Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning rörande naturvårdsintressen och ägande- och brukanderätten för skogsägare.
Bevarande av naturvärden i skogsmark är en viktig miljöfråga. Tillfällen när det allmänna intresset av att skydda nyckelbiotoper kolliderar med äganderätten och möjligheten att bruka sin skogsmark ger upphov till svåra avvägningar. Någon djupare diskussion om hur sådana intressekonflikter i praktiken skall hanteras har ännu inte förts.
De allra flesta skogsägare har ambitionen att i sina skogsbruksplaner kombinera bevarande av naturvärden med ett ansvarsfullt brukande. Många skogsägare har också s k gröna skogsbruksplaner. Sverige har i ett globalt sammanhang en unik ägarstruktur i form av många familjeskogsbrukare. Denna ägarstruktur i sig har tjänat variation och mångfald i skogen. Familjeskogsbruken utgör ofta också som företag en ryggrad i bygder där den ekonomiska tillväxten är låg och som drabbats av utflyttningar och nedläggningar av företag. Det har också visat sig att familjeskogsbruk generellt sett tar stort ansvar för den biologiska mångfalden, kanske för att det finns ett långsiktigt ägarperspektiv fjärran från kvartalskapitalismens syn på avkastning och ägande. Icke desto mindre är brukare och ägare beroende av att kunna leva på sin skog.
Det har under senare tid framkommit fall där så stora delar av en ägares skogsinnehav klassats som nyckelbiotop, att det blir omöjligt att driva företaget vidare. Problemet ställs på sin spets om inte berörd skogsägare kan erbjudas ersättningsmark som motsvarar den skyddsvärda skogen. Olika myndighetspersoners hantering av enskilda ärenden har också komplicerat situationen ibland. Det är självklart inte lätt när en familj vårdat sin skog med perspektivet att bruka utan att förbruka för att nuvarande generation ska kunna överleva på företaget, men där också perspektivet finns att nästa generation ska kunna ta över företaget och driva det vidare. Samtidigt pågår en diskussion om hur hotade vissa arter på bevarandelistan egentligen är. I takt med att gröna skogsbruksplaner upprättas upptäcks också fler förekomster av vissa rödlistade arter än vad expertisen tidigare trott vara möjligt.
Sammantaget borde, mot bakgrunden av ovanstående, en utredning tillsättas med uppgiften att mot bakgrunden av ny kunskap ange riktlinjer för hur konflikten ska lösas mellan bevarandeintressen och det berättigade intresset, i synnerhet hos skogsägare med mindre innehav, att kunna bruka sin skog.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Lena Ek (c) |
Sven Bergström (c) |