Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en särskild utredare för att utröna effekterna av flygbesprutning, punktbekämpningar med bekämpningsmedel samt utvärdera Miljöskadefondens verksamhet.
Hur är det ställt med rättssäkerheten för den enskilde medborgaren i Sverige? Många människor kommer dagligen till korta i sin kamp mot den juridiska och ekonomiska makten. Förlusten innebär inte bara ett ekonomiskt bakslag, ibland kan det också innebära att de får lämna hus, hem och hela sin sociala tillvaro. Någon kanske hjälper dem att gå vidare med ett fruktlöst överklagande eller att skriva en insändare. Det slutar i regel med ett beklagande från omgivningen och glömska.
För 23 år sedan, en julidag 1979, gjorde ett besprutningsplan en olycklig manöver över makarna Perssons gård i Grantinge. Deras egendom och de själva kom i kontakt med det farliga giftet och efter den händelsen blev livet sig aldrig mer likt för det hittills kärnfriska lantbrukarparet. Fördärvade leder, andningssvårigheter och ett ständigt beroende av mediciner och läkarvård gjorde att de lämnade gården och så småningom också lantbruket.
Nu rullade en lång händelsekedja igång med rättegång mot flygfirman som genomfört besprutningsuppdraget. Det tillkom en lagstiftning 1986 (den s.k. lex Grantinge) där giftbesprutning med flyg förbjöds. Genom tillkomsten av Miljöskadefonden skulle drabbade få möjlighet till ersättning. Det kan inte uteslutas att makarna Persson var starka drivkrafter till denna fond, eftersom de har fört en lång kamp för att få ersättning och erkänsla.
Notoriskt har de fått avslag på sina ansökningar om hjälp ur Miljöskadefonden sedan de första gången sökte år 1990. I december hänvisade justitiekanslern till preskriptionslagen och konstaterade att Perssons anspråk på ersättning mot staten framställts i mer än tio år efter det att en eventuell tillsyn borde ha ägt rum.
Ett år senare, i december 1996, följde regeringen upp JK:s resonemang genom att avslå makarnas framställning om ex gratia-ersättning. Därmed försatt regeringen tillfället att något gottgöra för 17 års märklig hantering från dåvarande hälsovårdsnämnd, till länsstyrelse, med landshövding i spetsen, till Naturvårdsverk och kanslihus.
Regeringen har även senare fått framställningar om ersättning från staten till makarna Persson men avslagit dessa. Det senaste regeringsbeslutet är daterat den 18 april 2002.
En fråga som måste ställas är: har den juridiska sakkunskapen fått tala till punkt i Grantingefallet? Eller har den politiska makten på nytt resonerat sig samman och gjort en tolkning av lagens bokstav i egen favör?
I det ena avseendet drog staten och lagstiftarna en rimlig och logisk slutsats när de kriminaliserade giftbesprutningen med flygplan. I det andra fallet, när konsekvenserna av samma bedömning blev aktuell, gjorde staten en samvetslös undanmanöver. Vore det inte bättre att på nytt släppa in juristerna och avsluta Grantingefallet på ett sätt så att inte Sverige behöver skämmas i den europeiska rättsordningen för sitt sätt att behandla sina medborgare?
Makarna Perssons döda grisar värderades enligt gällande dagspris och ersattes av ett stort försäkringsbolag. Samhället har nu satt priset på makarna Persson och på deras värde som människor. De tycks inte ha något värde. Frågan är om några av de människor som har drabbats av liknande skador som makarna Persson har fått någon ersättning. Har deras fall också blivit preskriberade?
Regeringen bör få i uppdrag att tillsätta en särskild utredare för att utröna effekterna av skador vad gäller flygbesprutning och punktbekämpning med bekämpningsmedel. Utredaren bör också utvärdera Miljöskadefondens verksamhet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
|
|
Kjell-Erik Karlsson (v) |
Johan Lönnroth (v) |