Motion till riksdagen
2002/03:MJ384
av Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik Karlsson (v)

Miljöledningssystem


1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen utformar direktiv för en utvärdering av miljöledningssystemen inom myndigheter.

2 Inledning

Det finns en stor enighet bland både myndigheter och verksamhetsutövare om att miljöledningssystem innebär fördelar inom företaget vid tillsynsarbetet. Det tycks också vara så att miljöfrågor fått en högre status inom företaget eller myndigheten och lyfts till ledningsnivå. Dessutom har företag med miljöledningssystem som regel en bättre struktur på sitt miljöarbete och bättre ordning när det gäller ansvarsfördelning och dokumentation än företag utan sådana system

Det vanligaste sättet att utveckla och införa ett miljöledningssystem är att utgå ifrån ISO 14001 eller EMAS II. Båda är internationella system för miljöledning. Den internationella standardiseringsorganisationen ISO är en världsomspännande federation för standardisering som utarbetat ISO 14001. EMAS – Eco Management and Audit Scheme – är EU:s frivilliga system för miljöstyrning och miljörevision.

3 Införandet av miljöledningssystem

Ett företag som vill införa ett miljöledningssystem börjar med att göra en miljöutredning. Då skall verksamhetens miljöaspekter beskrivas och de mest betydande identifieras.

Med utgångspunkt i Miljöutredningen skall företaget formulera en miljöpolicy med övergripande miljömål samt ett miljöledningsprogram. Miljöpolicyn skall enligt standarden vara tillgänglig för allmänheten. Lämplig utbildning skall också ges till den personal som har arbetsuppgifter som kan ge miljöpåverkan.

När väl miljöledningssystemet har införts kan företaget få systemet certifierat. Detta utförs av ett utomstående certifieringsorgan.

EMAS är något mer omfattande än ISO 14001 och innehåller även krav på att företaget årligen skall publicera en redovisning av sitt miljöarbete. En ackrediterad miljökontrollant godkänner miljöredovisningen och slutligen godkänner Svenska Miljöstyrningsrådet AB att en verksamhet uppfyller EMAS-kraven genom att registrera den.

När ISO 14001 kom 1996 var den i flera avseenden en banbrytande standard jämfört med sina föregångare inom kvalitetsområdet, ISO 9000-serien. Miljöstandarden avvek genom att den uppmanade verksamheten att själv identifiera i vilken omfattning man behövde styra upp sina produkter och processer i syfte att minska miljöpåverkan. Standarden angav ett systematiskt angreppsätt till skillnad från 9001 som var mer en traditionell ”kravstandard” med specifika krav på dokumenterade rutiner inom diverse områden som revisorer i efterhand kunde relatera till. Genom den nya utgåvan av ISO 9001, dvs. ISO 9001:200, har ytterligare ett steg tagits i den riktning som ISO 14001 först angav. I den standarden betonas inte bara ett behovsanpassat angreppssätt utan även att värderingar/synsätt/ledningsprinciper som skall känneteckna den ledning som har för avsikt att tillämpa standarden ifråga. Den har, förenklat uttryckt, som utgångspunkt att ”verksamhetens medarbetare gör rätt om de har rätt förutsättningar” och att det är högsta ledningens uppgift att formulera vilka indikatorer som skall följas upp och vilka förutsättningar som är nödvändiga där arbetet utförs.

Trots den dynamiska och behovsanpassade intentionen i ISO 14001 har denna standard i stort sett tillämpats som vilken kravstandard som helst. Konsulter och revisorer har haft en tendens att fokusera mer på enskilda krav än sammanhang och helhet. Det viktiga blir då att få de enskilda kraven dokumenterade och att utveckla ledningssystem har blivit mer en fråga om att ta fram en pärm än att få infört ett systematiskt ledningsarbete. Trots att standarden vad gäller ISO 14001 endast på två ställen anger krav på dokumenterade rutiner, har det utvecklats en praxis som innebär att dokumentationen i stort är lika ambitiös som den gamla ISO 9001, dvs. utifrån ett 50-talstänkande med betoning på kvalitetssäkring. Varför har det blivit så? Troligen är den enkla förklaringen att revisorer, tillsynsmyndigheter och andra involverade inte har sett hur de på annat sätt skulle få en referenspunkt att verifiera överensstämmelse mot.

