Motion till riksdagen
2002/03:MJ346
av Per-Olof Svensson och Raimo Pärssinen (s)

Bevarandeplan för fjällkon


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en bevarandeplan skall upprättas för fjällkon.

Motivering

På senare år har rovdjursfrågan ofta diskuterats bland fäbodbrukare. Oron och problemen ökar i takt med att rovdjuren ökar i antal, skogsbolagen trycker på för högre avskjutning av älgstammen, vilket gör att de naturliga betesdjuren minskar och boskapen kring fäbodarna blir allt mer utsatta.

Fäbodar med djur finns i de områden där det samlade rovdjurstrycket är som störst. Landets fäbodrikaste landskap har varit och är fortfarande Värmland, Dalarna, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland.

Vid en inventering som gjordes 1990–1992 konstaterades att fjällkon som är en del av vårt kulturarv minskat oroväckande. I konventionen om Biologisk Mångfald upprättad i Rio de Janeiro 5 juni 1992 har bevarandet av de ursprungliga husdjuren starkt stöd.

I regeringens proposition 1993/94:30, om biologisk mångfald, sägs att bevarandeplaner ska upprättas för alla arter av husdjur och lantraser för vilka Sverige anses ha särskilt ansvar.

Att det nu, enligt Jordbruksverket, finns c:a 1950 fjällkor och 900 rödkullor är resultatet av ett målmedvetet arbete inte minst från fäbodbrukarnas sida.

I år har rovdjursgrupper bildats, och fäbodbrukare finns representerade i det nationella rådgivande samrådsorganet för rovdjursfrågor samt i den regionala till länsstyrelsen rådgivande rovdjursgruppen.

Dessutom har ett nära samarbete startats mellan Viltskadecenter och fäbodbrukarna.

EU visar intresse för svenska fäbodar och bidrar med pengar till projekt som ”Fäbodriket” i Jämtland och Härjedalen. I september 2002 togs följande beslut om ändring av § 32 i Naturvårdsverkets föreskrifter om jakt och statens vilt (NFS2002:18): ”Utan hinder av det som föreskrivits i 6 § första stycket jaktlagen (1987:259) får hund, som är lämpad för ändamålet, användas för att valla tamdjur.”

Denna ändring innebär att kopplingstvånget sommartid inte gäller fäbodar med husdjur och att hunden inte får visa intresse för annat vilt än de rovdjur den är tränad att skydda tamdjur mot.

Nytt för i år är också möjligheten att få ersättning för djur som försvunnit. En av länsstyrelsen utsedd besiktningsman ska tillkallas och göra en bedömning av situationen.

Grundregeln är att den enskilde fäbodbrukaren inte ska göra ekonomiska förluster på grund av rovdjuren, men minskad mjölkproduktion, för tidigt födda avkommor, brutna ben i samband med flykt undan rovdjur etc. är svåra att beräkna.

En ny form av ersättning kan vara kompensationsbidrag som utgår generellt till fäbodbrukare inom områden där rovdjursförekomst kräver särskilda förebyggande åtgärder.

Ersättningar är inte huvudproblemet, utan att fäboddjuren saknar skydd och hotas av utrotning.

Problemen är många. Att lägga ut mat, s k åtling, för att jaga björn är förbjudet. Däremot blir det allt vanligare med åtlar som naturfotografer lägger ut och rovdjursskådning vid s k ekoturism.

Åtlarna drar rovdjuren till fäbodarna och djuren som går på fritt skogsbetet.

Åtlar kan behövas t ex för forskningsändamål eller för att locka dit ett rovdjur som ställer till skada, men åtlingsproblematiken måste lösas.

Den begränsade skyddsjakten på björn och lo får beviljas av länsstyrelsen och på varg av Naturvårdsverket.

Den skyddsjakt som myndigheterna kan bevilja är otillräcklig och kommer ofta för sent.

På fäbodvallarna finns sällan eller aldrig vapen. Jägare som kontaktas av fäbodbrukare i en akut nödsituation tvekar att hjälpa till.

Helt klart är att skyddsjakt inte är en uppgift för fäbodbrukare, och de kan inte förutsättas ha de rättigheter eller den kompetens som uppgiften kräver.

Samhällets intresse för rovdjursskador får inte enbart inriktas på ren och renbetesområdet utan också omfatta skador på andra betesdjur.

De lantraser som förekommer i fäbodmiljöer har i regel sämre bevarandestatus än de stora rovdjuren.

Vi anser att de bevarandeplaner som upprättades innan rovdjursproblemen uppstod inte löser skyddsfrågan och föreslår därför att en bevarandeplan utarbetas för fjällkon, och därmed skyddas övriga gamla husdjursraser i fäbodmiljö.

Stockholm den 17 oktober 2002

Per-Olof Svensson (s)

Raimo Pärssinen (s)