Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om en bättre rovdjurspolitik för balanserade rovdjursstammar i bl.a. Gävle–Dala-området.
Det råder en bred politisk enighet om att rovdjuren björn, varg, lo och järv ska vara en viktig del av den svenska faunan även i framtiden. Vi anser att det skall fortsätta vara ett skandinaviskt samarbete och när det gäller vargen delar vi Rovdjursutredningens uppfattning att 200 individer räcker i Skandinavien.
Dock har det visat sig att en stark koncentration till mindre geografiska områden kan ge betydande problem för befolkning och tamboskap i dessa områden. Flera exempel på detta har uppträtt i Gävle–Dala-området de senaste åren. Det har också visat sig att en hög koncentration av varg som i t ex Ockelbo i Gästrikland på senare tid starkt bidrar till en så decimerad älgstam att älgjakten i stort sett kan inställas.
Mot bakgrund bl a av de oroande rapporterna om rovdjursangrepp som noterats menar vi att rovdjurspolitiken måste utformas så att den blir mera balanserad och flexibel. Det innebär t ex en större hänsyn till lokala förhållanden och lokalbefolkningens livsvillkor. Människor måste kunna gå ut i skogar, marker och på fjällen utan att känna fruktan för sina liv eller tamdjur! En förutsättning för en balanserad rovdjursförvaltning med livskraftiga rovdjursstammar är enligt vår mening är också att rovdjurspolitiken utformas så att den är förankrad i en bred folkopinion främst i berörda skogslän.
Med den ökning vi idag har av vargstammen, 20–30 procent, kan det gå väldigt fort innan vi har en ohållbar situation på många håll. Därför är det rimligt med ett beslut nu om hur regleringen av vargstammen skall gå till.
Vi menar att det är viktigt att det går ut tydliga signaler om att reglering av vargstammen skall kunna ske genom jakt. Det kan t ex ske genom så kallad avlysningsjakt som vi idag har på björn. Ett visst antal djur kan tillåtas skjutas inom ett visst område. En bra modell kan vara att låta jaktvårdskretsarna i berörda kommuner hålla ihop jakten.
Frågan om skyddsjakt på vissa individer som ställer till särskilt mycken skada i ett lokalt område skall enligt vår mening konsekvent decentraliseras till länen/regionerna. Där finns de bästa lokala kunskaperna, och det innebär också de kortaste beslutvägarna.
Centerpartiet har vid behandlingen av rovdjurspropositionen i riksdagen sagt nej till nuvarande utformning av 28 § i jaktförordningen. Vi har idag i praktiken den absurda situationen enligt riksdagsmajoritetens beslut att en djurägare först skall stå och se på hur t ex. en kviga blir dödad innan han eller hon får ingripa. Lagen säger idag: ”först efter upprepade angrepp”. Denna paragraf borde enligt vår mening utformas så att det blir möjligt att mera aktivt skydda sina tamdjur vid rovdjursangrepp.
För att långsiktigt stärka förståelsen för livskraftiga rovdjursstammar i Sverige bör en målmedveten satsning på forskning och kunskapsspridning genomföras. För den skull behövs ett snart besked om hur och var ett nationellt rovdjurscentrum kan etableras. Järvzoo i Järvsö och Grönklitt i Orsa är enligt vår mening de främsta kandidaterna i det sammanhanget. Ett väl fungerande rovdjurscentrum kan bidra till att rovdjursstammarnas tillväxt balanseras bättre och både de positiva och negativa effekterna av deras uppträdande får en mera grundmurad acceptans hos befolkningen.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Sven Bergström (c) |
Kenneth Johansson (c) |