Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta fram konkreta handlingsplaner för begränsning av försöksdjursanvändningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att djurförsöksnämnderna tillförs personella resurser i form av handläggande tjänstemän.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att varje försöksdjursnämnd tillförs en adjungerad veterinär och en etolog.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att forskare som ansöker om att få utföra försök på djur och tillsynsmyndigheterna åläggs att efter försöket lämna in rapporter till de djurförsöksetiska nämnderna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det blir en skyldighet för de djurförsöksetiska nämnderna att anmäla misstanke om brott.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samtliga beslut som fattas av de djurförsöksetiska nämnderna måste kunna prövas juridiskt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den nya djurskyddsmyndigheten ges i uppdrag att bygga upp en databas över alternativa metoder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den nya djurskyddsmyndigheten ges i uppdrag att upprätta ett centralt arkiv över ansökningarna till de djurförsöksetiska nämnderna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en obligatorisk märkning av djurtestade produkter bör införas.1
1 Yrkande 9 hänvisat till LU.
Ute i Europa mister ett försöksdjur livet var tredje sekund – dygnet runt, året om. I Sverige har omkring fem miljoner djur ”förbrukats” i experiment under de senaste tio åren. I Sverige påbörjas årligen försök på drygt 400 000 djur. Användningen omfattar allt från enkla beteendestudier till försök där djur utsätts för mycket stort lidande.
Den officiella svenska försöksdjurspolitiken syftar sedan slutet av 70-talet till att användningen av försöksdjur skall begränsas. Djurskyddslagen stadgar också mycket stränga krav som skall uppfyllas för att försöksdjur skall få användas. Varje enskild ansökan om att få utföra djurförsök skall också prövas ingående av de djurförsöksetiska nämnderna.
Regeringen och Miljöpartiet har i sin överenskommelse om samarbete angivit att djurförsöken skall minska. Jag utgår från att man avser att det är försöksdjursanvändningen som skall minska. Det är därför nu angeläget att de ansvariga myndigheterna tar fram handlingsplaner för hur en minskning skall uppnås. Planerna bör politiskt målstyras. I utredningen Djurförsök, SOU 1998:75, föreslogs att det både skulle tas fram handlingsplaner för hur försöksdjursanvändningen i stort skulle kunna begränsas och att det även skulle tas fram en särskild plan för hur de plågsamma djurförsöken skulle begränsas. Enligt min uppfattning är det viktigt att planer för minskning av försöksdjursanvändningen tas fram enligt samma modell.
Det är också angeläget att de djurförsöksetiska nämnderna tillförs resurser så att de kan utföra en bra prövning av de ansökningar som lämnas in. I utredningen Djurförsök konstaterades att nämnderna är allt för beroende av den information som den ansökande forskaren lämnar. En av orsakerna till detta är att nämnderna inte har några handläggande tjänstemän. Enligt min uppfattning är det viktigt att nämnderna tillförs personella resurser så att beredningsarbetet kan stärkas.
Jag anser att det är viktigt att de djurförsöksetiska nämnderna i sitt arbete har tillgång till oberoende veterinärmedicinsk och etologisk kompetens. I varje nämnd bör det av den anledningen finnas en adjungerad veterinär och en etolog. Deras medverkan skulle borga för att frågor som rör djurens situation blev väl belysta av nämnderna. Veterinären och etologen bör komma med tidigt i arbetet, gärna bör de delta även i beredningsgruppernas möten.
Idag finns det inte några krav vare sig på att de sökande forskarna ska återrapportera till de djurförsöksetiska nämnderna ifall försöken har genomförts i enlighet med ansökan, hur många djur som användes eller om syftet gick att uppnå. Inte heller har tillsynsmyndigheterna någon skyldighet att rapportera till nämnderna om vad de ser vid sina inspektioner. Detta är mycket olyckligt, eftersom det i sin tur innebär att viktig information om den verklighet som formar sig efter besluten aldrig når dem som fattat dem. Enligt min uppfattning är det viktigt att forskare som ansöker om att få utföra försök på djur och tillsynsmyndigheterna åläggs att lämna in rapporter till de djurförsöksetiska nämnderna.
Enligt den information som jag inhämtat är inte de djurförsöksetiska nämnderna skyldiga att anmäla misstankar om brott. De djurförsöksetiska nämnderna kan få underlag för sådana misstankar då t.ex. en forskare förnyar en ansökan. Den förnyade ansökan kan innehålla information om hur det tidigare försöket utfördes. Denna information kan visa att det tidigare försöket inte genomförts i enlighet med de krav som ställdes. Enligt min mening är det viktigt att de djurförsöksetiska nämnderna blir skyldiga att anmäla misstanke om brott.
Idag kan endast de beslut överklagas till länsrätten som går forskare som ansöker om att få utföra försök på djur emot. Motsvarande möjlighet finns inte för de ansökningar som går djuren emot. Orsaken till detta är att det inte finns någon part som kan föra djurens talan. Ur rättssäkerhetssynpunkt tycker jag det är otillfredsställande att det inte finns någon part som kan företräda djuren. Idag finns det exempel på ansökningar som godkänts och där sökande forskare pekar på bestämmelser som inte finns. Det godkänns också ansökningar som enligt min mening inte är tillräckligt utredda. Det har också förekommit att försök godkänts trots att en ledamot i den djurförsöksetiska nämnden pekat på att samma försök ersatts av alternativ på andra ställen i landet. Jag anser att de demokratiska djurskyddsorganisationerna skall ges talerätt och även rätten att agera som part åt djuren. Samtliga beslut som fattas av de djurförsöksetiska nämnderna måste kunna prövas juridiskt.
Idag saknas det information om tillgängliga alternativ till djurförsök. I andra länder, t.ex. Norge, har man tagit fram databaser om alternativ till djurförsök inom utbildningen. Jag anser att Sverige skall bli ett föregångsland när det gäller dokumentation om vilka alternativa metoder som finns tillgängliga. Den nya djurskyddsmyndigheten bör av den anledningen ges i uppdrag att bygga upp en databas över alternativa metoder.
Enligt uppgift som jag inhämtat så sker idag ingen central arkivering av ansökningarna till de djurförsöksetiska nämnderna. Istället ligger de utspridda på de sju regionala nämnderna. I praktiken innebär det att det är väldigt svårt att få fram heltäckande information om hur djurförsöksanvändningen ser ut i Sverige. Enligt min uppfattning bör den nya djurskyddsmyndigheten ges i uppdrag att upprätta ett centralt arkiv över ansökningarna till de djurförsöksetiska nämnderna. Arkivet bör göras lättillgängligt via Internet, så att allmänheten och forskare lätt kan gå in och se vilka djurförsök som görs i Sverige.
Enligt min uppfattning är det särskilt viktigt att försöksdjursanvändningen inom utbildningen begränsas avsevärt och att det där även ges goda kunskaper om alternativ till djurförsök. Regeringen har tidigare aviserat att man har för avsikt att låta en särskild utredare se över användningen av försöksdjur inom utbildningen. Jag tycker att det är en mycket bra idé, och det är angeläget att regeringen skyndar på med utredningen.
En av de bästa vägarna att begränsa djurförsöken är att underlätta för konsumenterna att kunna ta ställning till ifall de vill handla produkter som testats på djur eller sådana som testats med alternativa metoder. Idag är det väldigt svårt för konsumenterna att kunna göra sådana val, eftersom det sällan på produkterna ges information ifall de har testats på djur eller ej.
Jag anser därför att en statlig obligatorisk märkning bör inrättas på produkter, där en tydlig märkning visar om produkten är djurtestad eller inte.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Birgitta Ohlsson (fp) |