Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om strängare regler vad gäller djurskydd för djur i djurparker.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbjuda delfiner i djurparker, då djurparkerna inte kan tillgodose dessa djurs arttypiska intressen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda vad momssänkningen på entréer till djurparksbesök inneburit för forskning kring djurarters mångfald och djurens naturliga beteende.
Traditionen att hålla djur i fångenskap för människors blotta nöje kan spåras till år 1000 f.Kr. i Kina. Den kinesiska kungen Wen anlade då en park som var öppen för allmänheten. Den första parken i västerlandet som var öppen för allmänheten var den i Jardin des Plantes i Paris år 1793. På den tiden sågs vilda djur mer eller mindre som förbrukningsvaror från kolonierna som skulle visas upp på ett för människor underhållande sätt. Den moderna djurparksfilosofin som formades av Karl Hagenbeck i Hamburg i början av 1900-talet betonade dock att djuren skulle få större inhägnader och att samlingarna också skulle vara av vetenskapligt intresse och främja avel av sällsynta djur. Men grundidén för såväl dagens som gårdagens djurparker är dock densamma, d.v.s. att roa, skrämma, fascinera och överraska människan. Djurparkerna utgår generellt sätt utifrån människans perspektiv och inte djurens intresse. Detta måste ändras på.
Djurparksdjuren måste mer kraftfullt omfattas av djurskyddslagens portalparagrafer ”att djuren inte ska utsätta för onödigt lidande” (2 §) och ”att djuren ska kunna leva ett arttypiskt beteende” (4 §). Det kan vara acceptabelt att vilda djur hålls i speciella djurparker för forskning och för att öka kunskapen om djuren för oss människor och om syftet är till fördel för de enskilda djurindividerna. Men på sikt måste de traditionella djurparkerna försvinna. Det är oacceptabelt med djurparker som är gjorda för att underhålla människor med vilda djur utan hänsyn till djurens hälsa och naturliga beteenden.
Omfattande studier visar att vilda djur ofta inte mår bra av att leva i fångenskap. Sedan mitten av 1980-talet finns flera studier som tyder på detta. Bl.a. har Zoo Check som idag är en arbetsgrupp inom Born Free Foundation undersökt hur djur har det i djurparker över hela världen. Resultaten är ofta mycket skrämmande. Ett nytt sjukdomsbegrepp har lanserats bland forskare, Zoochosis, djurparkssjukan, för att beskriva de allvarliga psykiska störningar som är vanliga hos djur i djurparker. Ett typiskt tecken är att de ägnar sig åt ett utdraget och enformigt beteende. De går fram och tillbaka på samma sätt, rycker med huvudet, står och gungar och biter i burgallret. Ett annat symptom är att de medvetet gör sig själva illa. Undersökningar visar vad som borde vara självklart, nämligen att vilda djur mår bättre av att leva i sin naturliga miljö i frihet än av ett liv i fångenskap. Vissa djurarter bör dock redan nu fasas ut från svensk djurparksverksamhet. Delfiner är ett tydligt exempel. I frihet lever delfiner i familjegrupper på upp till 10 individer eller ofta i större grupper om 100-talet individer. Delfiner simmar fritt i haven över 100 kilometer varje dag. I fångenskap aborteras ofta deras avkommor spontant och medellivslängden är knappt hälften jämfört med exemplar i frihet. Deras arttypiska beteende kommer inte till sin rätt i klorerade bassänger. Djurparkers folkbildande funktion för att sprida kunskap om djur brukar nämnas för att stärka deras legitimitet. En del djurparker sysslar ju också med zoologisk och veterinärmedicinsk forskning. Detta synsätt ledde till att momsen på entréer till djurparker sänktes (betänkande 2000/01:SkU7) för att stimulera ovanstående. Jag kräver nu en utvärdering av huruvida momssäkningen på djurparksentréer lett till att öka djurarters mångfald och de vetenskapliga bidragen till zoologisk forskning.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Birgitta Ohlsson (fp) |