Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbud mot svensk pälsdjursnäring.
Den svenska pälsdjursnäringen har de senaste åren fått utstå kritik och upprepade hot om näringsförbud. Ett näringsförbud motiveras av regeringen med att pälsdjursuppfödning strider mot djurskyddslagen. Denna motivering grundar sig inte i vare sig forskning eller andra fakta.
Päls är en förnyelsebar naturresurs som ingår i det naturliga ekologiska kretsloppet. Vi har ett gemensamt ansvar för att förvalta de resurser naturen ger. Det gäller såväl växter och djur som miljön i allmänhet. Att för framtiden bevara och förvalta den resurs som pälsdjur utgör är en viktig del i byggandet av det ekologiskt hållbara samhället.
Pälsdjursnäringen i Sverige har i åtskilliga decennier varit en accepterad och naturlig del av det svenska lantbruket. Att lägga ner 200 familjeföretag på den svenska landsbygden riskerar att bli kostsamt, såväl ekonomiskt som personligt för dem som drabbas. Detta påverkar också andra näringar som är beroende av pälsfarmarna.
Ett näringsförbud skulle slå mycket hårt mot sysselsättningen på landsbygden. I dessa tider när tusentals personer varslas varje månad vill politiker med varierande partitillhörighet förbjuda en hel näring. Idag finns det omkring 200 pälsdjursfarmar i Sverige, de flesta familjeföretag. Istället för att öka sysselsättningen på landsbygden överväger regeringen att se till att omkring 700 personer blir arbetslösa. Det är verkligen en bakvänd näringspolitik.
Ett beslut om förbud mot svensk pälsdjursnäring skulle medföra att pälsdjursnäringen flyttar utanför Sveriges gränser. Då tappar riksdagen all kontroll över uppfödningen och kan inte vara med och påverka djurens villkor. Det är därför av största vikt att ett beslut om pälsdjursnäringen är väl grundat på fakta.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Johnny Gylling (kd) |
Holger Gustafsson (kd) |