Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av nuvarande bestämmelse angående sälarna i Bottniska viken och egentliga Östersjön.
I början av 1970-talet var sälbestånden i Bottniska viken och Östersjön hotade, främst av miljögifter. Beståndet av gråsäl bestod då sannolikt av bara drygt 3 000 djur. Sedan dess har halterna av miljögifter i sälarna successivt minskat, vilket gjort att sälarnas hälsotillstånd förbättrats. Föryngringen bedöms idag vara i stort sett normal och bestånden av säl ökar kraftigt (7–10 % per år). Sedan 1980-talet har gråsälsbeståndet i Bottniska viken och Östersjön ökat från cirka 5 000 djur till för närvarande cirka 20 000 djur (12 000–25 000). Vikaresälen har en något långsammare ökningstakt och stammen uppgår idag till mer än 10 000 djur.
Sedan mitten av 1980-talet har sälskadorna ökat dramatiskt. Värdet av skadorna har av Fiskeriverket uppskattats till minst 40 miljoner kronor år 2001. Sälskadorna bedöms vara huvudskälet till att det yrkesmässiga kustfisket i framför allt Bottenviken, Bottenhavet och norra Östersjön befinner sig i en akut kris. För att begränsa sälskadorna har Naturvårdsverket, i samarbete med bland annat Fiskeriverket, arbetat med att utveckla fiskeredskap som ska minska sälskadorna. Arbetet har hittills lett till att en del av fisket med fasta redskap i de fem nordligaste kustlänen kan skyddas med en ny typ av laxfälla. Fällan är dyr att tillverka och även om det idag ges bidrag till inköp så är det en betungande utgift för det relativt småskaliga kustfisket. För övrigt fiske finns för närvarande inga metoder att förhindra skador av säl. Mest utsatt är fisket med nät räknat i antal skadetillfällen och total kvantitet förlorad fångst. Sillnät och strömmingsskötar dominerar, men alla typer av nät får sälskador i områden där säl är vanlig.
I en förvaltningsplan, juni 2001, har Naturvårdsverket gett utrymme för att jakt på gråsäl under vissa förutsättningar ska få bedrivas i Bottniska viken och Stockholms län. Enligt verkets bedömning finns det ingen annan lämplig lösning än att bedriva jakt efter gråsäl för att försöka begränsa sälskadorna. Grundprincipen i Sverige är också att skador av vilt i första hand ska regleras med jakt. Det första året omfattade jakten 180 djur. Av denna kvot fälldes totalt 57 sälar. Resultatet av första årets jakt blev således långt under den beslutade kvoten.
För 2002 har det hittills givits tillstånd till 150 sälar. Allting tyder på att även årets jakt kommer att resultera i en förhållandevis låg avskjutning.
Jakten efter gråsäl får för närvarande bedrivas under tiden 1 maj–31 december, i huvudsak den isfria delen av året längs våra kuster. I Finland är säljakt tillåten från den 15 april. Rent biologiskt är det inte något fel eftersom honorna då övergivit sina kutar. Sälforskaren Mikael Sjöberg har också visat att sälarna rör sig obehindrat mellan länderna.
Erfarenheterna av de två första åren är att jakt på säl under sommar och höst är mycket svår. Jakten måste bedrivas från land eller på något annat sätt som är jämförbart med jakt från land. Jakt på is är även tillåten. Jakt får således inte bedrivas från båt som ligger fritt i sjön, främst för att riskerna för skadskjutning är alltför stor då.
I Bottniska viken är säljakt på is en gammal jaktform. Det är också utan jämförelse den effektivaste jaktformen. Risken för skadskjutningar är också minst vid denna typ av jakt. Ett viktigt krav vid säljakt är att fällda sälar ska tas tillvara. Vid jakt i öppet vatten kan det vara svårt, eftersom de sälar som skjuts nästan regelmässigt sjunker. Vid jakt på is är möjligheterna att bärga fällda sälar helt naturligt betydligt större. Den jakttid som gällt de första åren har inte givit utrymme för jakt på is i någon egentlig omfattning. För det krävs framför allt att jaktens början tidigareläggs.
Under innevarande år var det endast längst i norr som det låg kvar is i Bottniska viken den 1 maj. I Norrbotten fälldes också ett 20-tal sälar på den sista vårisen. En tidigareläggning av jaktstarten i enlighet med det som gäller i Finland, d.v.s. till den 15 april, skulle öka möjligheterna att jaga säl betydligt.
Naturvårdsverkets intentioner finns säkert inget att anmärka på. Det förefaller dock vara så att verkets nuvarande intentioner ter sig svåra att uppnå. För att så ska kunna ske behöver regeringen i samråd med verket göra en översyn av nuvarande bestämmelse i syfte att ändra tidigare beslut och tidigarelägga jakt efter gråsäl.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Gunilla Tjernberg (kd) |
Erling Wälivaara (kd) |