Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att överväga skärpning av djurskyddslagen samt utesluta dispens vad gäller etiskt tveksam hantering av djur där nyttosyfte saknas.
Människors rätt att på olika sätt använda djur för sina egna syften är en ständigt pågående debatt. Var gränsen för vad som är etiskt försvarbart när det gäller vårt nyttjande av andra levande varelser bör gå är i många fall diskutabelt. Även om många i dag ifrågasätter värdet av till exempel djurförsök för att få fram nya läkemedel mot mänskliga sjukdomar, är det ändå lätt att förstå tanken bakom detta förfaringssätt.
De tillfällen då djur far illa och utnyttjas i enbart kommersiella syften eller för att ensidigt roa oss människor kan däremot aldrig försvaras. Där är gränsen för vad som är etiskt försvarbart för länge sedan passerad. Sådan verksamhet finns framför allt utanför Sveriges gränser, i form av till exempel tjurfäktning och tuppfäktning. Men även här i Sverige förekommer tyvärr etiskt tveksam hantering av djur för nöjes skull. Godsjakt på uppfödda fåglar är en sådan verksamhet. Gräsänder, fasaner och rapphöns drivs fram i kläckningsmaskiner och växer upp i trånga nätburar för att sedan skjutas av nöjesjägare som betalar för att i omgångar trasa sönder deras kroppar. För detta krävs egentligen tillstånd enligt jaktförordningen och jaktkungörelsen, vilket många gods dessutom saknar. Fler verksamheter där djur avlas fram för att till exempel springa in prispengar och mellan tävlingarna inte lever något värdigt liv befinner sig i samma tveksamma zon.
Att hantera djur etiskt tveksamt utan nyttosyfte bör inte vara tillåtet och marginalerna för djurskyddet bör i dessa fall vara väl tilltagna. Lagen på detta område bör skärpas så att varken tillstånd till sådan verksamhet eller dispens från förbud ges.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Louise Malmström (s) |