Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att djurskyddsmyndigheten bör ges i uppdrag att utreda hur den svenska djurskyddslagen kan implementeras bättre på alla djurskyddsområden och djur som den omfattar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen inom EU verkar för att EU avskaffar exportbidragen helt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen inom EU verkar för att alla djurtransporter bör vara så korta som möjligt och med en absolut maximumgräns på 8 timmar för alla djur.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen inom EU verkar för att inspektioner av alla transporterade djur sker vid slutdestinationen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen inom EU verkar för att utbildade och certifierade förare vid regelbrott blir av med sin licens,
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen inom EU verkar för större utrymme för alla djur vid transport och maximalt två våningar per djurtransport.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen inom EU verkar för att ackordsystem förbjuds vid djurtransportshantering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att traditionella djurmarknader avskaffas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att grisar får en lagstiftad rätt att vistas utomhus.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kastrering av galtar bör förbjudas, men under en övergångsfas kan det vara tillåtet med bedövning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att så länge bidragssystemet finns kvar skall djurägaren tvingas visa upp intyg från veterinär, högst tre månader gammalt, som visar att vederbörande sköter sina djur väl och enligt svensk djurskyddslag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inga dispenser delas ut för fortsatt burhållning av hönor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en utredning bör tillsättas för att främja mindre, industriell slakt av fjäderfän.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inga fler dispenser skall tillåtas att delas ut för att lantbrukare skall slippa släppa ut kor på bete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att även tjurar och kalvar skall omfattas av rätten att få gå ute.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att slakt av kaniner enbart skall tillåtas på slakterier godkända för ändamålet.
Sverige har världens strängaste djurskyddslag på papperet, men den tillämpas sämre i praktiken. Sanningen är att djuren på våra bondgårdar ofta far illa i vår industriella hantering i form av uppfödning och slakt. Många djur lever hela sitt liv instängda i en ohälsosam miljö där de inte har en möjlighet att bete sig naturligt. Djuren inom dagens lantbruk har idag alltmer blivit produktionsbrickor i ett spel som går ut på att de ska producera mer. De ska växa snabbare, bli större eller lägga fler ägg. Idag producerar varje djur i snitt dubbelt så mycket som de gjorde 1960, samtidigt som de också är sjukare. Sjukdomskurvorna stiger parallellt med produktionskurvorna. Aveln får ofta bieffekter som påverkar djurens beteende, deras hälsa och förmågan att hantera stress och anpassa sig. Djurens liv avslutas ofta med långa påfrestande transporter före slakt. Skadestatistiken från år 2001 visar att över 30 000 djur var skadade före transport eller skadades på väg till slakteriet. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Det finns mycket som måste förbättras för lantbrukets djur. Den nya djurskyddsmyndigheten bör ges i uppdrag att utreda hur den svenska djurskyddslagen kan implementeras bättre på alla djurskyddsområden och djur som den omfattar.
Varje år transporteras tusentals djur både inom och utanför EU. Många skadas under transporterna och det är inte ovanligt med benbrott eller att djuren dör av utmattning. Transporterna till länder utanför EU stöds ekonomiskt genom exportbidrag. EU:s storskaliga jordbrukspolitik är ett planekonomiskt missfoster som utnyttjar djuren brutalt och förvrider den fria marknaden. Det är även svårt för enskilda länder att få någon insyn i transportrutinerna eller att följa processen från början till slut. Den 15 mars släppte EG-kommissionens vetenskapliga kommitté för djurhälsa och djurskydd, SCAHAW, en rapport om djurtransporterna inom EU. Den säger bland annat att slakttransporterna för grisar, hästar, kalvar upp till sex månader och lamm mindre än 20 kilo bör begränsas till max åtta timmar. Vidare sades också att en maxgräns på tolv timmar bör införas för transporterna med kor och får. Men detta räcker inte. Sverige bör driva följande krav: att EU avskaffar exportbidragen helt, att alla djurtransporter bör vara så korta som möjligt med en absolut maxgräns på 8 timmar för alla djur, att inspektioner sker av alla djurtransporter vid slutdestination, att utbildade och certifierade förare vid regelbrott blir av med sin licens, att större utrymme för alla djur och max två våningar per djurtransport, att ackordsystemet måste förbjudas, d v s att förare får betalt för antalet djur de lastar på transporten och hur snabbt de lastar på och av djuren samt att traditionella djurmarknader bör avskaffas både av hänsyn till djurens välfärd och på grund av smittorisken.
Men situationen vad gäller djurtransporter är även undermålig i Sverige. Under 2001 dog 5 000 grisar under transporter bara i Skåne. Dessutom bör även krav ställas på djurägarna så länge bidragssystemet finns kvar. Om överhuvudtaget bidrag ska betalas ut ska djurägaren tvingas visa upp intyg från veterinär, max tre månader gammalt, som visar att vederbörande sköter sina djur väl enligt svensk djurskyddslag.
