Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lägga fast ett produktionsmål för jordbruket i norra Sverige.
”Hela Sverige ska leva” är en vision och en målsättning för många. För att vi skall nå dit så krävs det att alla av politikens instrument används. För att nå visionen måste det också finnas arbetstillfällen över hela landet. Hela Sverige kan inte leva enbart genom att människorna skall pendla till sina arbeten som kan ligga många mil bort, särskilt i norra Sverige. Arbetstillfällena måste i betydligt högre grad än i dag finnas där människorna finns.
Under en lång följd av år har vi kunnat se att landsbygden på många områden i vårt land har utarmats både vad gäller antal människor och service. För att kunna bryta den negativa utvecklingen behöver landsbygden arbetstillfällen där människorna bor. Som grund för ett starkt lokalt näringsliv behövs det någon eller några basnäringar. Sådana är jord- och skogsbruket i norra Sverige.
Landsbygdens negativa utveckling kan i hög grad också kopplas ihop med att antalet arbetstillfällen inom jord- och skogsbruk har minskat. Förutom att arbetsillfällen har försvunnit så förbuskas landsbygden med följd att miljö- och kulturvärden försvinner.
I det här perspektivet framstår jord- och skogsbruket som den naturliga basnäringen. Så länge det finns människor i vårt avlånga land så kommer vi att behöva mat som produceras i deras närhet. Det handlar också om att ta vara på de affärsmöjligheter som har sitt ursprung i jord, skog och landsbygdens miljö. Med andra ord så krävs det att det finns ett levande lantbruk som producerar något.
I dag ser vi hur livsmedelsproduktionen minskar i norra Sverige, och detta gäller alla produktionsgrenar. Särskilt påtaglig är minskningen i de mest glesbefolkade delarna av vårt land. Nedanstående statistik visar på att särskilt stödområdena 1–3 haft en mer negativ utveckling än övriga Sverige.
Mjölkproduktionens förändring, ton, 1995–2001
|
Stödområde 1–3 |
-6,4% |
|
Riket |
+1,5 % |
|
Stödområde 1 |
-16% |
Antal företag med slaktsvin, förändring, 1995–2000
|
Stödområde 1–3 |
-51% |
|
Riket |
-48% |
|
Stödområde 1 |
-63% |
Äggproduktionens utveckling, förändring av antal företag 1995–2000
|
Stödområde 1–3 |
-36% |
|
Företag av större betydelse 1997–2000 |
-65% |
|
Riket |
-41% |
Bär- och grönsaksproduktion, förändring av totalproduktion 1995–2000
|
Stödområde 1–3 |
-53% |
Jordbruksproduktionen börjar nå en så låg nivå inom många områden att den är svår att överhuvudtaget upprätthålla. Underlaget för livsmedelsindustrin, transporter, service m.m börjar nå en nivå där det inte är ekonomiskt försvarbart att bedriva dessa verksamheter.
Samtidigt står jordbruket för många positiva värderingar, och det finns en betydande utvecklingspotential. Men den negativa trenden måste brytas omedelbart annars kommer det inte att gå att ta till vara den utvecklingspotential som finns.
Även om man inom EU totalt sett har en ambition att minska produktionen och ersättningar riktade direkt till produktionen, så bör en annan målsättning gälla för jordbruket i norra Sverige. Såväl Sverige som EU har som övergripande politisk målsättning att det skall finnas ett jordbruk i hela landet respektive i hela unionen. För att klara av den målsättningen är det nödvändigt med speciella regelverk för jordbruket i perifiera områden. Och i vårt nordliga och glesa område handlar det helt enkelt om att stimulera produktionen i syfte att den ej skall vika ytterligare.
Vad som således är viktigt är att fastlägga ett produktionsmål för jordbruket i norra Sverige. Detta produktionsmål bör ej understiga dagens produktionsvolymer, eftersom detta innebär en risk för total utslagning av näringen i glesare områden.
Det viktigaste incitamentet för att bibehålla produktionen på dagens nivå är att ersättningarna till jordbruket i norra Sverige även fortsättningsvis är direkt kopplade till produktionen. För jordbruket i norra Sverige skulle det innebära förödande konsekvenser om dagens ersättningar med knytning till produktion skulle omvandlas till ersättningar som skulle stimulera former av passivt brukande.
Alla samhällets instrument behöver användas för att ta vara på de utvecklingsmöjligheter som jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige har.
Ett sådant exempel vore fastställande av ett produktionsmål för jordbruket i norra Sverige, ett mål som kompletteras med ett antal olika åtgärder. Något produktionsmål för jordbruket finns inte i Sverige i dag, och situationen i norra Sverige börjar nu bli så allvarlig att ett sådant kan behövas. Ett sådant mål löser naturligtvis inte problemen i området, men det sänder en signal till näringen och andra aktörer om vad samhället vill. Därigenom kan det skapas en grund som gör att dessa aktörer är beredda att satsa på en utveckling av produktionen. Ett produktionsmål skulle också kunna utgöra en bra grund för att vidareutveckla dagens regionalpolitiska instrument på jordbrukets område. Även i den pågående diskussionen om en förändring av CAP skulle ett sådant mål kunna ha betydelse.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Ulla Löfgren (m) |