfattning är att de livsmedelsproducerade djuren skall omfattas av en ny livsmedelssäkerhetsmyndighet, då de är en del av livsmedelskedjan och deras välbefinnande i högsta grad är en folkhälsofråga.
En annan viktig näringsgren är fisket. Hotet mot bland annat torsken måste snabbt lösas genom verkningsfulla åtgärder. Folkpartiets linje i fiskefrågan har hela tiden varit densamma. Det är inte det traditionella kustfisket som hotar eller till och med utplånat fiskebestånden längs de svenska kusterna. Problemet är den storskaliga industriella rovdriften. Vi har särskilt lyft hotet mot torsken i vår miljömotion. (Se därför vår miljömotion för mer detaljerade förslag.)
Folkpartiet liberalerna bejakar både ekologiskt och miljöanpassat konventionellt jordbruk. Arealersättningen för spannmål bör minska. En riktad miljösatsning – helt i linje med kommissionens förslag – är en satsning på vallodling. På våra bättre jordar i Syd- och Mellansverige, där näringsläckage till havet kan befaras vara störst, har vallen svag ekonomisk konkurrenskraft gentemot spannmål och sockerbetor. En förnuftig jordbrukspolitik bör därför minska arealersättningen mot ett miljöstöd för vallodling, fånggrödor och kantzoner etc för att minimera kväveläckaget. Praktisk utveckling kring småskalig biogasproduktion och biobränsle är ur många aspekter intressant och bör följas upp.
Sveriges gröna skog är en mycket viktig näringsgren. Nationalekonomiskt svarar skogen för ett nettoexportvärde på 60–70 miljarder kronor årligen.
Skogens ekosystem utgör grunden för många arters överlevnad. Deras skyddsbehov måste på ett avgörande sätt påverka avverknings- och reproduktionsreglerna. Skogsbruk skall bedrivas så att den biologiska mångfalden inte hotas. All svensk skog bör vara internationellt certifierad. Lagstiftningen, inklusive skogsvårdslagen, bör ses över utifrån miljömålet. Skogsvårdslagen skall inarbetas i den övriga miljölagstiftningen. Offentligt ägd mark skall kunnas användas som utbyte mot den mark som den enskilde skogsbonden avsätter som naturreservat. Det är viktigt att det finns en öppen dialog och en tidig samverkan med berörda parter. Exempelvis mellan länsstyrelse och markägare. Likaså behöver styrmedlen förstärkas i form av bland annat bidrag till naturvårdsinriktad skötsel. Principen skall vara att brukaren skall hållas skadeslös och intrångsersättning skall utgå.
Livsmedelspolitiken måste baseras på principerna om öppenhet, spårbarhet, redlighet och renlighet. Dessa principer är förutsättningarna för en fungerande marknadsekonomi, där varje medborgare ges rätten till ett välinformerat val, men där hon får ta ansvar för den mat hon väljer att äta och den hälsa hon strävar efter. Märkningen av samtliga foder- och livsmedelsprodukter måste vara fullgod.
Livsmedelsproduktionen är beroende av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP. Det är därför viktigt att de kommande reformerna av CAP fokuserar på konsumenternas intressen. Tidigare handlade livsmedelsfrågan främst om möjligheten att kunna äta sig mätt. Nu fokuseras frågan alltmer på vad man kan och bör äta. Valfriheten har ökat. En svensk kan numera uppleva all världens matkulturer utan att åka utomlands. Samtidigt förändras livsmedelsmarknaden och nya, tidigare okända, produkter tillkommer snabbt. Det är som regel positivt men skapar också osäkerhet hos konsumenterna. Kunskapen om råvarorna har minskat och vägen mellan bonden och konsumenten ökat. Få har insyn i hela produktions- och distributionskedjan. Samtidigt ställer konsumenten allt större krav på vad livsmedlen innehåller och hur dessa framställs. Vi liberaler kräver att maten skall hålla hög kvalitet och vill veta att den producerats under goda förhållanden för både djur och miljö.