Framförallt så strider djurhanteringen inom det svenska lantbruket ofta mot den svenska djurskyddslagens portalparagrafer: ”att djuren inte ska utsätta för onödigt lidande” (2 §) och ”att djuren ska kunna leva ett arttypiskt beteende” (4 §). Nedanstående reformer bör därför införas i enlighet med svenska djurskyddslagen på respektive djurområde:
Dagens slaktsvinsuppfödning strider klart mot den svenska djurskyddslagens intentioner. De allra flesta grisar föds upp i stora, bullriga och dammiga byggnader som ibland saknar fönster. De kommer oftast inte utomhus förrän de förs till slakt. Suggorna får i samband med förlossning och betäckning hållas fixerade (fasthållna) i upp till en vecka åt gången. En sugga går igenom cirka fem förlossningar innan hon skickas till slakt. Griskultingarna slaktas redan efter 18–24 veckor. Galtarna (hangrisarna) kastreras för att inte köttet ska få oönskad smak. Fram till att de är en vecka gamla är det i Sverige tillåtet att göra det utan bedövning. Grisarna måste på allvar få en lagstiftad rätt att vistas utomhus och kastrering av galtar förbjudas. Under en övergångsperiod kan det dock vara tillåtet med kastrering, då med bedövning.
Enligt den svenska djurskyddslagen skulle värphönsen varit ute ur burarna 1999. De flesta är dock kvar och får aldrig se dagsljus, inte sträcka på vingarna, värpa sina ägg i sand eller i ett näste. Deras fötter deformeras av burunderlaget, stressen provocerar fram hackning och åkommor som fettlever, bölder och svaga ben. Burhönsen lever i ett till två år innan de är så utslitna att de skickas till slakt. Svensk djurskyddslag måste nu på allvar gälla även för hönorna och inga dispenser bör delas ut för fortsatt burhållning.
65 miljoner kycklingar dödas varje år av den svenska köttindustrin. Broilerkycklingar föds upp enbart för att bli mat och är avlade för att växa snabbt. Idag växer dessa dubbelt så snabbt som för 30–40 år sedan. Dessa kläcks i ett kläckeri långt från modern och den verkliga världen utanför djurfabriken. Kycklingen hålls i anläggningar med tiotusentals andra kycklingar om ca 20 stycken per kvadratmeter. Genom intensiv avel har det skapats extremt snabbväxande kycklingar. En svensk studie 2001 avslöjade att endast 36,5 % av kycklingarna i studien inte hade drabbats av bendefekter. Kycklingslakten går ut på att de fångas i plastbackar eller med hjälp av en maskin. Vissa bryter vingar och ben eller skadas på annat sätt när de förbereds för transport till slakt. Under transporten dör kycklingar på grund av stora temperaturförändringar genom att frysa ihjäl eller av hetta genom värmeslag. I slakteriet krokas kycklingarna ännu vid medvetande i ett löpande band. Efter detta är hela processen automatisk. Kycklingarna får en bedövande elchock och går vidare till en roterande klinga som skär hål på deras strupar. En maskin plockar sedan ut inälvor och suger ut lungorna. Tuppkycklingar av värphönsras sorteras ut och mals ner levande eller gasas ihjäl som nykläckta för att det inte lönar sig att föda upp dem när det finns snabbväxande broilerraser. En utredning bör tillsättas för att främja slakt av fjäderfän som är mindre industriell. Broilerproduktionen måste bort.
Enligt svenska djurskyddslagstiftningen ska kor släppas ut på bete under sommaren men möjlighet till dispens från kravet gör att cirka fem procent av Sveriges kor trots det aldrig får komma ut. Inomhus har kor dessutom vanligen väldigt begränsad rörelsefrihet. Den svenska mjölkkon får i regel leva fyra år. För bara 20–30 år sedan fick hon leva dubbelt eller tredubbelt så länge. Tjurar och kalvar under sex månader omfattas inte alls av rätten att få gå ute. Kalven, som mjölkkon måste föda årligen för att ge mjölk, tas oftast ifrån mamman direkt efter födseln. Merparten av kalvarna går till slakt när de uppnått en ålder av 6–20 månader. Inga fler dispenser ska tillåtas delas ut för att lantbrukare ska slippa släppa ut kor på bete. Även tjurar och kalvar ska omfattas av rätten att få gå ute. Kor ska inte tvingas vara uppbundna utan vi bör gå över till lösdrift. Uppbindningssystemet skall utfasas inom rimlig tidsperiod.
Grundläggande för en kanins möjlighet att få utöva sitt arttypiska beteende är att djuret tillåts att gräva. Ändå föds det varje år upp omkring 200 000 kaniner i Sverige som slaktas utan att en enda gång fått möjlighet att gräva. I de nya industriella bursystemen hålls kaninerna som på hönserierna, på spaltgolv av plast utan tillgång till varken halm eller hö. Burarna är trånga och ger oftast kaninerna ingenting att sysselsätta sig med; utan bohåla och utan möjlighet att gräva och få motion. Några tydliga regler på området kaninuppfödning finns inte heller. När kaninungarna är mellan tre och fyra månader gamla slaktas de. Det vanligaste sättet att slakta dem är genom att slå dem i huvudet varefter halspulsådern skärs av och de förblöder till döds. Efter det så klipps öronen och tassarna av för att slutligen flå dem. Andra sätt att döda kaniner på är genom elchocker, gasning eller halshuggning. I Sverige finns sex slakterier som är godkända för att slakta kaniner med en sammanlagd kapacitet av cirka 25 000 djur per år. Ändå slaktas det uppskattningsvis 200 000 kaniner varje år i Sverige. Kontrollen fungerar uppenbarligen inte. Kaniner måste på allvar få sitt arttypiska beteende uppfyllt och tydliga regler på området införas. Det ska enbart tillåtas slakt av kaniner på slakterier godkända för ändamålet.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Birgitta Ohlsson (fp) |