Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skärpta regler skall gälla för jaktlicenser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att 500 vargar borde vara ett minimum för en livskraftig vargstam.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skyddsjakt på varg först bör tillåtas när vargstammen nått ett antal av 200 individer och då enbart utvidgad jakträtt i renskötselområden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en utredning tillsätts för att utröna vilka djurarter som ytterligare bör fredas från jakt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att all nöjesjakt och uppfödning samt utsättning av gräsänder, rapphöns och fasaner för detta ändamål förbjuds.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbjuda grytjakt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbjuda jakt med drivande hund.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Jaktberedningens sammansättning ändras utifrån motionens intentioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att jaktdjuren omfattas av de grundläggande portalparagraferna i djurskyddslagen och därmed omfattas av en tillsynsorganisation som aktivt granskar jakten.
Människan har jagat sedan urminnes tider. Under modern tid har jakten blivit en fråga som också diskuterats ur djuretisk aspekt. Liberaler i Sveriges riksdag ifrågasatte vissa jaktformer redan för dryga hundratalet år sedan. Denna debatt bör fördjupas i resten av samhället. Jakten är inte bara ett nöje eller en politisk fråga för dem som jagar. Den är definitivt inget nöje för dem som jagas. Att så många ickejägare verkar godta jakten kan delvis bero på att de aldrig sett de missförhållanden som råder: att rådjur och harar hetsas av hundar och att de skadeskjutna djuren plågas på ett grymt sätt i sin dödskamp.
Enligt sin egen bristfälliga statistik dödar jägarna i Sverige runt 1,6 miljoner vilda djur årligen. Utslaget på hela året blir det tre djur i minuten, vilket innebär ungefär ett djur var tjugonde sekund dygnet runt. Hur många av dessa djur som skadskjuts finns det inga säkra siffror på. Enligt en undersökning som gjordes 1999 av Svenska Jägareförbundet föll 75 procent av de påskjutna älgarna i närheten av skottplatsen, 11 procent ramlade inom 100 meter från skottplatsen och 13,2 procent (motsvarar cirka 13 200 djur) flydde längre och eftersök anordnades. 4,5 procent (ca 4 500 påskjutna djur) hittades aldrig över huvud taget. Jägareförbundet kallar detta att två procent av älgarna skadskjuts. Hur länge djuren än försöker komma undan med avskjutna ben, bortskjuten käke, bukskott eller annat innan de hittas och dödas eller så småningom hittas döda, räknas de alltså inte som skadskjutna. I stället för att ta itu med skadskjutningen väljer alltså Jägareförbundet att ha en egen definition av ordet skadskjutning. För rådjur, som ofta skjuts med hagel, torde skadskjutningsfrekvensen vara ännu högre, och en dansk undersökning av fåglar visade att 60 procent var skadskjutna. Även en skånsk undersökning av döda gäss visade att 60 procent skadskjutits med hagel.
Stora jaktinskränkningar är på gång i flera EU-länder, och utöver detta vill EU exempelvis förbjuda jakt på lodjur utanför renbetesområdet. Förbud mot blyammunition träder i kraft successivt och all jakt med bly ska vara förbjuden i Sverige från januari 2008.
Här hemma i Sverige råder dock fortfarande ett förlegat synsätt att det egentligen bara är jägarintressen som ska beaktas när det handlar om vilda djur och jakttider på olika arter. Alla djur som inte står på utrotningens gräns jagas. Och så fort en art återhämtat sig och anses jaktbar så är det fritt fram att börja skjutandet. Jakt är en form av genetisk manipulation av vilda djur som ofta har en uppenbart negativ effekt på den biologiska mångfalden. Jakten kan påverka mångfalden på tre nivåer: arter, gener och ekosystem. Genetisk variation är grunden för all biologisk mångfald på vår jord och en enkel förutsättning för upprätthållande av evolutionsbiologiska effekter. Vid en liten population så ökar risken för inavel. Björn och varg är exempel på inavelskänsliga djur. Inavel kan leda till minskad livskraft, minskad anpassningsförmåga och ökad känslighet för miljöförstöring. Jakten påverkar det naturliga urvalet av individer som överlever och förökar sig. Sjuka och svaga djur är nämligen inte eftertraktade i jakten, vilket gör att de som dödas primärt är djuren med de bästa arvsanlagen. Detta gör att jakten är dålig för den genetiska utvecklingen. Rovdjur däremot gör ett ekologiskt riktigare och genetiskt bättre viltvårdsarbete, då de oftare dödar de svagare individerna.
Statistik från Svenska Jägareförbundet (1998) visar att:
hälften av alla däggdjursarter som dödats i jakten slängs omedelbart
en femtedel av alla däggdjursindivider som dödats (mer än 100 000) slängs omedelbart
nästan hälften av alla fågelindivider som dödats (fler än 200 000) slängs omedelbart
en tredjedel av samtliga djurindivider som dödats (långt över 300 000) slängs omedelbart.
Så länge jakten fortsätter måste vi genom lagar minska lidandet för djuren. De stora skadskjutningarna orsakar oerhört lidande bland djur som individer. Slarv, otydliga regler och ren nöjesjakt förekommer dessvärre i Sverige. Det behövs konkreta åtgärder bl.a. inom jägarkåren för att minska djurens lidande. Det bör införas obligatoriska årliga skjutprov för jägare för att minska antalet skadeskjutningar. Vi bör också minska jakttidens längd, förbjuda jakt i gryning och skymning då ljuset är dåligt samt förbjuda människor utan jägarexamen att hantera vapen och jaga. Vi bör införa samhällelig tillsyn över att djur inte utsätts för onödigt lidande genom jakten – alltså att lagar följs.