Folkpartiet vill verka för säkrare och sundare livsmedel i EU. Målsättningen bör vara att utforma en gemensam europeisk livsmedelspolitik, som gör det möjligt för människor att känna trygghet med vad de äter – oavsett om de bor på Algarvekusten eller i finska Karelen. Dioxinskandalen i Belgien och fallen med galna ko-sjukan i stora delar av Europa visar att även i dessa frågor har nationsgränserna förlorat mycket av sin betydelse. Ett första steg mot en gemensam livsmedelspolitik har tagits genom etablerandet av EFSA (European Food Safety Authority).
För att vi som konsumenter skall kunna vara säkra på vad vi köper måste kraven på korrekt information vara absoluta. Vi anser att ett hållbart och gemensamt kontrollsystem för livsmedelssäkerheten måste skapas. Målet måste vara det självklara; att all mat, billig, dyr, närodlat eller långväga ifrån, skall vara ofarlig. Det betyder att vi måste ha ett antal regler och lagar på EU-nivå som rör hela kedjan från jord till bord. Ett strikt och fullständigt säkerhetssystem måste vara lika för alla producenter i alla led i livsmedelskedjan inom hela unionen. Då innebär det inga handelshinder och ingen skillnad i konkurrenskraft mellan företagen. Alla behåller sin frihet att konkurrera med smak, form och traditioner.
För varje typ av produktionsplats och för varje typ av produktion skall det finnas ett system för egenkontroll. Varje bonde, producent, förmedlare och handlare skall säkra sin egen hantering. Alla varor som köpts in skall redovisas och kunna spåras. Resultatet av egenkontrollen är en periodisk rapport som en lokal eller nationell myndighet sedan godkänner. Alla som hanterar mat i någon form skall ha goda kunskaper i livsmedelshygien, den ansvarige arbetsledaren skall alltid ha ett ”körkort” i hygien, mikrobiologi och miljöhänsyn, vars krav skall vara lika i alla medlemsländer. Var och en måste vara ansvarig för sin produkt.
Det finns flera rapporter som visar en stor brist på samordning och övervakning av livsmedelssäkerheten i Sverige. Jordbruksverket har ansvaret för regelverk och kontroll av foder, för gödselhanteringsråd, för djuromsorg. Kemikalieinspektionen är medansvarig för de kemiska substanser som används i odlingarna och Statens veterinärmedicinska anstalt har en stödfunktion. Vid slakteridörren övergår djuret till livsmedel och då tar Livsmedelsverket vid. Livsmedelsverket är formellt ansvarigt för livsmedlet fram till konsumenten, i samarbete med Smittskyddsinstitutet. Men Livsmedelsverket har bara kontrollansvaret för de allra största anläggningarna – ca 600 stycken. Alla andra företag inom livsmedelskedjan skall kontrolleras av kommunerna, vilket givetvis gör att en del starka kommuner har en utmärkt tillsyn men ca en tredjedel av kommunerna kan mer eller mindre sägas ha ”noll koll”. Sverige har idag en nivå på kontrollen som torde vara bland de allra svagaste i den utvecklade delen av världen. Snåriga avgifter, skilda myndigheter med delat ansvar och extremt ojämn kontroll skapar en hopplös situation. Inte bara säkerheten sätts ur spel – det nuvarande systemet gynnar den slarvige och farlige, men missgynnar den skötsamme.
Folkpartiet anser att en nationell livsmedelssäkerhetsmyndighet bör ha det fulla ansvaret från jord till bord med den övergripande målsättningen: god folkhälsa och rimligt trygga konsumenter som kan fatta egna välgrundade beslut. Det betyder en kontroll av absolut alla inblandade parter, strikta egenkontrollprogram och en identisk kontroll över hela landet. Att samordna systemen är inte detsamma som att alla parter måste eller bör sitta på samma plats. Självklart måste ett samlat kontrollsystem ha en lokal/regional organisation, då lokal- och personkännedom är viktigt. Den enskilde kontrollanten måste ha ett starkt lagstöd i ryggen och dessutom bör inga sociala jävsituationer förekomma. Idag är det ju så, att livsmedelskontrollanten skall kontrollera sin egen arbetsgivare – kommunen.
Produktionsplatserna kan vara åkerbruk, ladugårdar, livsmedelsindustrier, distributörer, detaljhandel eller restauranger. Men de kan även vara anläggningar som svarar för försörjningen med insatsvaror i livsmedelsproduktionen, som till exempel industrier för produktion av gödselmedel till jordbruket, fodermedelsindustrier eller förpackningsindustrier för livsmedel.
En livsmedelsproducent har givetvis rätt att själv beskriva vad en produkt är, varifrån den kommit och hur den framställts. Alla påståenden måste dock gå att bevisa. Det betyder att om någon saluför lokalt odlade grönsaker, skall säljaren kunna bevisa detta. Om någon hävdar att deras produkter är ”miljövänligt odlade” så måste detta vara korrekt. Ett sådant synsätt är att både ge medborgaren säkerheten att all mat billig, dyr, exklusiv eller alldaglig är ofarlig, och samtidigt säkerställa den fria konkurrensen och den oändliga mångfald av former, färger och smaker som präglar Europas mat. Utöver säkerheten och hygienen, är det EU:s uppgift att säkerställa medborgarens fria val av produkt. Detta uppnår vi genom att kontrollera att själva informationen är sann. De nationella myndigheterna skall givetvis arbeta nära Europeiska livsmedelsbyrån, och vara en länk mellan medlemsländernas forskning och erfarenhet och unionsnivån.
Vi liberaler vill, som nämndes ovan, att ett heltäckande regelverk på Europanivå kommer till stånd. Ett gemensamt heltäckande regelverk kan skapas genom det normala lagstiftningsförfarandet inom EU. De lokala inspektörerna måste ha ett starkt regelverk i ryggen. Men kontrollen skall ske lokalt, regionalt och nationellt. För att kunna garantera att den nationella kontrollen alltid uppfyller de uppställda kraven måste det ske en kontroll av kontrollanterna. Därför behövs det en europeisk livsmedelssäkerhetmyndighet ”ett matens FBI”, som skall kunna göra ”flygande” kontroller, det vill säga kunna agera inom ett medlemsland, både för att kontrollera livsmedelssäkerheten i sig och för att kontrollera hur den nationella myndigheten sköter sina åligganden.
Rättssystemet är i princip en nationell angelägenhet. Det gäller även livsmedelsområdet. Folkpartiet anser dock att det finns fall då det är nödvändigt att ha sanktionsmöjligheter på EU-nivå. Det handlar till exempel om när ett problem uppstår i ett land och landets egna myndigheter uppenbarligen saknar förmåga eller vilja att ta itu med frågan. I dessa fall måste EU:s livsmedelsmyndighet ha juridisk rätt att ingripa. Den bör också, i likhet med EU:s konkurrensmyndighet, ges möjlighet att föreslå kommissionen vilka sanktioner, till exempel böter, som bör tillgripas vid en överträdelse av reglerna.
Från liberalt håll är det självklart att kravet på att samtliga livsmedel måste vara säkra inte får medföra att den traditionella och regionala matkulturen i Europa går förlorad. Dessa produkter måste även fortsättningsvis få framställas på sedvanligt maner – även om detta innebär att hela EU:s regelverk inte kan efterlevas under tillverkningen eller tillagningen. Detta förutsätter emellertid ett certifierings- och/eller licensieringsförfarande samt att produkterna tydligt märks. På detta sätt garanteras mångfalden inom EU samtidigt som valet är den enskilde konsumentens.
Att regelverket som skall styra livsmedelssäkerheten måste vara gemensamt är nödvändigt när det finns en fri inre marknad och dessutom en gemensam jordbrukspolitik. Därför måste regelverket utformas av kommissionen, ministerrådet och parlamentet, där det mesta av miljölagstiftningen redan fastställs. EU:s kontrollsystem måste baseras på bästa tänkbara kompetens ur vetenskaplig och teknisk synpunkt. Det europeiska regelverket skall garantera en hög livsmedelssäkerhet. Detta innebär även att man successivt måste anpassa sig till de bästa exemplen från olika delar av unionen. Sålunda kan man konstatera att EU redan till stor del tagit till sig de svenska erfarenheterna av begränsning av antibiotikaanvändningen i fodermedel.
