Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett ensidigt svenskt torskfiskestopp.
Den socialdemokratiska regeringen har tillsammans med stödpartierna Miljöpartiet och Vänsterpartiet ingått en överenskommelse som bland annat omfattar ett ensidigt svenskt torkfiskestopp från och med den 1 januari 2003.
”Rovfisket måste upphöra. Torsken är så gott som slut i både Östersjön och Västerhavet. Vi avser att införa ett ensidigt svenskt fiskestopp för torskfisket från och med den 1 januari 2003. Fiskerinäringen kompenseras för inkomstbortfallet”, heter det i överenskommelsen.
Något ”rovfiske” av torsk förekommer inte av svenska yrkesfiskare. Inte heller är det sant att ”torsken är så gott som slut i både Östersjön och Västerhavet”. Fisket av torsk är en internationell angelägenhet. Fisket bedrivs på gemensamma bestånd av flera nationer. Regler om förvaltning av bestånden fastställs internationellt och efter förhandlingar där samtliga berörda länder deltar. Sverige representeras i dessa förhandlingar av EU. Förhandlingar och beslut grundar sig på rådgivning från Internationella Havsforskningsrådet, ICES.
Internationella överenskommelser och internationella förvaltningsplaner är det enda riktiga och möjliga sättet att förvalta fiskebeståndet. Fisket i Östersjön, Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön är uppdelat mellan de berörda länderna. I Östersjön har till exempel Sverige 20 procent av den samlade torskkvoten.
Fiskerikommissionen för Östersjön antog i början av 2002 en förvaltningsplan för torsken i Östersjön baserad på ett biologiskt underlag. Lekbiomassan kommer enligt denna att öka i det östra beståndet av Östersjön från nuvarande cirka 84.000 ton till nivån 120.000 ton. I det västra beståndet kommer lekbiomassan att överstiga den stipulerade försiktighetsnivån. I förvaltningsplanen ingår till exempel ytterligare skärpningar av bestämmelserna om selektiva redskap, en ökning av minimimåttet på torsk samt fredningstider. De svenska yrkesfiskarna har genom sina organisationer sedan länge velat gå ännu längre ifråga om högre minimimått, eftersom man vill vara säker på att varje torsk skall ha haft möjlighet att leka minst en gång innan den blir tillåten att fånga.
Regeringen hade inför förhandlingarna inom Fiskerikommissionen för Östersjön politiskt låst sig vid en så kallad nollkvot i det östra beståndet, vilket tyvärr fick till följd att Sverige hade små möjligheter att påverka frågan om förvaltningen av torskbeståndet i Östersjön.
När det gäller torskbeståndet och det framtida fisket i Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön har ännu inte den biologiska rådgivningen inför nästa år presenterats och inga förhandlingar ännu skett mellan EU och Norge om detta fiske.
Det utrymme som svenska fiskare lämnar efter sig vid ett ensidigt stopp för torskfisket kommer snabbt att tas över av fiskare från andra länder. I Östersjön pågår ett stort överfiske av vissa länder, vilket också verifierats och beräknats av Internationella Havsforskningsrådet. Även om de svenska yrkesfiskarna drabbas av näringsförbud kommer samma torsk ändå att komma fram till svenska konsumenter och svensk industri. Det är i stort sett enbart i Östersjön som torskfisket endast omfattar just torsk. I de flesta övriga fisken ingår torsken som en viktig beståndsdel, antingen i så kallat blandfiske tillsammans med andra fiskarter eller som värdefull bifångst i andra fisken. Även dessa kommer att drabbas hårt eller slås ut vid ett torskfiskestopp.
Torskfisket svarar för ungefär en tredjedel av det samlade förstahandsvärdet i det svenska yrkesfisket, cirka 350 miljoner kronor per år. Därtill kommer de belopp som omsätts i kringnäringarna till fisket, dvs handel och beredning, transporter, redskapstillverkning, varv, verkstäder etc. Olika beräkningar visar på olika sammanlagda kostnader för ett ensidigt stopp, men de verkliga kostnaderna kommer sannolikt att ligga på minst en miljard kronor per år.
Det nu mellan regeringen och dess stödpartier uppgjorda ensidiga svenska fiskestoppet kommer inte på något sätt att bidraga till någon ökning av torskbeståndet. Den enda framkomliga vägen att reglera fisket av detta slag är genom internationell förvaltning och regler som måste följas av samtliga parter som deltar i fisket. Den förvaltningsplan som nu antagits om torsken i Östersjön är ett exempel på detta. Liknade exempel finns för den vilda laxen i Östersjön, där den förvaltningsplan som antogs 1997 har lett till mycket goda resultat.
Ett ensidigt svenskt torskfiskestopp kommer enbart att medföra utslagning av stora delar av den svenska fiskerinäringen med kringverksamheter. Detta sker särskilt i de glesbygder där varje arbetstillfälle är värt så oerhört mycket.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 20 oktober 2002 |
|
|
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |