Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att allmänhetens tillgång till ”vargtelefonen” bör utökas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de regionala statliga myndigheterna LAN och LS bör samverka kring förebyggande åtgärder för rovdjursangrepp på tamdjur och tamboskap.
Det måste vara möjligt för människor, tamdjur och rovdjur att leva sida vid sida i vår natur. Än har inte tillräckligt gjorts för att förebygga konfrontation som leder till krav på skyddsjakt och/eller licensjakt på våra rovdjur, främst vargen.
Rovdjursföreningen tar nu initiativ till en ommärkning av vargarna då möjligheten att pejla varg har missbrukats. Det skall nu införas ett pejlingssystem som gör informationen tillgänglig endast för forskare.
Jag menar att detta är en brist. Det måste vara möjligt för människor att via ”vargtelefonen” få besked om var en varg befinner sig för att känna säkerhet för sig själv och för sina tamdjur och jakthundar. Det är rädsla som skapar krav på jakt på vargen.
Det måste alltså skapas bättre förutsättningar för pejlarna att verka och därmed öka tillgängligheten på ”vargtelefonen”.
Vidare bör de statliga myndigheterna i större utsträckning än idag lägga kraft på att förebygga tamdjursangrepp istället för att ersätta redan rivna/ihjälbitna djur.
Detta skulle kunna ske genom ett samarbete mellan LAN och länsstyrelserna genom att tillhandahålla såväl arbetskraft som redskap för byggande av elstängsel där detta krävs.
Detta är ingen utökad kostnad utan endast en omfördelning av befintliga medel.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Berit Högman (s) |
Marina Pettersson (s) |