Under den senaste tiden har vi i media kunnat följa hur flera europeiska länder skakats av galna ko-sjukan. Det första fallet av galna ko-sjukan, BSE, uppdagades i Storbritannien 1986 och skakade hela Europa under ett antal år framåt. Krisen förde det goda med sig att det blev lättare att tala om etik i jordbrukspolitiken, något som på sikt kan leda till ökad säkerhet för både människor och djur. Dioxinskandalen i Belgien och fallen med galna ko-sjukan i bland annat England, Danmark, Spanien, Nederländerna och Tyskland visar att en gemensam livsmedelspolitik i EU är nödvändig för att vi skall kunna ta itu med dessa problem. Folkpartiets krav på ett totalstopp för användning av kadaver som ingrediens i foder, kosmetika och läkemedel är nu infört.
Sverige har lyckats nedbringa förekomsten av salmonella till ett minimum, något som har krävt stora insatser från böndernas sida. På kontinenten förekommer dock fortfarande salmonella i stor omfattning. Salmonellan blev en het fråga under Sveriges förhandlingar med EU. Sverige lyckades få igenom sina krav på att livsmedel, levande djur och foder som förs in i Sverige skall vara fria från smittan. Kött som importerats måste medföljas av intyg utfärdat av en av staten godkänd veterinär om att köttet är salmonellafritt. Färska ägg skall komma från höns i kontrollerat salmonellafria besättningar.
Inom EU pågår nu en revision av salmonellalagstiftningen vilken troligen kommer att leda till att kontrollen blir mer lik den svenska. Till dess måste Sverige behålla sina nuvarande undantag och även skärpa kontrollen så att till exempel köttberedningar ingår.
Inom EU är det förbjudet att använda tillväxthormoner i kött- och mjölkproduktionen. EU har infört förbud mot import av kött från djur som getts hormoner. WTO har tillbakavisat EU:s importförbud därför att detta skulle sakna vetenskaplig grund och EU har uppmanats att bevisa att en sådan finns. WTO medger inte att konsumenters oro får utgöra grund för standarder i internationell handel med livsmedel. Inom WTO bör åtgärder som syftar till ett ökat konsumentskydd få en framskjuten plats. EU måste fortsätta kämpa för att konsumenthälsan och livsmedelsindustrin sätts i centrum.
Vi är mycket positivt inställda till frihandel. Framförallt måste EU arbeta för frihandel mot tredje världen, och som konsumenter måste vi ha rätten att fritt välja våra varor. Därför måste vi vara oerhört tuffa i kraven på korrekt märkning. Hormonkött skall märkas hormonkött. EU måste, som nämndes tidigare, arbeta för att korrekt märkning skall vara ett krav för att få sälja en vara. Det ger konsumenterna möjligheten att själva bestämma över sina inköp.
I dag satsas alltmer pengar på att utveckla livsmedel med hjälp av genteknik. Djuravel och växtförädling har förekommit i alla tider. Det som skiljer den nya tekniken från de traditionella metoderna är att gener kan överföras mellan arter som inte kan befrukta varandra. Vid traditionell djuravel överförs såväl önskade som oönskade gener. Den nya gentekniken tillåter att bara en önskad gen överflyttas från en organism till en annan. På detta sätt skapas en ny organism som har nya egenskaper. Det finns i dag inga vetenskapliga bevis för att genförändrade livsmedel skulle vara farliga vare sig på kort eller lång sikt. Om konsumentens säkerhet skall kunna garanteras måste dock försiktighetsprincipen vara vägledande. Den så kallade Novel Food-förordningen som trädde i kraft 1997 kräver att livsmedel som består av eller innehåller genetiskt modifierade organismer skall märkas. Förordningen är dock inte tillräckligt långtgående och ger utrymme för olika tolkningar. Arbetet med förordningen måste därför fortsätta.
