Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om snöskoterkörning på åkermark.
Snöskotern är i dag ett viktigt fortskaffningsmedel för såväl bofasta som turister i norra Sverige. Och när skotertrafiken bedrivs längs märkta skoterleder uppstår oftast inga konflikter. Men det är viktigt att reglerna för skotertrafiken är tydliga så att skotertrafik utanför de märkta lederna inte leder till skador på jord- och skogsbruk.
Enligt gällande lagstiftning är det förbjudet att köra snöskoter genom uppväxande plantskog och på jordbruksmark. Skrivningarna när det gäller skoteråkning på åkermark öppnar dock för övertramp.
När det gäller skogsmark är körning på snötäckt mark med plant- eller ungskog, vars medelhöjd över snötäcket är lägre än två meter förbjuden. Det förstår och respekterar också de flesta snöskoteråkare. När det gäller jordbruksmark gäller förbudet ”om det inte är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på marken”. Många skoteråkare tror inte att det finns någon sådan risk, eftersom några omedelbara skadliga konsekvenser inte syns omedelbart. Det är emellertid en felsyn.
Skotertrafik på åkermark ökar isbildningen och leder ofta till ”isbränna”. Konsekvensen av isbrännan blir senare start på växtsäsongen, ojämn uppkomst av grödan och därmed skördeminskningar kommande år.
Lägg till detta att snöskotertrafik genererar miljöskadliga utsläpp – som självfallet inte är lämpliga att spridas på åkrar där vår mat odlas. Skälen för restriktionerna mot snöskoteråkning på åkermark är därför starka.
Mot den här bakgrunden finns det skäl att tydliggöra och skärpa förbudet mot snöskoteråkning på åkermark. Enligt vår mening skall det finnas tydliga tillstånd från berörda markägare för att skotertrafik skall få bedrivas.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Håkan Larsson (c) |
Sven Bergström (c) |