Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av skärpning av strandskyddslagstiftningen.
Naturvårdsverket har i sin rapport om kartläggningen med mera av strandskyddsbestämmelserna i april 2002 konstaterat att det finns stora brister i tillämpningen av bestämmelserna för strandskydd. Detta innebär att strandskyddet inte upprätthålls i vissa delar av vårt land. Lagstiftningen utgår från att det alltid ska vara restriktivitet vad gäller dispenser då allmänintresset ska väga tungt. Trycket på att få bygga strandnära ökar dock hela tiden.
Strandskyddet är ett regionalt ansvar men det är viktigt med en övergripande helhetssyn. Därför bör det slutgiltiga avgörandet och tillsynsansvaret ligga på länsstyrelserna. Om det delegeras till kommunerna måste tillämpningsföreskrifterna vara mycket tydliga. Det kan finnas svårigheter för kommunerna att kunna göra neutrala övergripande och långsiktiga bedömningar då det kan finnas andra, för kommunen tungt vägande skäl, att bevilja dispens.
Det kan dock finnas ärenden där det finns skäl att frångå regeln om strandskydd. Men dessa ärenden ska behandlas som de specifika ärenden de är, inte genom att man generellt lättar på strandskyddet. Det finns all anledning att skärpa bestämmelserna om strandskydd och att betona att dispenser ska medges enbart om synnerliga skäl finns och om det gagnar allmänheten.
I de områden inom detaljplan där strandskydd upphävs måste man dock se till att det ska finnas en fri passage för allmänheten mellan strandlinje och planerad bebyggelse eller anläggningar. Dagens skrivning med text ”om möjligt” är inte till fyllest.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Carina Hägg (s) |
|
|
Helene Petersson (s) |
Margareta Sandgren (s) |
|
Göte Wahlström (s) |
Thomas Strand (s) |