Det blir allt vanligare att nya livsmedelsprodukter har hälsoeffekter. Dessa s.k. functional foods kan utgöra en viktig del av förädlingen av svenska livsmedelsprodukter. Det är dock viktigt att ställa krav på tillverkaren när sådana hälsoeffekter hävdas. Folkpartiet anser att EU behöver en gemensam syn på hur sanningshalten i hävdade hälsoeffekter hos ”functional foods” bevisas och kontrolleras.
Frågor om konsumentskydd och konsumenträttigheter vinner idag allt större gehör inom EU. EU-medlemskapet medför en skyldighet för svenska politiker att verka för att EU gagnar konsumenterna. Inom EU har det länge funnits en bestämmelse om konsumentskydd. Amsterdamfördraget har bidragit till att konsumentpolitiken blivit ett eget självständigt politikområde inom EU – det innebär att all verksamhet och politik som skall utformas och genomföras inom EU måste ta hänsyn till konsumenternas önskemål och behov. Ett stort problem är dock fortfarande att producentintresset allt för ofta tilldelas större vikt än konsumentintresset. Detta gäller särskilt inom jordbrukspolitiken. Den kraftigt specialiserade jordbruksproduktionen i Europa har medfört negativa effekter på miljön och i några fall äventyrat människors hälsa. Metoderna har också rest allvarliga etiska frågor om förhållandet mellan människa och djur.
Sverige bör verka för att konsumentintresset får större vikt i förhållande till producentintresset i EU-samarbetet. Utöver jordbrukets roll som producent av livsmedelsråvaror vårdar också vårt jordbruk viktiga delar av vårt kulturarv och landskap. Alpängar och naturbetesmarker, för att nämna några exempel, innehåller en omistlig biologisk mångfald. Ett fortsatt skattebetalt stöd behövs i framtiden för att skapa förutsättningar att bevara vårt rika kultur- och naturarv för kommande generationer.
För oss liberaler är det en grundläggande utgångspunkt att den enskilde konsumenten har rätt att själv välja vilken vara hon eller han vill köpa. För att denna frihet skall bli verklighet, måste kraven på korrekt information vara absoluta. Livsmedel och andra varor kommer till våra butiker från hela världen. Egentligen finns inte längre några ”råvaror”, vilket gör det svårare för oss konsumenter att veta vad vi handlar och vad vi stoppar i oss. Allt är processat, förädlat och paketerat. Det är inte möjligt att smaka, lukta, klämma eller veta exakt vad som finns i en förpackning. Då återstår att läsa information: innehåll, ursprung, varumärke och andra symboler såsom ”Handla miljövänligt”.
Det behövs ett system för kontroll av märkningen. Producenten och försäljaren måste kunna bevisa att alla påståenden som görs om en vara är korrekta. Det kräver ett enkelt och tydligt ansvarstagande från dem som producerar och säljer livsmedelsprodukter eller andra varor. För att kunna agera som konsument och göra väl överlagda val behöver man tillgång till information men också kunskap om hur informationen kan omvandlas till nödvändig kunskap. Utvecklingen av olika informations- och märkningssystem, till exempel miljömärkning och etisk märkning, går framåt men behöver påskyndas och förbättras. Den här typen av information underlättar för oss konsumenter att genom en mer medveten konsumtion påverka utbudet av produkter och tjänster. Samlad konsumentkraft är en stor maktfaktor och kraftkälla. EU:s och svenska myndigheter måste, enligt vår mening, värna den enskilde medborgarens valfrihet på den öppna marknaden genom ovillkorliga krav på korrekt information. Deras uppgift är inte att välja varor åt oss. Deras uppgift är att underlätta så att du och jag själva kan bestämma och göra våra egna och fria val.