Uppmaningen till verksamheten har varit att ”dokumentera det ni gör och gör det ni har dokumenterat”. Detta har gällt såväl inom kvalitets- som miljöområdet. Det allvarliga här är att det är få verksamheter som i stället har tagit utgångspunkt i en kritisk granskning av vad man gör och hur man gör det, dvs. fokuserat på processerna och deras samverkan. Detta har lett till att verksamheter efter några års ISO-arbete börjar fråga sig vad de skall göra för att få ”liv” i systemet och få sin ledning intresserad. Efter ett tag har ”pärm­systemet” tappat sin verkan och man ser inte hur man skall komma vidare.

Ibland tycks det finnas en övertro att det är bara genom att etablera ledningssystem som det går att lösa alla miljöproblem, eller är det bara en modern form av att köpa sina synders förlåtelse?

4 Brister i miljöledningssystemen

I vissa miljöledningssystem syns tydliga brister. Hur kommer det sig att man ibland tycks vara mer intresserad av att inventera direkta miljöaspekter som förbrukningen av papper, pennor, spolningar på toaletten m.m., än att utgå ifrån den påverkan som sker i förvaltningarnas eller företagens dagliga verksamhet och den miljöpåverkan de där utövar direkt eller indirekt. Varför fokuserar man inte på sina miljöpåverkande ”produkter”, t.ex. tjänster i form av handläggning, rådgivning, beslut m.m.?

Om man nu inför ett ledningssystem borde den insatsen vara samma sak som miljöambitionen att den är långsiktigt uthållig och inte endast för att uppfylla ett krav och för att bli certifierad. En sådan uthållig och långsiktig ambition kan dock inte ha sin utgångspunkt i enskilda punktinsatser utan måste ha sin näring och utgångspunkt i en engagerad ledning som ständigt ser möjligheter till att förbättra genom att se över vad man gör och hur man gör det. Ett processangreppssätt som tillämpas fullt ut innebär att ledningen inte bara frågar efter resultat utan också bryr sig om hur detta nås. En ledning som har fokus på planering och förebyggande insatser, liksom på att få till stånd en reflekterande, öppen, lärande och motiverad organisation. Tyvärr ser vi inte mycket av detta i dag, utan vi ser i stället mer detaljstyrning, problemstyrning, regelstyrning och maktstyrning. Standarden tar sin utgångspunkt i en målstyrning med engagerade medarbetare som har tillförsäkrats rätt förutsättningar. Kanske är det inte så märkligt att såväl arbetsmiljö som kvalitet och miljö tenderar att bli ”sidovagnsfrågor”, dvs. något vid sidan om.

Miljöledningssystem är viktiga verktyg för både myndigheter och företag. Men det är viktigt att utvärdera, lära av misstagen och inte bara se till revisorernas eller tillsynsmyndigheternas behov. Det är viktigt att utvärdera hur väl målen i miljöledningssystemen är satta i relation till miljöbalken. Det finns också ett behov av att utvärdera effekten som miljöledningssystem haft inom den offentliga sektorn och hur medlen skall hanteras. Vi har säkert hört det förr: ”Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk” eller ”ett system fungerar så bra som den svagaste länken medger”. Med hänvisning till ovanstående anser vi att regeringen bör få i uppdrag att utforma direktiv för utvärdering av miljöledningssystemen till berörda myndigheter enligt motionens intentioner. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 20 oktober 2002

Sven-Erik Sjöstrand (v)

Kjell-Erik Karlsson (v)