Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att upp till 15 bisamhällen bör betraktas som hobbyodling och befrias från skatteredovisningsskyldighet.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att forskning syftande till att finna en metod som helt befriar bin från kvalster premieras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att återupprätta en till SLU knuten genetikertjänst för avelsarbete med bin.
1Yrkande 1 hänvisat till SkU.
Biodling bedrivs i hela Sverige. Antalet biodlare var år 2000 cirka 14 000 och antalet bisamhällen uppskattades till 110 000. Antalet biodlare har minskat under större delen av 1990-talet men minskningstakten har avtagit under de senaste åren. Det är framför allt antalet hobbybiodlare som har minskat kraftigt medan antalet yrkesbiodlare har ökat något under 1990-talet.
Det största procentuella minskningen har skett bland biodlare i intervallet 11–20 samhällen under åren kring skatteomläggningen år 1991. Tidigare hade en omfattning av upp till 15 samhällen räknats som hobbyverksamhet och därmed varit skattebefriad. Eftersom värdet av biodling är vida större än just inkomsten för biodlaren borde man återgå till att betrakta biodlare med upp till 15 bisamhällen som hobbyodlare och befria dem från skatteredovisningsskyldighet. Detta bör ges regeringen till känna.
Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv har biodlingsnäringen betydelse framför allt i två hänseenden. Dels honungsproduktionens betydelse för BNP och för sysselsättningen, dels värdet av binas pollinationsarbete i odlad och vild flora. Värdet av den svenska honungsproduktionen uppskattades 1997 till cirka 70 miljoner kronor och sysselsättningseffekten uppskattades till mellan 240 och 390 årsverken vid rationell skötsel. Man räknar med att honungsskörden kan uppgå till cirka 3 300 ton per år i medeltal, och detta är ungefär hälften av vad som konsumeras i Sverige.
Binas pollinationsarbete är betydligt mycket viktigare än honungsproduktionen. Vid flera tillfällen har studier gjorts för att försöka uppskatta det samhällsekonomiska värdet av den pollinering som utförs av bin av både jordbruks- och trädgårdsgrödor och den vilda floran. Resultatet varierar kraftigt, detta på grund av det omöjliga i att göra absoluta uppskattningar av detta värde.
Bisamhällen kan drabbas av olika bisjukdomar. Trots betydande forskningsinsatser saknas ändå mycket kunskap om hur biodlingen skall komma till rätta med en rad sjukdomsproblem. Först under senare år, när allmän epidemiologisk teori och kunskap kunnat kopplas samman med sociala insekters speciella biologi, har förståelsen ökat för hur biodling i sig kan påverka utvecklingen av sjukdomsangrepp i bisamhällen och hur problemen långsiktigt kan bemästras.
Det kanske största hotet mot biodlingen är varroakvalstrets utbredning, men det finns också andra sjukdomar som kan slå ut hela bisamhällen, ja till och med hela bigårdar. Det är viktigt att premiera forskning syftande till att finna en metod som helt befriar bin från kvalster. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Birgitta Carlsson (c) |
Eskil Erlandsson (c) |