Om konsumenten inte har möjlighet att köpa livsmedel utifrån sina önskemål sänds felaktiga signaler till industrin om vad köparen verkligen vill ha. Debatten kring märkning av livsmedel har i BSE-krisens spår rönt stor uppmärksamhet. Grundregeln är att livsmedelsmärkningen inte får förvirra eller förleda konsumenten. Utbudet av olika frivilliga märkningsformer växer och därmed ökar också risken för att konsumenten får svårt att tillgodogöra sig innehållet. Detta talar för en enhetlig EU-märkning.
Konsumenten måste ha möjlighet att erhålla den information som är viktig och märkning av förpackningar har sina begränsningar. Märkningssystemet bör därför koncentreras på information som är relaterad till konsumentens hälsa och säkerhet.
I framtiden måste nya vägar utvecklas för informationsutbytet mellan konsument och industri. En vidgad och förbättrad dialog mellan konsument och producent leder till ökat förtroende för livsmedelsproduktionen. Den internationella handeln med livsmedel blir allt viktigare och vårt beroende av omvärlden tydligare. Frågor om livsmedelssäkerhet måste betraktas i ett globalt perspektiv eftersom EU importerar och exporterar mycket livsmedel. Då kraven på märkning av livsmedel varierar världen över är det givetvis önskvärt för den internationella handeln med gemensamma märkningsregler.
Effektiv konkurrens i såväl privat som offentlig sektor gagnar konsumenterna. Regleringar och detaljstyrning kan bidra till onödiga kostnader som belastar konsumenten eller försvårar för små aktörer och för nya aktörer att ta sig in på marknaden, vilket även också drabbar konsumenten i förlängningen. Konkurrensen inom livsmedelssektorn måste öka. Koncentrationen av några få aktörer inom dagligvaruhandeln tenderar att hålla prisnivån uppe. Konkurrensverkets övervakning är således viktig. Men resurserna är knappa. Därför måste ökade medel avsättas för konkurrensverksamheten och detta skulle underlättas om en modern konsumentpolitik ersätter en otidsenlig traditionell jordbrukspolitik.
Genom Sveriges anslutning till EU har svensk konsumentpolitik blivit djupt integrerad med den gemensamma konsumentpolitiken i EU. Därför måste den svenska och europeiska konsumentpolitiken i stort ses i ett sammanhang. Sverige bör kraftfullt verka för att befintliga och nya konsumentsrättsregler i EU blir enkla och tydligt utformade.
För att uppnå en gemensam marknad som har konsumenternas förtroende och för att konsumenten fullt ut skall kunna utnyttja den gemensamma valutan är det nödvändigt att på vissa områden harmonisera de konsumentsrättsliga reglerna inom EU. För att kunna garantera den enskilde europeiske konsumenten ett fullgott konsumenträttsligt skydd menar vi att det inte, som idag, räcker med gemensamma minimiregler. Det krävs ett visst mått av enhetlighet för att konsumenten verkligen skall kunna dra nytta av de fördelar som den gemensamma marknaden ger upphov till. I en öppen handel över gränserna blir det arbete som utförs inom ramen för samarbetet i EU och OECD för gemensamma riktlinjer, enkla rättsregler och tydlighet för konsumenterna mycket viktigt och bör prioriteras av svenska myndigheter.
Folkpartiet liberalernas utgångspunkt är att jordbruksföretagaren likväl som andra företagare måste befrias från onödigt krångel och byråkrati. Att på sikt komma ifrån ett bidragsberoende genom att tillsammans med EU och USA genomföra en avreglering är vår målsättning. I konsekvens med vår företagarsyn borde företagarfrågorna inom jordbruket hanteras under näringsutskottet. Genom förenklingar i regelverk vill vi uppmuntra kombinationsverksamheter, till exempel jordbruk–skogsbruk, jordbruk–turism, jordbruk–offentlig service, djurhållning–hantverk etc.
Ett livskraftigt jord- och skogsbruk som är konkurrenskraftigt är en viktig förutsättning för en levande landsbygd. Ett livskraftigt jordbruk skapar underlag för andra företag och ger arbetstillfällen. En grov uppskattning är att minst hälften av andra företag och arbetstillfällen i landsbygden och dess närliggande tätorter är direkt beroende av jordbruket och dess investeringar för sin överlevnad. Det är därför omöjligt att få en framgångsrik landsbygdsutveckling utan att de areella näringarna blomstrar.
