Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att långsiktigt säkerställa den norrländska jordbruksforskningen.
Institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap (NJV) vid SLU i Umeå bedriver sedan lång tid forskning inom jordbruks- och trädgårdsodling för nordliga områden. Klimatet i norra Skandinavien är unikt i världen och ingen annanstans finns odling på så höga breddgrader. För att utveckla lantbruket krävs alltså forskning och utveckling som tar sin utgångspunkt i de förhållanden som råder här med en lång vinter och en kort men mycket intensiv växtsäsong. Klimatet ger både för- och nackdelar som, om de tacklas på rätt sätt, ger goda förutsättningar för en högkvalitativ produktion av trädgårds- och jordbruksprodukter. Detsamma gäller naturligtvis överlevnaden för prydnadsväxter och träd i den urbana miljön. Institutionen förfogar över fyra forskningsstationer placerade i vartdera av de fyra nordligaste länen, med Röbäcksdalen utanför Umeå som huvudort.
Forskningen vid NJV omfattar ett brett spektrum av frågor, med fokus på de grödor som dominerar i regionen. Odling och utnyttjande av grovfoder är naturligtvis centralt, och inrättandet av ett grovfodercentrum för knappt två år sedan markerar områdets betydelse för institutionen. Inom ramen för detta arbetar institutionen med hela grovfoderkedjan från frö till färdig produkt. Här finns en av de större forskargrupperna i landet med den inriktningen. Arbetet omfattar både nöt och får. Landets enda forskningsbesättning med får finns vid forskningsstationen i Röbäcksdalen.
Forskningen har i mycket en tillämpad karaktär, vilket gör att resultaten snabbt kan omsättas i praktisk verksamhet i det omgivande samhället. Det gäller såväl lantbruk som trädgård. Vid institutionens forskningsstation i Öjebyn finns också ett unikt material av perenner insamlade i norra Skandinavien. De utgör en viktig bas för bär, frukt och prydnadsväxter i norra Sverige.
Verksamheten är till 60–70 % externt finansierad. Den bas, som den direkta anslagsfinansieringen utgör, har minskat år för år under de senaste 10 åren. Bara under de senaste 3–4 åren har minskningen nominellt varit mer än 3 miljoner kr på årsbasis. Nya källor för extern finansiering har tillkommit, inte minst genom samarbete med den regionala näringen och de möjligheter som olika typer av EU-fonder erbjuder, men dessa har inte kunnat kompensera bortfallet fullt ut. Att basfinansieringen minskat äventyrar långsiktigheten i den forskning som bedrivs och gör det vanskligt att upprätthålla kompetensen inom centrala forskningsområden.
Omfördelningen inom SLU, från tillämpad till mer grundläggande forskning, har starkt bidragit till neddragningarna vid NJV. Ett nytt och aktuellt hot mot verksamheten är den minskning med 10 miljoner kr av anslagen från Jordbruksverkets program för försöks- och utvecklingsarbete, som nyligen aviserats. Detta har varit en viktig källa för extern finansiering av den tillämpade verksamheten vid NJV.
I samband med att verksamheten år 1997 hotades med nedläggning, uppdrog regeringen åt SLU att vidta åtgärder för att säkra verksamheten vid NJV. Som framgår ovan har anslagen dock urholkats betydligt också efter detta.
NJV utgör en viktig resurs för jordbruk och trädgård i norr, näringar som har stor betydelse för landsbygdens utveckling. I det ökande öst/västliga samarbetet är det en styrka för Sverige att förfoga över en stark forskningsresurs med inriktning på uthålligt jord- och trädgårdsbruk i nordliga områden. NJV utgör en viktig partner för utvecklingen av landsbygden i nordvästra Ryssland.
För att uppnå detta och kunna vara intressant som samarbetspartner fordras en långsiktig basfinansiering på en tillräcklig nivå, så att kompetensen kan upprätthållas. Den ständiga neddragningen och urholkningen av institutionens basresurser är ett hot mot detta.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Maud Olofsson (c) |