Motion till riksdagen
2002/03:MJ335
av Margareta Andersson och Lars-Ivar Ericson (c)

Hållfast regelsystem för pälsdjursuppfödarna


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att värna den svenska landsbygden och avvakta sittande utredning om pälsdjursnäringen innan beslut fattas om dess fortsatta verksamhet.

Motivering

Den svenska landsbygden är i stort behov av att lantbruksnäringarna ges goda förutsättningar att överleva. Bland lantbruksnäringarna finns också många olika former av djurhållning. Det kan vara mjölkproduktion, nötköttsuppfödning, svinproduktion, hästverksamhet etc. Bland alla dessa näringar finns också pälsfarmarna.

Pälsdjursuppfödarna utgör idag en seriös och framgångsrik näring och bidrar till sysselsättningen och försörjningen på landsbygden. Beräkningar visar att uppemot tusentalet personer är direkt sysselsatta med pälsdjursuppfödning. Därutöver tillkommer ett stort antal som sysselsätts i binäringar, också detta landsbygdsjobb.

Det är viktigt att alla inom de agrara näringarna och de som sysslar med djurhållning kan känna säkerhet med sitt arbete. De krav som rests från en del håll att förbjuda viss djurhållning kommer inte att tystna om man lägger ned en näringsgren. Frågan är hur långt man kan tänkas gå för att komma åt djurhållningen. Om det över huvud taget kommer att gå att bedriva verksamhet med djur? Det är viktigt att nu ta en principiell debatt om detta.

Sverige har världens hårdaste djurskyddslagstiftning och en kår av uppfödare som tar djuromsorgen på stort allvar. Pälsdjursuppfödarna är inget undantag. De har själva sagt ett tydligt ja till åtgärder som kan förbättra pälsdjurens livsvillkor i enlighet med Jordbruksverkets förslag från i våras. Detta visar att man ligger i framkant och kan vara ett exempel för omvärlden.

Regeringen tillsatte nyligen en utredning om pälsdjursuppfödningen.Uppdraget är bl a att utreda konsekvenserna av en anpassning av villkoren i pälsdjursuppfödningen ”så att djurskyddslagstiftningen till fullo är uppfylld”. Det enda rimliga är nu att invänta denna utredning så att vi sedan kan ta ställning till om djuromsorgen kan behöva förbättras ytterligare.

Låt oss ta allmänhetens intresse av god djuromsorg på allvar och arbeta för att få fram världens bästa och djurvänligaste pälsdjursuppfödning. Svensk djurhållning av livsmedelsproducerande djur är redan i världsklass. Svensk pälsdjursuppfödning kan också bli ett lysande internationellt föredöme som driver fram en bättre djurhållning även i andra länder.

Att belägga en bransch med näringsförbud sänder en signal till den svenska jordbruksnäringen att djurhållning är fel och att riksdagen kan fatta beslut om näringsförbud på mycket lösa grunder. Detta är ett stort hot mot den framtidstro och optimism som nu sprider sig på landsbygden. Det är mycket viktigt att beslut som rör pälsdjursnäringen tar hänsyn till fakta och vetenskaplig forskning. Statsmakterna måste tydligt visa att även pälsdjursuppfödare omfattas av rättsstaten.

Om man skulle införa ett näringsförbud för pälsdjursnäringen, utan vare sig vetenskapliga rekommendationer eller konsekvensanalyser för näringsidkarna inom pälsdjursuppfödningen och andra binäringar skulle detta vara maktmissbruk. Om pälsdjursuppfödarna uppfyller etiska och djurhållningsmässiga krav ska näringen naturligtvis inte förbjudas. Man kan inte acceptera att hundratals företagare på den svenska landsbygden slås ut på ett godtyckligt sätt. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 20 oktober 2002

Margareta Andersson (c)

Lars-Ivar Ericson (c)