Motion till riksdagen
2002/03:MJ406
av Anders Karlsson m.fl. (s)

Minskning av närsaltläckaget


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om växtförädlingens roll i arbetet med att ha en odling i balans.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utveckling av nya metoder för att minska närsaltläckaget till våra vattendrag.

Motivering

Närsaltläckage till våra vattendrag är ett av de största miljöproblemen som vi har. Åtgärderna varierar, men de allra viktigaste och effektivaste är att göra stora insatser vid källan. Problemkällorna är många, men vårt sätt att bruka jorden är en av orsakerna.

Den främsta orsaken till att jordbruket är ett av problemområdena är att vi sedan lång tid har ett odlingssätt där kvantitet är en av de mest prioriterade parametrarna. När det gäller belastningen på åar och vattendrag kommer cirka 50 % av fosforläckaget från åkermark och över 80 % av kväveläckaget.

Studier som gjorts i hur balansen är vad gäller uttaget i skörden visar att det finns en stor differens. Denna differens är störst när det gäller kväve.

I slutet av 1940-talet var detta nästan i balans för att sedan öka stadigt fram till 1980-talet där ökningen har minskat. Här syns också sambandet mellan att öka självförsörjningen av livsmedel med god kvalitet och förädling med kraven på att få en ökad avkastning.

Vi vet också att näringstillsatser behövs för att vi ska få den kvalitet på livsmedel som vi konsumenter vill ha. Samtidigt vet vi också att detta med näringstillsättning skapar problem.

Det måste vara en möjlighet att finna balans mellan näringstillförseln på brukad mark och totaluttaget i skörden. Det måste bli en uppgift för växtförädlingen att finna effektiva odlingssätt där denna balans uppnås.

Även om vi får odlingsmetoder där det finns en bättre balans mellan näringsgivaren och upptagningen av näring så blir det alltid rester kvar på marken, t.ex. halm, betblast, m.m.

I dessa rester finns också stora mängder näring som många gånger blir kvar på åkern och följaktligen bidrar till läckaget. Detta måste också få en lösning.

I Skåne jobbar man med en metod för att effektivare ta tillvara den näring som finns i dessa restprodukter. Processen går till så att man samlar upp restprodukterna och låter dem passera en rötningsanläggning. Vid rötning av det organiska materialet mineraliseras delar av det organiskt bundna kvävet och blir lättillgängligt för växterna när man återför detta till den växande grödan.

Genom att kvävet vid rötningen mineraliseras kommer detta att kunna kontrolleras och styras på ett helt annat sätt än vad som är fallet i dagens traditionella odlingssystem. För gårdens ekonomi är det intressant att genom biogasrötning förbättra kvaliteten på växtnäringen i det material som ändå skulle plöjas ned.

Med denna metod kommer närsaltläckagen att minska med upp till 40 % och lantbrukaren sparar pengar genom att behovet av att köpa handelsgödsel minskar och man kan dra nytta av metangasen som energikälla.

Detta kan också vara ett led i att öka den ekologiskt odlade arealen. Sverige och EU har krav på sig att den ska öka väsentligt under de kommande åren och då måste vi hitta bra metoder som kan vara mer kostnadseffektiva för den enskilde lantbrukaren.

Flera av de länder som kommer att bli medlemmar i EU är stora jordbruksländer. De har stora behov av att effektivisera och förbättra för ett bättre resultat. Det är av största vikt att vi kan bidra till att de kan få bra metoder som ger miljöfördelar så att de inte tar över våra gamla problem.

Stockholm den 21 oktober 2002

Anders Karlsson (s)

Annika Nilsson (s)

Kent Härstedt (s)