Att klara en jägarexamen är idag tämligen lätt. Efter att ha kryssat i rätt svarsalternativ på ett antal frågor och klarat några skjutprov får vem som helst vapenlicens. Sedan finns därefter egentligen inga som helst krav på skjutträning eller på årliga skjutprov.
Det finns seriösa jägare i landet som kräver obligatoriska skjutprov varje år, men Jägareförbundet går emot detta. Bortförklaringen är att det skulle behövas en stor kontrollapparat för att genomföra obligatoriska prov. Detta är undanflykter. Det förekommer redan skjutprov där jaktlaget självt bestämmer hur enkelt eller svårt det ska vara, och liksom idag får väl jaktledaren i varje lag ansvara för att jägarna gör proven även om fordringarna blir högre och lagstadgade. Svenska Jägareförbundet är en intresseförening för jägare, men har också myndighetsfunktion. Sedan 1938 har Jägareförbundet ett statligt uppdrag att sköta jakten i Sverige. För detta har de fått nästan 50 miljoner statliga kronor per år.
Rovdjuren, liksom alla andra arter, har rätt att existera för sin egen skull i vår natur – oavsett om vi människor betraktar dem som ”skadliga” eller ”nyttiga”. Allmänhetens förståelse och acceptans för rovdjurens rätt att nyttja sina naturliga byten bör därför ökas. Under alla förutsättningar skall populationsstorleken inom landet hos alla rovdjursarter vara minst så stor att varje arts långsiktiga överlevnad rikt garanteras. De fem stora svenska rovdjursarterna, björn, varg, lo, järv och kungsörn, har under lång tid varit utsatta för en omfattande jakt och förföljelse. Under olika perioder har det funnits så få individer av varje rovdjursart att det förelegat en överhängande risk att de helt skulle försvinna ur den svenska faunan. Genom olika typer av åtgärder, t.ex. fridlysning, har stammarna av åtminstone björn, lo och varg kunnat växa. Alltsedan liberaler och frisinnade startade Naturskyddsföreningen och formulerade en naturvårdspolitik har förvaltarskapstanken, idén att vi människor inte har rätt att förbruka naturmiljö utan ett ansvar att förvalta den för kommande generationer, varit en utgångspunkt för liberal miljöpolitik. Antalet vargar i Sverige uppgår idag i runda tal till 100 stycken. Jämfört med en rad andra länder i Europa är detta en låg siffra. Spanien har cirka 1 500 vargar, Polen 850–900, Baltikum cirka 1 500–2 000 och Rumänien cirka 2 500 vargar. Vi vet idag att vargpopulationens genetiska framtid är osäker. Minst 500 vargar borde vara ett minimum samtidigt som skyddsjakt först bör tillåtas när vargstammen nått ett antal på 200 individer och då enbart utvidgad jakträtt i renskötselområden.
I Sverige har under de senaste åren några arter fredats, bland annat ekorrar. Andra länder har dock gått längre i sina ansträngningar att freda vissa djurarter. I Tyskland finns förslag om att freda 73 av de 93 arterna som hittills fått jagas. Det finns ingen anledning ur viltvårdssynpunkt att ha en mindre djurvänlig inställning i Sverige. Sverige bör genom en utredning göra en översyn över vilka ytterligare djur som ur djuretisk och mångfaldsaspekt bör fredas.
Många djur göds och föds upp i dagens Sverige enkom för att placeras ut som föremål för nöjesjakt. Sådan uppfödning och utsättning av gräsänder, rapphöns och fasaner enbart i syfte att bedriva jakt bör förbjudas omedelbart.
Grytjakt är en grym företeelse som går ut på att jakthundar skall lära sig att antingen driva ut räv ur gryt eller kvarhålla och markera var grävlingar gömmer sig. Hundar tränas också för detta på levande grävlingar. Cirka 50 grävlingar sitter fångna på detta sätt runt om i landet på olika platser. Inga lagar finns för hur dessa djur skall hållas. I mer än hundra år har Svenska Kennelklubben genom sin underavdelning Svenska Grythundsklubben bedrivit denna absurda form av djurplågeri. Fram till 1937 höll man även rävar på detta sätt, vilket upphörde då rävar ansågs vara mer mentalt känsliga än grävlingar. Svenska Veterinärförbundet har fördömt denna form av fritidssysselsättning som ofta även skadar deltagande hundar. Även Jordbruksverket har uttryckt sig negativt om denna företeelse. Jakt med drivande hund leder även det till att djur hetsas i onödan och skadeskjuts för att de kommer springande förbi skytten.
Förändra Jakttidsberedningens sammansättning så att jägarna inte längre är majoritetspart eftersom beredningen har ett helt avgörande inflytande på jakttider och vilka arter som får jagas.
I dag ingår inte vilda djur i Sverige i djurskyddslagen och stadgas därför ej av grundläggande skydd. I Norge omfattar även djurskyddslagen de vilda djuren. Grundläggande för svensk djurskyddslagstiftning är att djur skall behandlas väl och få sina arttypiska behov och beteenden tillgodosedda. Detta stadgas tydligt i svenska djurskyddslagens portalparagrafer: ”att djuren inte ska utsätta för onödigt lidande” (2 §) och ”att djuren ska kunna leva ett arttypiskt beteende” (4 §). Djuren som omfattas av jakt bör omfattas av dessa grundläggande djurskyddskriterier. En annan fördel med att låta djurskyddslagen även omfatta de djur som jagas är att det då skulle tillskapas en tillsynsorganisation, d.v.s. de som idag har tillsyn enligt djurskyddslagen skulle även ha i uppdrag att utöva tillsyn över jakten.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Birgitta Ohlsson (fp) |