Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ersättning för skyddande av skog.
Vi har ett stort ansvar för att bevara skogsmiljöer som har stora kultur- och miljövärden. Dessa värden har ofta skapats av ägare som varit föregångare avseende naturvården. Att skapa särskilt värdefulla skogsmiljöer tar av naturliga skäl lång tid.
Skogsbruk är en verksamhet som bygger på långsiktighet: När du i vuxen ålder planterar skog vet du att det inte är du själv som kommer att dra någon större ekonomisk nytta av investeringen. Långsiktigheten omfattar därför ofta mer än en generation.
För den som skapat intressanta skogsområden, och samtidigt haft en långsiktigt ekonomisk planering för sitt skogsinnehav, kan statens intresse för detta skogsområde komma som en smärre chock. Alltför ofta ses exempel där statens representanter utan markägarens vetskap inleder arbetet för att skydda ett skogsområde. Utgångspunkten måste vara att skyddande av enskilt ägd skog skall ske i samråd med ägaren.
De möjligheter som staten idag, via skogsvårdsstyrelsen eller länsstyrelsen, besitter för att skydda mark är naturvårdsavtal, biotopskydd och naturreservat. För samtliga av dessa skyddsformer gäller att ersättningen utbetalas som engångsersättning. Detta kan för enskild skogsägare vara mycket störande för den långsiktiga ekonomiska planeringen. Vi föreslår därför att skogsägaren skall kunna välja mellan engångsutbetalning eller löpande ersättning.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Jan Andersson (c) |
Annika Qarlsson (c) |