Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ändringar i miljöbalken.
Syftet med att införa miljöbalken i svensk lagstiftning var gott. Däremot hastades förslaget genom riksdagen alltför fort, vilket visar sig inte minst när det gäller sanktionssystemet och sanktionsavgifter. Genom otydliga bestämmelser och utrymme för olika tolkningar hos myndigheter och kommuner har flera fall noterats, där minst sagt orealistiska sanktionsavgifter utdömts. Enskilda och småföretag har drabbats av regler och förelägganden, som inte ens varit kända av ex. miljönämnden i kommunen.
Återigen visar det sig att lagar som stiftas måste vara tydliga och möjliga att förankra hos dem som ska tillse att de efterlevs och genomförs. Lagar som upplevs omöjliga att efterleva skapar enbart irritation och misstro mot lagarna och lagstiftarna.
Miljöbalken, som trädde i kraft den 1 januari 1999, uppvisade brister redan under första året. Därför tillsattes Miljökommittén med uppgift att bland annat se över sanktionssystemet, hänsynsreglerna, prövningsordningen och av-giftssystemet. Miljökommittén ska presentera sitt slutbetänkande under 2003. Två delbetänkanden har redan presenterats, men några förslag om ändringar av bestämmelserna kring de olika systemen har inte lämnats av regeringen. Detta trots att kommittén lagt förslag om sådana. Under tiden drabbas allt fler av de uppenbara bristerna i miljöbalken, och ärendemängden växer hos kommunerna. Miljöbalken måste revideras och sanktionsbestämmelserna göras tydliga och verklighetsförankrade. Lagar som stiftas ska vara möjliga att efterleva, och, om inte något avsiktligt uppsåt att bryta mot bestämmelser föreligger, att kunna nedsätta eller undanta straffavgift vara möjligt.
Regeringen bör snabba upp handläggningstiden och snarast förelägga riksdagen förslag till förändringar.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Lars Gustafsson (kd) |