Bra kommunikationer ger möjligheter att på lika villkor driva företag och få möjlighet till arbete, samhällsservice, kulturutbud och fritidsverksamhet. Därför är vägar, järnvägar, flygplatser och turtäthet samt telenät och IT viktiga element i en regions infrastruktur och konkurrenskraft.
Staten har ett stort ansvar för kärnverksamheten i olika delar av landet.
Som redan konstaterats ovan har jordbruket såväl positiva som negativa effekter på miljön. Utmaningen för framtiden blir att minska de negativa. Folkpartiet har länge efterlyst att jordbruket skall behandlas som en näring bland andra och följaktligen beskattas som andra svenska företagare. I Danmark och Holland har man satsat på växtnäringsbalans vilket ger underlag för beskattning. Att betala skatt för läckage går helt i linje med Folkpartiets syn på att förorenaren betalar. Folkpartiet anser att utvärderingar av dessa erfarenheter på ett noggrant sätt bör följas upp. Kväveläckaget från bland annat jordbruket leder till övergödning av våra sjöar och vattendrag och i längden även av kustvattnet. Trenden har visserligen brutits men målet har inte uppnåtts. En åtgärd som visat sig kunna minska kväveläckaget är att satsa på en växande gröda under hösten som suger upp restkvävet. Fånggrödor och vallodling är ur denna synvinkel oerhört viktiga.
Under många år har Europas bönder använt handelsgödsel med höga halter kadmium i fosfaterna. Det finns kadmiumfria fosfater, men dessa är mycket dyra. Det är mycket angeläget att hejda försurningen av mark och vatten, men det är också angeläget att få kontroll av, och stopp på, sådant som kadmium i konstgödseln, beständiga kemikalier, antibiotika och andra farmakologiska ämnen i gödsel och rötslam. Sverige har lyckats förlänga tillstånd i EU att ha högre krav på lägre nivåer av kadmium än övriga EU. Målet från Folkpartiets sida är att få med hela EU på denna strikta linje. Sverige bör driva grundtanken att miljöavgifterna skall betalas på utsläpp ej på insats. Det är viktigt att svenska bönder skall ges förutsättningar att konkurrera på likartade villkor som andra svenska företagare som arbetar i internationell konkurrens. Folkpartiet har krävt att regeringen skall vidta åtgärder för att lantbrukets konkurrenssituation skall förbättras.
Den liberala forskningspolitiken på jordbruks- och livsmedelsområdet skiljer sig inte i grunden från den politik vi har på andra forskningsområden. Vi tror att det är av stor vikt att stärka den enskilde forskarens fria ställning. Det är endast då denne vågar komma med obehagliga sanningar. Detta är ett av skälen till att vi vill öka fakultetsanslagen till utgiftspost 25:1 Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Vad gäller den rådsstödda forskningen anser vi att det är viktigt att den återspeglar vår syn på att hela området från jord till bord skall vara täckt. I dagsläget täcker dock inte utgiftspost 26:1 FORMAS längre än till råvaruproduktionen, och förädlingen av livsmedel till färdig produkt finns inte med. Vi anser att detta är fel och att FORMAS även skall ta ett ansvar för den livsmedelstekniska och teknologiska forskningen. På sikt borde man dock se över hur och var rådsforskningen vad avser livsmedelsproduktion bör ligga. Detta speciellt med anledning av Folkpartiets syn på att jordbruks- och livsmedelsfrågor inte bör vara ett separat eget politikområde utan inkluderas i de allmänna konsument- och näringslivsområdena. I detta läge borde områdets utbildnings- och forskningspolitiska frågor i huvudsak återfinnas i de hög-skole- och forskningspolitiska sakområdena.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Lennart Fremling (fp) |
|
|
Sverker Thorén (fp) |
Anita Brodén (fp) |
|
Marie Wahlgren (fp) |
Heli Berg (fp) |