Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att åtgärder skall vidtas för att förmå USA att åter delta i Kyotoprocessen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att introduktionen av förnybara drivmedel bör påskyndas, bl.a. genom införande av gröna certifikat för drivmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att energieffektiviseringsåtgärder skall främjas och prioriteras för att minska utsläppen av klimatgaser.1
1Yrkande 3 hänvisat till NU.
Människan påverkar nu det globala klimatet. Historiskt sett är detta unikt. Människan har under tidens gång påverkat sjöar, hav och landområden, men har aldrig tidigare påverkat det globala klimatet.
Vi påverkar klimatet genom att förändra atmosfärens sammansättning av gaser. Halten av koldioxid har stigit sedan industrialismens början på grund av vår förbränning av fossila energislag – kol, olja och fossilgas (naturgas).
Halten koldioxid ligger i dag på 30 % över den naturliga och ökar allt snabbare. Den ökande halten koldioxid gör att klimatet förändras, det blir varmare. Det finns även andra gaser som ger en växthuseffekt där metan är den viktigaste efter koldioxid. Det är jordens rika i-länder som har släppt ut mer än 80 % av de klimatstörande gaserna. Bara USA orsakar 25 % av dagens koldioxidutsläpp.
Detta innebär att de rika länderna levt gott på att förorena atmosfären utan att städa upp efter sig. Med tanke på att vi har ett begränsat gemensamt miljöutrymme och begränsade naturresurser på vår jord, är det inte mer än rätt att de som står för utsläppen också ska stå för kostnaderna. Vi måste dela rättvist på miljöutrymmet.
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har enats om en svensk klimatstrategi. Det har resulterat i Sveriges första proposition om svensk klimatpolitik, ”Sveriges klimatstrategi” (prop. 2001/02:55). Det innebär att Sverige kanske nu har världens mest ambitiösa klimatpolitik med ett utsläppsmål som är mer än 8 % bättre än målet vi måste uppfylla enligt de internationella avtalen. De flesta andra länder är fullt upptagna med att enbart försöka uppfylla sitt internationella åtagande. De viktigaste inslagen i klimatpolitiken är:
Utsläppen av klimatgaser i Sverige ska minska med 4 % mellan åren 1990 och 2010. Detta mål ska kompletteras med ytterligare minskningar med hjälp av flexibla mekanismer. Flexibla mekanismer är handel med kvoter för att släppa ut koldioxid eller klimatinvesteringar i andra länder.
Ett statligt stöd (KLIMP) skall finnas till klimatåtgärder i kommunerna. Det finns 900 miljoner kronor till förfogande för de tre närmaste åren. Åtgärder som kan vara bidragsberättigade är kollektivtrafikinvesteringar, energieffektivisering, biobränsleverk, etc.
En kraftig satsning ska ske på förnybara drivmedel som inte ger utsläpp av klimatgaser.
Energi- och trafikpolitiken ska bidra till att klimatmålet uppfylls. Det handlar om en mångfald av åtgärder för att minska det totala energibehovet och i högre grad ersätta fossila energislag med förnybara energislag.
Skattepolitiken i form av en skatteväxling ska förstärka omställningen. Skatteväxling innebär att skatten ökar på miljöstörande verksamheter eller produkter och i samma omfattning minskar på mindre miljöpåverkande ting.
Klimatfrågan är global. På det internationella planet är den viktigaste frågan att Kyotoprotokollet träder i kraft och börjar verka. Kyotoprotokollet är det internationella samfundets första försök att gemensamt komma överens om åtgärder för att bemästra klimatproblemet. Det är synnerligen viktigt att det lyckas. Därför är det allvarligt att det land som står för det mesta av utsläppen inte solidariskt ställer upp på avtalet. USA och dess nuvarande regim vägrar för närvarande att delta. Alla andra viktiga länder är med i Kyotoprocessen.
Den viktigaste internationella åtgärden för Sverige och EU är följaktligen att förmå USA att återigen delta i processen. Olika åtgärder för att nå dit, t.ex. handelsbojkotter, kan behöva övervägas, bl.a. med motiveringen att USA skaffar sig ekonomiska konkurrensfördelar genom att inte betala sin del av kostnaden för att minska de globala utsläppen av klimatstörande gaser. Amerikansk industri gynnas om den inte tvingas ta klimathänsyn. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Tecknen på risk för klimatstörningar ökar. Havsytorna stiger, glaciärer smälter, den globala medeltemperaturen ökar, nederbördsmönstren förändras etc. Den politiska kraften har hittills visat sig vara svag. EU har en relativt hoppingivande gemensam klimatpolitik, men den är hittills inte effektiv. Utsläppen ökar och prognoserna för flertalet länder visar på fortsatt ökning om inte många fler åtgärder vidtas. Kyotoprotokollet finns men haltar om inte USA kommer med.
Detta stärker behovet av att enskilda länder eller grupper av länder går betydligt längre i sina åtaganden och visar på möjligheterna med mer klimatanpassad teknik och produktion. Sverige bör överväga en kraftig skärpning av klimatmålet, och dagens mål på minus 4 % till år 2010 behöver höjas. Därför bör frågan följas upp noggrant. Framför allt är det åtgärder inom trafiken som kan ha stor effekt.
I propositionen ”Sveriges klimatstrategi” beskrivs en strategi för att främja förnybara drivmedel. Regeringen avser i den att återkomma med förslag till ett nationellt mål för vidare introduktion av förnybara drivmedel. Man beskriver också ett antal åtgärder för att främja förnybara drivmedel. Ett förslag är att bl.a. införa gröna certifikat för förnybara drivmedel på samma sätt som man nu introducerar grön el.
Vänsterpartiet anser att åtgärderna bör påskyndas och att gröna certifikat för drivmedel prövas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
En annan avgörande strategi är att öka energieffektiviteten. Att minska behovet av energi är ett effektivt sätt att både minska energiåtgången och utsläppen. Energieffektiviseringsåtgärder är tacksamma från koldioxidsynpunkt, oavsett inom vilken energisektor de genomförs eftersom olika slags energislag kan ersätta varandra inom många användningsområden. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 19 oktober 2002 |
|
|
Kjell-Erik Karlsson (v) |
|
|
Owe Hellberg (v) |
Sten Lundström (v) |
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
Karin Svensson Smith (v) |
|
Karin Thorborg (v) |